Bologna - Carpi 0 - 0
Matchkrönika: Lazio 3 - 3 Empoli
Oddo syndabock när Lazio tappade två poäng.
Lazios försök att nå den attraktiva sjätteplatsen i Serie A, och därmed möjlighet att få spela i UEFA-cupen, stötte på oväntat motstånd i form av Empoli.
Efter förra söndagens vinst mot Sampdoria, ställdes nu Lazio återigen mot ett motstånd som på pappret inte borde ställa till med allt för mycket problem. För även om Empoli kom till Olimpico med tre raka segrar (vilket är nytt klubbrekord i Serie A-sammanhang), vilket lett till visst andrum i bottenstriden, så har laget haft stora defensiva problem och hade inför dagens match släppt hela in 52 mål.
Lazio hade också inför dagens match fått tillbaka den avstängde Cribari (med ett förflutet i Empoli), medan Di Canio inledde matchen på bänken. Matchen inleddes med en tyst minut för den kidnappade och mördade Tommy Onofri, ett dåd som upprört hela Italien.
Lazio tog direkt kommandot efter att domaren för dagen – Nicola Ayroldi – blåst igång matchen, mot ett Empoli som hade svårt att hitta sina positioner. Efter bara sju minuter lyckas Pandev tråckla sig igenom två stillastående försvarare och trycka in 1-0 med vänsterfoten, bakom en maktlös Balli i Empoli-målet. Förvirringen i Empoli var märkbar, och bara 30 sekunder efter 1-0-målet gör Behrami 2-0 på en retur från Balli.
Lazio fortsatte att dominera, och även om Empoli stack upp och oroade Lazio, kändes det som matchen inte bara var avgjord, utan att detta kunde bli en storseger. Tyvärr så tappade Lazio, kanske på grund av de tidiga målen eller på grund av Empolis svaga spel, koncentrationen. Den annars så stabila backlinjen sviktade märkbart, och detta trots att Empoli aldrig riktigt utgjorde något hot. Trots ett massivt spelövertag för Lazio, så lyckades aldrig hemmalaget utnyttja sitt bollinnehav och chanser. Istället för 3-0, lyckades Empolis Tosti reducera till 2-1 efter att Lazio misslyckats att rensa bort bollen i samband med en frispark.
Trots att man hade vissa onda aningar rörande Lazios darriga försvar, så fortsatte Lazio att imponera offensivt, och Pandev rev upp stora sår i Empolis backlinje. Men trots massivt spelövertag, en uppsjö lägen, bland annat ett lamt avslut från en friställd Pandev, så stod det bara 2–1 till Lazio efter 45 minuters spel. Det var sålunda med stor förväntan man såg fram emot andra halvlek, och bättre utdelning för Lazio.
Tyvärr så förverkligades inte ens förväntningar, istället tog Empoli ett fast tag i taktpinnen, medan Lazio å sin sida backade hemåt och hade helt tappat sitt fina spel från första halvlek. Trots försök från Lazios sida att utnyttja att Empoli flyttat upp sina positioner, så agerade Empolis backlinje mer samspelt och Pandev och Rocchi hade svårt att riktigt få något utrymme. Istället kunde Tavano utnyttja en misslyckad offsidefälla, och kvittera i den 64:e minuten, vilket med tanke på Empolis spel i andra halvlek inte var helt oförtjänt.
Vändpunkten för Lazios del kom i den 68:e minuten när Rossi äntligen bytte in Di Canio, och nu tog Lazio tillbaka initiativet. Under loppet av ett par minuter radade Lazio upp chans efter chans, många av anfallen just iscensatta Di Canio. När så Di Canio med en skottfint gör bort två försvarare, bryter in i straffområdet och trycker, inte helt otagbart, in 3-2 så bryter vilt jubel ut på Olimpico och hemma i vardagsrummet.
Trots trevligt Lazio-spel mot slutet, så hjälper inte detta. Efter att Liverani, helt obegripligt, slagit bort en boll i slutminuten, så gör Empoli ett sista försök. Precis som när Empoli reducerade i första halvlek, så uppträdde Lazio-försvaret virrigt, och Oddos (av alla) försök att rensa bort ett inlägg går i mål. En – förmodar jag – rasande Rossio lämnar planen och söker sig ner i Olimpicos kulvert, och tomheten sprider sig över vardagsrummet. Vad hände egentligen?
Att efter en sån här match försöka hitta ljusglimtar är förstås snudd på omöjligt, speciellt eftersom vi faktiskt förlorade två poäng i en match vi faktiskt borde vunnit med tre eller fyra mål.
Till det positiva så måste jag givetvis nämna Di Canio, han gjorde ett lysande inhopp i ett läge när Lazio faktiskt var i brygga och var riktigt illa ute. Även spelet i första halvlek gladde, även om utdelningen, med tanke på chanserna, var bedrövlig. Med lite bättre avslut hade Lazio troligen punkterat matchen redan i första halvlek, och jag hade öst beröm över laget istället.
