Gaizka Mendieta – spelaren som sänkte Lazio
”Honom ska vi ha!”, ropade Sergio Cragnotti och öppnade plånboken. Historien om hur Mendieta kom, såg och blev utlånad.
”Honom ska vi ha!”, ropade Sergio Cragnotti och öppnade plånboken, föga anande han, laget eller fansen, att Mendieta skulle bli början på slutet för Lazioeran. Vi har således kommit till ett nytt avsnitt om Spelare i Lazio vi minns, eller inte minns…
Mendietas karriär hade fram till att han debuterade i Lazio gått spikrakt uppåt, och ansågs som en av världens bästa mittfältare. Han hade fört sitt Valencia till två raka finaler i Champions Leauge, och var en viktig kugge i Spaniens landslag. Sommaren 2001 var han utan tvekan den mest eftertraktade spelaren i hela Europa. I princip alla Europas storklubbar var villiga att nästan göra vad som helst för att få hans signatur på ett kontrakt.
Lazio hade under denna tid rensat ut en hel del av Sven-Göran Erikssons garde, bland annat Pavel Nedved som gått till Juventus och Juan Sebastian Veron till Manchester United o.s.v. och laget var i behov av ett nytt affischnamn. I sedvanlig ordning verkade Cragnotti inte bry sig det minsta om de ekonomiska aspekterna, Mendieta skulle spela i Lazio säsongen 2001/2002.
I juli 2001 öppnade Cragnotti plånboken, för den svindlande summan 48 miljoner Euro, köptes Mendieta in till Lazio. Europa häpnade, under loppet av två säsonger hade Lazio lagt ut över 103 miljoner Euro för att köpa Claudio Lopez och Gaizka Mendieta. Cragonitti kände kanske trycket från fansen, vilka efter försäljningen av Nedved och Veron protesterat utanför hans bostad, och Cragnotti försökte visa handlingskraft. Farhågorna viftades bort, och Cragnotti menade att om laget skulle vinna Scudetton och Champions Leauge, ja då måste man värva spelare.
Således var kraven enorma på den baskiske spelaren när han så gjorde debut för Lazio. Inte nog med att han skulle axla Nedveds mantel, han var dessutom en av de dyraste övergångarna i historien och fick således inte misslyckas. Tyvärr för Lazio, och kanske i ännu högre grad för Mendieta själv, så blev vistelsen i Lazio ett praktfiasko. Den forne Valenciaspelare klarade inte alls av pressen, och Mendieta blev istället för att bli en spelare som skulle föra Lazio till toppen, världens dyraste bänknötare. Under sin ettåriga sejour i Lazio hann han med 19 matcher innan det stod klart att Lazio inte hade råd att behålla honom.
Det visade sig nämligen att Lazios inte hade råd att ha honom kvar, årtal av dyra värvningar och bristande framgångar på fotbollsplanen hade kört ekonomin i botten. Lazios aktier sjönk snabbare än Titanic, och när det stod klart att Lazio inte ens klarade av amorteringsplanen till Valencia var fiaskot komplett.
Mendieta lades ut på transfermarknaden, men priset och det faktum att Mendieta knappt spelat något, gjorde honom iskall på transfermarknaden. Efter en hel del skriverier lyckades man till slut, samtidigt som man fortsatte betala Valencia, låna ut honom till Barcelona. Mendieta återvände aldrig till Rom, utan lånades istället ut till Middlesborough som senare köpte loss honom för en bråkdel av vad Lazio en gång i tiden gett för honom.
Vi vet alla vad som hände sedan, Cragnottis imperium föll samman och Lazio undvek med minsta möjliga marginal konkurs. Det enda som återstod av Mendieta var en enorm skuld, som Lazio, trots att spelaren inte längre fanns i deras organisation tvingades betala.
Frågan man måste ställa sig är hur det kunde gå så här illa? Mendieta var ingen dålig spelare, långt ifrån, och hans karriär i Valencia var imponerande. Det fanns förstås en orsak till varför hela fotbollseuropa jagade baskern från Bilbao, och att lovorden haglade över mittfältaren. Förväntningarna var således enorma, men tyvärr visade det sig att Mendieta inte alls var lösningen på Lazios problem. Klubben hade allt sedan Sven-Göran Eriksson lämnat klubben varit i en klart neråtgående spiral med stor omsättning på spelare och tränare.
Inte heller förbättrades läget av att tränaren Alberto Zaccheroni och Cragnotti inte drog jämt. Zaccheroni – som ersatte Laziolegenden Dino Zoff – var dessutom kritiserad av både pelare och fans för att använda sig av en taktik som passade laget illa, och det var uppenbart att Zaccheronis taktik passade Mendieta dåligt. Mendieta fick spela i en för honom ovan position, det hela slutade med att han petades och spenderade resten av säsongen i Zaccheronis fryslåda. Kritiken mot såväl Cragnotti som Zaccheroni lät inte vänta på sig, och frågorna haglade över den pressade presidenten och tränaren som försökte förklara varför man lät en av världens dyraste spelare sitta på bänken.
Efter säsongen stod det dock klart att Zaccheroni skulle lämna klubben, och Roberto Manchini kallades tillbaka från Fiorentina. Förhoppningen var förstås att Mendieta skulle få en ny chans, och att han äntligen skulle få visa vad han kunde. Nu blev det inte så, utan istället tvingades Lazio låna ut mittfältaren till Barcelona.
Av de 43 miljoner euro Lazio betalade för honom, fick vi 19 matcher, matcher i vilka han knappt – kanske främst på grund av att spela i en för honom ovan position – aldrig fick visa vad han gick för. Man kan verkligen fråga sig varför inte Zaccheroni, eller Cragnotti för den delen, aldrig gav honom en ärlig chans. Frågan man måste ställa sig är om han hamnade kläm i en intern konflikt mellan presidenten och tränaren. Det kanske var så att Zaccheroni petade honom för att visa Cragnotti vem som bestämde.
En annan förklaring till att Mendieta inte lyckades är förstås förväntningarna och kraven. Det var ingen dussinspelare han förväntades ersätta, utan kanske en av världens bästa mittfältare – Pavel Nedved.
Personligen finner jag hela affären pinsam, och troligen är det den sämsta värvningen Lazio gjort sett till vad vi fick för pengarna. Tyvärr fick vi aldrig se vad Mendieta verkligen gick för, Zaccheronis och Lazios tålamod var tydligen – av någon anledning – otroligt kort. Det har onekligen funnits andra spelare med långt mindre begåvning som vecka ut och vecka in får möjlighet att spela. Och även om Mendieta idag är har återkommande problem med skador, så är det ändå en lysande spelare när han väl är skadefri.
Varför det gick som det gick lär vi förstås aldrig få veta, men jag är rätt övertygad om att Mendietas period i Lazio varit mer framgångsrik med Manchini vid rodret. Nu får vi tyvärr aldrig veta det, Mendieta hann lämna Lazio innan Manchini tog över, men det är mycket troligt att hans spelsystem och ledarstil skulle ha passat den baskiske stjärnan bättre. Nu får vi aldrig veta, men det enda vi kan säga är att Mendietaaffären innebar början till slutet på Lazios andra guldera.
