Reflektioner i efterhand: I väntan på fortsättningen
Säsongen är slut. Mercaton är här. Och alla ser fram emot Champions League-kvalet.
Säsongen 06/07 är över. Efter mycket trevande i säsongsstarten på grund av calciopoli kunde Lazio resa sig när minuspoängen reducerades. Man kunde sluta bäva för att Lazio skulle behöva vara delaktigt i bottenstriden. Därefter började man hoppas på Uefaplats, och till sist drömma om Champions League.
Tack vare den långa förlustfria sviten blev det Champions League-kval. Mot alla odds, och tvärtemot alla realistiska drömmar.
Egentligen finns det inte så mycket mer att säga, det mesta togs upp i de krönikor som lades upp en efter en efter att Champions League-kvalplatsen säkrats, men några tankegångar finns dock kvar att reflektera över.
När det i januari förra året stod klart att Lazio hade lånat in Stefano Mauri gick en våt dröm i uppfyllelse för mig, och under den gångna säsongen har han varit en av lagets absolut bästa spelare, vilket inte minst hans frånvaro i slutskedet av säsongen har vittnat om.
Mauri och Tommaso Rocchi har varit fantastiska, på samma sätt som Sebastiano Siviglia har överträffat alla förväntningar. Därtill trädde Cristian Ledesma till slut fram och tog det ansvar som han förväntades ta. Till den kommande säsongen har Lazio med andra ord en stark centrallinje att bygga vidare på.
:: :: ::
När det stod klart att Lazio hade chans på Champions League-kval ställde jag mig frågan om det verkligen var så bra. Kommer seriespelet att bli alltför lidande, kommer truppen räcka till, kommer man att överinvestera på transfermarknaden?
Sedan kom jag dock till insikten som kan verka lite pessimistisk för många: Lazio kommer inte att kunna placera sig i topp fyra nästa säsong i vilket fall. Med Milan, Inter, Juve, Fiorentina och Roma – alla utan minuspoäng vid säsongsstarten – ska Lazio inte ha en chans, oavsett om man enbart skulle ha ligan att koncentrera sig på.
Därmed är det förhoppningsvis stundande Champions League-spelet bara en bonus, något att njuta av, att lära sig från och att bygga vidare på. Jag vill gärna se en helhjärtad satsning på Champions League om man tar sig dit, även om följden till och med blir att Uefacupspel uteblir till säsongen därpå. Kanske kommer en del spelare att vilja fortsätta sin karriär i en annan klubb då, men det är risken man får ta, för i slutändan är det bara tre saker det handlar om.
Lo scudetto. Derbyt. Champions League.
Och därmed basta.
:: :: ::
När det gäller mercaton är det för tidigt att säga något än, men några tankar är värda att lufta.
Varför förlänger Claudio Lotito Marco Ballottas kontrakt? Målvakten har under säsongen visat att det var hans sista säsong på hög nivå. Tyvärr, men Ballotta är för gammal och vek för att rutinen ska kunna väga upp det. Till och med Tommaso Berni framstår som ett bättre val av reservmålvakt.
Och på tal om målvakter, när nu Angelo Peruzzi har lagt ifrån sig handskarna måste en ersättare hittas. Det har ryktats om Francesco Toldo, men personligen ser jag gärna en yngre målvakt som ändå har samlat på sig lite rutin, typ Morgan De Sanctis. De sydamerikanska målvaktstalangerna som det också har ryktats om låter lovande, men att sätta in en dryga tjugoåring i målet från start känns väldigt riskabelt.
Något som jag också har funderat över är anfallsuppsättningen. Igli Tare är inte ens bra på huvudet längre, Simone Inzaghi behöver jag inte ens kommentera, och Stephen Makinwa framstår alltmer som en anfallare vars enda styrka är snabbheten.
Kvarstår gör då den självskrivne Tommaso Rocchi och Goran Pandev vars ojämnhet jag starkt börjar överväga om det inte är en för stor nackdel. Hur som helst så saknar Lazio en kvalitativ target player, något som man kommer att förlora ofantligt mycket på att inte kunna mönstra, inte minst i Champions League.
Och vad som händer med teknikern Pasquale Foggia återstår att se.
Mer än så finns inte att säga just nu, mercaton öppnar upp vid månadsskiftet, och kvalet in till Europas finrum får vi vänta ytterliggare en månad på.
Vi hörs.
