Matchkrönika: När Fru Fortuna är på semester
ALLT gick emot ett vilt kämpande Lazio som bara fick 1-1 i hemmamötet med Dinamo Bukarest i Champions League-kvalets första match. Allt avgörs nu i Rumänien om två veckor.
Jag tror att det är bara är som laziale (okej då, ”gamla” Inter är väl i närheten) man får uppleva dessa konstiga, nästa bisarra matcher.
Redan innan kände jag på mig att detta skulle bli en match där det enda man kunde räkna med var att det planerade, en säker ett- eller två-noll vinst, skulle gå åt helvete.
Istället blev matchen en föreställning med missade chanser, röda kort, straffmissar, skadade spelare och skadade supportrar.
Ett Lazio som har haft en helt klart godkänd försäsong med klara vinster över lite sämre lag, och knappa förluster mot toppklubbar som Arsenal stegade ut på Olympicos gröna, vackra gräsmatta och möttes av en stor skara ljusblåa supportrar som kom för att se det nya Lazio ta första steget ut mot fotbollens finrum och kassaskåp. I vägen stod ett par halvbra rumäner med en gammal Ajaxmålvakt i buren som ville sätta stopp för detta.
Societa Sportiva Lazio mot Dinamo Bukarest, en match som vi laziali väntat på i flera år, stod runt hörnet.
Allt var i sin ordning innan matchen.
Visst, Siviglia och Carrizo saknades ur en förväntad startelva när Serie A snart sätter igång, men stabile Ballotta och ”målkungen” Stendardo är två fullgoda ersättare i mitt tycke.
Men varje gång jag ser en startuppställning, en formkurva och ett tabelläge som skriker: ”idag ska vi bara vinna!”, så får jag en äcklig känsla.
Känslan av att Lazio kan förlora det som inte skall gå att förlora, likväl som att Lazio kan vinna matcher de inte borde. Denna känsla som så gott som alltid infann sig när Lazio mötte Chievo eller liknande lag, försvann, bit för bit, vinst för vinst, under förra säsongen då Lazio var grymt stabila och härligt effektiva.
Men den infann sig igår igen.
Jag tänkte på förra säsongens mycket tveksamma inledning och på att vi trots allt har en 43-åring i mål.
Allt var i sin ordning när matchen började. Lazio låg på och dominerade matchen innan Cribaris förrädiska huvudskada (som kommer att hålla honom borta från fotbollen i två månader) kommer efter en duell i offensivt straffområde. När brassen ligger vid sidan och Kolarov står och gör sig klar, passar rumänerna på att sticka upp med ett förstklassigt anfall där det ända som var vackrare än inlägget var nicken bakom en Ballotta utan chans.
Efter målet belägrar Lazio Lobont i Bukarests mål, utan lycka. Vår bomber Rocchi misslyckas ett antal gånger innan det är dags för kvittering, trodde vi. Rocchi slår en straff som visar på att allt snack runt omkring inte har gått honom oberört förbi, och jag tror även att resten av laget har tagit illa vid sig av turbulensen kring Rocchi och pengar. Rocchi är en stor ledargestalt i dagens Lazio såväl på plan som utanför, och allt prat om löner och spelare har säkert påverkat resten av laget.
Förra säsongen var Lazio verkligen ett lag, men ibland räcker det att en spelare i lagbygget drar ut sin pelare för att hela bygget skall falla samman. Jag tror inte att Lazios bygge kommer att falla samman, utan jag tror att Rocchi snart fattar att det är bättre att tjäna lite mindre euro och vara stjärna i världens vackraste stad än att sitta på läktaren i Turin med pengar i fickan och hosta föroreningar.
Rocchi sticker nog in sin pelare i bygget snart.
Hur som helst kunde inte timingen innan kvalet vart sämre. Det är omöjligt för oss att veta hela sanningen om vilket snack som pågått i omklädningsrummet och Lotitos kontor.
