Casa Lazio (33)
Mittfältskris i ett Lazio med fina målvaktstraditioner.
Då var det fredag på nytt, och ännu en vecka i casa Lazio har avverkats. Antagligen har Delio Rossi ägnat en hel del tid åt att lösa problemet med den defensiva mittfältsrollen, nu när Mudingayi, Dabo och Firmani alla missar resten av säsongen.
Och efter Cannavaros påhopp på Mudingayi i förra helgens match – som resulterade i starka reaktioner bland laziali – ringde landslagskaptenen upp belgaren för att be om ursäkt och höra hur det stod till. Ett försök att rädda sitt eget skinn och inte en vänlig gest. Men samtidigt går det ju inte att kritisera honom för det, även om vi vet den reella anledningen till samtalet.
Så nu, efter en ful svordom och en ful tackling, står vi helt utan naturliga alternativ till den defensiva rollen på mittfältet. Och jag är rädd att det kommer påverka Lazios spel i ganska stor utsträckning.
För hur viktig Liverani är för det offensiva spelet är vi alla medvetna om. Men utan ett någorlunda fungerade alternativ i den defensiva rollen kan hela balansen på mittfältet komma att rubbas. Liverani kommer tvingas att ta allt mer ansvar hemåt, och det är han inte bra på, samtidigt som offensiven då blir lidande.
Så det innebär att Rossi kommer att behöva finna ett alternativ till Dabo och Mudingayi, och det illa kvickt. Frågan är då vem som ska axla rollen. Egentligen ser jag bara tre alternativ, men inget av dem känns speciellt lockande.
Dansken Keller är en utväg, men en rätt medioker sådan. En matchotränad högermittfältare känns inte som ett optimalt alternativ när tre omgångar återstår.
Luciano Zauri är nog det mest troliga alternativet. Vänsterbacken har flyttat runt på de flesta positionerna (jag vill till och med minnas att han hoppade in som högermittfältare för ett par säsonger sedan), och borde kunna hantera rollen någorlunda, samtidigt Belleri skulle i så fall skulle gå in i startelvan och spela till vänster i försvaret.
Ett tredje alternativ skulle eventuellt vara en primaveraspelare. Men det är nog lite väl långsökt, så jag sätter mina pengar på Zauri.
Jag har tidigare skrivit, att målvaktssituationen är någonting som måste lösas inför nästkommande säsong. Men faktum är att våra nuvarande burväktare, 36 och 42 år gamla, spelar förträffligt.
Angelo Peruzzi går mot VM-slutspelet i Tyskland, och Marco Ballotta svarar för fantomräddningar som vid 42 års ålder inte borde vara möjliga. Han hade kunnat vara min farsa, för fan…
Sedan slutet av 90-talet alltid haft en målvaktsuppsättning som kanske har kunnat klassas som den bästa i Serie A. Luca Marchegiani briljerade under scudettosäsongen och i bakgrunden fanns redan då Ballotta. När Peruzzi köptes in förpassades Marchegiani till bänken och Ballotta lämnade klubben. Sedan dess har Angelo Peruzzi – med vissa undantag – varit bofast i den ljusblåa startuppställningen.
När den ålderstigna Marchegiani tackade för sig köptes Matteo Sereni och Lazio hade på nytt ett vasst målvaktspar. Visserligen tycktes Sereni ha tvål på handskarna under debutsäsongen, men den andra gick bättre, och för första gången på flera år uppstod riktig konkurrens om målvaktsplatsen i startelvan.
Och man har under åren vant sig vid att ha i alla fall två riktigt bra målvakter i truppen. Trots att andra lagdelar har förfallit så har den fina målvaktstraditionen kvarstått. Även om spelarna i fråga ofta påståtts vara i det äldsta laget, så har de alltid presterat.
Precis som nu.
Angelo, 36, och Marco, 42.
Cred till dem.
