Matchrapport: Lazio - Udinese 5-0
Lazios berg- och dalbana fortsätter. Proppen ur mot Udinese; hela 5-0 efter en bra insats av ett vilt kämpande Lazio.
Siffror kan man göra en hel del med. Ibland säger en massa nummer ingenting, medan den i andra fall tydligt kan visa hur läget i ett lag ser ut. I denna veckas matchkrönika kommer jag att titta lite närmare på årets resultat, och försöka förklara gårdagens överlägsna vinst.
1-2 Milan
1-2 Palermo
1-0 Chievo
1-0 Atalanta
4-0 Torino
0-0 Cagliari
1-3 Catania
0-2 Sampdoria
0-0 Reggina
1-1 Empoli
5-0 Udinese
Det är ett ojämnt Lazio vi har sett i år. Sammanlagt har vi gjort 15 mål, varav nio (60%) kommit i två av matcherna. En högerback är lagets bästa målskytt (27%), medan endast en av anfallarna har gjort mer än ett mål.
Vi har hållit nollan i hela sex matcher (55%), fastän försvaret var den lagdel jag och mina kollegor tyckte det fanns störst frågetecken kring. Mål har vi gjort i åtta av elva matcher (73%).
Mittfältet då? Hur har lagets hjärta och hjärna fungerat egentligen?
Dellio Rossi har haft olika uppställningar i mer eller mindre varje match. Ledesma, Mauri, Mudingayi, Firmani, Baronio, Foggia, Manfredini, Mutarelli, Belleri och Quadri (kanske har jag glömt någon) har alla hunnit spela på en eller flera platser på lagets mittfält och den stora variationen har förstås berott dels på taktiska val, men också på det faktum att avstängningar och skador också satt sin prägel på denna lagdel. Precis som mittfältet varierat, har även spel och resultat varierat. Naturligt, tänker kanske en del av er, men jag tror mig ha hittat lösningen till varför vi ibland ser ut som ett lag långt över den 12 plats vi just nu innehar – medan det ibland känns som fortsatt spel i Serie A är den enda rimliga målsättningen.
I gårdagens match kom vi till spel med ett helt nykomponerat mittfält. Illustrerat i siffror ställde vi upp med en 4-3-1-2 uppställning, en strategi som visade sig helt förlama motståndarna och ge oss ett övertag från minut ett.
1 – Våra målvakter sköter sig precis som de ska. Återigen hade Peruzzi inte mycket att göra, och de få gånger det hettade till runt Lazios mål såg Peruzzi till att hålla bollen utanför målet. Hur det ser ut med återväxten är inte jag rätt man att svara på, men våra två gamlingar (tillsammans är de 78 år!) håller fortfarande hög klass.
4 – De fyra försvararna gjorde i gårdagens match mycket bra ifrån sig. Oddo är lagets största profil – och det med rätta. Den outtröttlige lagkaptenen springer upp och ner på sin högerkant och levererar inlägg efter inlägg. En underbar frispark blev den yttersta bekräftelsen på att det är en klasspelare Lazio har som högerback och jag hoppas innerligt att han inte lämnar klubben. Oddo är ovärderlig för oss.
De båda innerbackarna skötte sig utmärkt, och dagar då Stendardo bjuder på två klackar under en och samma match vet vi att självförtroendet är på topp. Så länge vi slipper möta lag med snabba anfallare som springer i djupled ser det bra ut och medan vi letar efter bättre spelare på dessa positioner klarar vi oss med det vi har. Så känns det idag i alla fall.
Zauri har ryckt upp sig denna säsong och liknar alltmer den Zauri han en gång var. Igår följde han med upp nästan lika ofta som sin kollega på andra kanten, men tyvärr är skärpan i Zauris sista touch hans största svaghet. Bättring på den punkten krävs, men bättre att försöka och misslyckas än att inte försöka alls.
3 – Två aggressiva balansspelare i from av Firmani och Mutarelli ställdes upp som beskyddare åt den spelfördelande Ledesma. Den senare finns en hel del att säga om, men jag börjar med de två andra.
Till en början tyckte jag att uppställningen såg väldigt förvirrande ut. Vem skulle bredda spelet? Vem skulle ta den defensiva rollen? Varför Firmani OCH Mutarelli på planen? Varför Firmani överhuvudtaget? Svaret var enkelt. Våra ytterbackar står för bredden och löpandet på kanten, medan de två balansspelarna turades om att följa med upp alternativt ta en defensiv position. Vid ett par tillfällen blev båda lite väl offensiva och en farlig tom yta skapades mellan mittfältet och backarna, men sett över hela matchen fungerade den ”nya” taktiken bra. Även tidigare hade Dellio Rossi testat denna uppställning, då med Mudingayi och Mutarelli på planen, men någon klar struktur gick inte att urskilja då och mittfältet såg ganska kaotiskt ut. Igår såg det bättre ut. Firmani och Mutarelli kompleterade varandra på ett bra sätt.