En som inte påverkas av varken snack eller raserande byggen är min hjälte Mutarelli. Han står upp när dom andra faller. Efter Stendardos skada (befarad ljumssträckning) så kliver Scaloni in i mitten och ”den nya ikonen” De Silvestri äntrar planen. På ett inlägg av högerbacken sätter Mutarelli pannan till och ställningen är 1-1, med dryga 35 minuter kvar att spela. Hela kroppen skriker AVANTI LAZIO!
Men, chanserna till vinst spolieras en kvart senare när Behrami gör en tackling som man till och med skulle få gult kort i engelska Conference-serien för. Alltså rött kort direkt för Behrami.
Fantastiskt orutinerat och dumt.
Även Mauri hann utgå efter en extrem ful stämpling på foten (befarad stukning) och in kom det mycket tveksamma nyförvärvet Del Nero.
Jag har lovat mig själv att inte såga honom förrän han fått spela fem matcher, men han ser ju inte ut att vara killen som kommer avgöra om det blir Champions League eller oglamorösa Uefaupen för Lazio nästkommande säsong. Superheta Pandev fick även ha läge att avgöra tillställningen, men det ville sig inte för våra ljusblåa hjältar.
Istället ville den förövrigt totalt inkompetenta norska domaren jävlas ännu mer och gav Mutarelli ett andra tveksamt gult kort vilket betydde ciao för målskytten tio minuter från slutet. Oj, vad han kommer saknas i returen…
För att visa att han verkligen var en domare så gav han också en Bukarestspelare ett rött kort i 90 minuter. Perfekt! Som taget ur domarboken! Jag har god lust att skriva ner en Norgehistoria, men det finns ju laziali i vårt grannland med så jag nöjer mig med: Sluta döm fotboll!
Lazio gör spelmässigt två bra halvlekar - och är under 80 minuter det enda laget på plan - där framförallt inhopparna De Silvestri och Kolarov imponerar på deras ytterbackpositioner. Vi kommer till många lägen men bollen vill inte in, effektiviteten från förra året var som bortblåst.
Så efteråt var ordningen minst sagt störd. Vad berodde detta på? Hur kunde vi gå från ett ”säkert” avancemang till att ligga riktigt risigt till?
Jag tror att det både beror på orutin och en grym press på spelarna från oss fans, klubbledningen men framförallt från dem själva.
Den oerfarna truppen vill känna på spel med de bästa, de vill få bonusar och de vill ta sin chans att visa upp sig själva. Lazio har sin chans att visa att de är på uppgång, vilket genomsyrar hela föreningen.
Ett misslyckande skulle betyda att en stor del av den motivation och de förväntningar som finns på nästa säsong skulle försvinna till stor del, och jag behöver knappast påpeka vad det betyder i längden.
Sen skall vi inte glömma alla de tillfälligheter som bäddade för Bukarest skräll. En dålig domare, dålig skärpa, en helt fantastisk Lobont i Bukarestmålet, skador på viktiga spelare, röda kort, missad straff, två ytterbackar som mittbackar…Ni förstår vad jag menar. Förhoppningsvis är tillfälligheterna på Lazios sida om 13 dagar. Frågetecknen inför returen är fler än jag orka räkna till. Klarar Lazio att resa sig?
Om 13 dagar vet vi.
Hoppas ordning då har infunnit sig.
Matchfakta:
Lazio 1-1 Dinamo Bukarest
Målskyttar: Danciulescu 21, Mutarelli 54
Lazio: Ballotta; Scaloni, Stendardo (De Silvestri 46), Cribari (Kolarov 24), Zauri; Behrami, Ledesma, Mutarelli; Mauri (Del Nero 63); Rocchi, Pandev
Dinamo Bukarest: Lobont; Blay, Stoican, Nastase (Goian 33), Pulhac; Cristea, Izvoranu, Bratu; Zicu (Oprita 7); Niculescu (Chiacu 75), Danciulescu
Domare: Øvrebø (Nor)
Missad straff: Rocchi 38
Utvisningar: Behrami 73, Mutarelli 86 ,Goian 89