Ledesma så. För mig börjar han bli ett mysterium. Ena sekunden slår han perfekta direktpassningar a lá Liverani, medan han i nästa sekund missar en enkel passning på två meter. Att han är oerhört ojämn har vi sett prov på denna säsong, och för att Ledesma ska utvecklas krävs först och främst att han hittar en jämnhet i sitt spel. Matchen igår var inget undantag. Han fortsatte att slå bort varannan passning, hämta boll långt ner i planen och såg som vanligt småirriterad och tjurig ut (som argentinare i Laziotröjan ofta gör). När han lyckas med sina uppspel kommer vi ofta fram till en farlighet ganska snabbt – när han missar tvingas vi ställa om och springa tillbaka i maxfart då de flesta är på väg framåt när Ledesma får bollen. Jag tycker Dellio Rossi gör rätt i att ge Ledesma speltid för om han någonsin ska bli den spelare vi vill och behöver, måste han få förtroende och känna att han kan misslyckas utan att bli av med sin plats. Tack vare uppställningen igår fick Ledesma än mer boll än i tidigare matcher, och utan att överdriva hans roll måste jag här understryka att vi gjorde fem mål mot Udinese. Fem mål mot det lag i ligan som innan gårdagen släppt in minst mål av alla (vi ökade deras insläppta mål med 71%)! Förra matchen jag tyckte Ledesma hade en avgörande roll för laget var mot Torino. Då gjorde vi fyra mål.
1 – Det stora problemet i tidigare matcher har varit att ingen spelare kunnat spela vidare de bollar som Ledesma levererat. Igår såg vi lösningen på problemet. Mauri, en spelare som förövrigt varit kritiserad av många, tog rollen som trequartista och det visade sig passa honom utmärkt. Han är inte den snabbaste spelaren, men med en god speluppfattning och ett bra tillslag såg vi att han kunde förlänga vidare bollar till vilt springande anfallare. Eller lägga ut den till framstörtande ytterbackar. Eller vända upp och gå på avslut. Mauri skötte sig perfekt i en roll som jag tycker passar honom bra, men där Dellio Rossi envisats med att placera honom ute på vänsterkanten. Två mål och en framspelning blev facit för Mauri i sin nya roll, ett bevis på att han kanske bör fortsätta i mitten. Det snyggaste enligt mig var 2-0 målet där han möter perfekt med pannan. Grande Stefano!
2 – Pandev och Rocchi. Är dessa två herrar på sina bästa humör går inget försvar i Serie A säkert. Pandev börjar komma igång efter en trög säsonginledning, och när Pandev är på humör och får bollar att jobba med blir han oerhört giftig. Pandev gjorde säsongens bästa match mot Udinese – han sprang ovanligt mycket, försökte trixa ovanligt lite och lyckades med förvånande mycket. Det enda som fattades var väl ett mål, men vad spelar det för roll när laget gör fem?
Två av de fem målen gjorde Rocchigol. Planens kanske bästa spelare sprang som vanligt oerhört mycket, och med en Mauri som support kunde Rocchi än mer koncentrera sig på att komma rättvänd mot målet. Inga onödiga långbollar tvingade honom att gå upp i nickdueller, utan energin kunde läggas på att attackera. Och det är Rocchi bra på. Den chip som i första halvlek gick in lite turligt följdes upp av en underbar individuell insats där han snodde åt sig bollen, vände upp, satte fart och när han väl stod ensam mot De Sanctis testade han chipen igen.
5-0 var ett faktum!
På bilder från träningar kan man se att Behrami verkar vara på gång in i laget igen. Makinwa är också han tillbaka efter skada och med dessa två herrar redo ser det än mer intressant ut. Dellio Rossi kan laborera lite som han vill med de offensiva alternativen; Behrami kan gå in som högermittfältare och avlasta Oddo. Pandev kan sättas i trequartista rollen om Mauri behövs någon annanstans, Makinwa är en spelare som jag tror skulle kunna ersätta Pandev på ett exemplariskt sätt uppe på topp. Mudingayi kan ta Firmanis roll på mitten, och i pigge Foggia har Dellio Rossi en tekniker som på egen hand skulle kunna luckra upp ett försvar. Fyra spelare som gått och väl kan göra Lazio än mer oförutsägbara och svåranalyserade. Helt plötsligt har den mörka och tråkiga formen ersatts av en övertygande seger och den positiva energi som vi kunde skåda på planen igår måste spelare och ledare ta med sig till kommande träningar och matcher.
Nu ska man väl inte dra för stora växlar över gårdagens seger. Udinese underpresterade grovt och Lazio hade bra utdelning. Vinsten kom dock under ett väldigt viktigt skede av säsongen då det började se allt mörkare och mörkare ut. Självförtroendet måste ha ökat dramatiskt efter gårdagen, och förhoppningsvis startade vi en svit på vunna matcher som inte tar slut på ett tag. Dellio Rossi gjorde några justeringar och laget mosade sitt motstånd. Detta visar att kapaciteten hos laget finns, och att vi har en tränare som vet vad han gör. Hoppas bara det fortsätter så här. Mot Sicilien!
::: ::: ::: :::
Italien träningsspelar mot Turkiet i veckan och Lazio har tre representanter med. Vilka tre? Oddo, Mauri och Rocchi! Donadoni verkar kunna sin fotboll...