Casa Lazio: Säsongsinledningar går alltid snett nuförtiden
Alltsedan Lazio påbörjade säsongsupptakten har det bara hänt en bra sak – andra halvlek borta mot Dynamo Bukarest.
Som ni säkerligen vet är jag och Johan ofta bittra pessimister. Själv försöker jag hålla inne med den värsta pessimismen så att det jag skriver ska vara läsbart, men nu måste jag lätta på mitt hjärta. Vad ni kommer läsa nedan är kritik, kritik och…kritik. Kanske lite obefogad kritik också, men det skiter jag i.
Säsongsinledningar går alltid åt helvete nuförtiden. Alltsedan Claudio Lotito tog över har det varit kaotiskt in i det sista på mercaton vilket oundvikligen har återspeglats i de första matcherna på hösten. Och det går knappast komma ifrån att det är så otroligt onödigt, att tappa enkla poäng som i slutändan kan vara synnerligen värdefulla.
Jag trodde helt seriöst att Lazio skulle ha en strukturerad mercatostrategi i år, att man skulle ha lärt sig av de tidigare årens misstag. Men ånyo har man såklart fel. Denna ofantliga blunder av Laziopresidenten och Walter Sabatini har varit helt omöjlig att dölja, och tränare Delio Rossi var inte sent ute med att påpeka att han hade förväntat sig mer i spelarmaterial och -kvalitet.
1. Juan Pablo Carizzo. Man värvar en målvakt för dyra pengar, varav en del av dem skulle kunna läggas på annat, som man inte hinner få spelklar. Istället får Lazio dras med Marco Ballotta, som har blivit så stel och orörlig att hans rutin inte längre kan väga upp för, och en orutinerad uruguayan som måste matchas in successivt mitt i säsongen.
Det uppenbara efter säsongsavslutningen var att Lazio behövde en vice-Ledesma och en snabb mittback. Av alla nyförvärv som införskaffades under sommaren stämde ingen in på det ovannämda. Istället värvade man fullständigt oförståeligt Fabio Vignaroli till anfallet som inte kommer att få en spelminut i alla fall, därtill anlände Lionel Scaloni som hittills inte har motbevisat mig över hur dålig han är, för att inte nämna att han går in med 500 00 euro i lön, precis som våra bästa spelare. Snälla, kan någon förklara det logiska i det här för mig?
Lotito snackar jävligt mycket om sitt lönetak, men blir det inte ändå lite dubbelmoral när man samtidigt värvar en massa onödiga spelare och erbjuder dem förhållandevis frikostiga löner. Är det inte då bättre att värva smart och med de pengarna man sparar in höja lönetaket? För det kommer inte att dröja alltför länge innan fler spelare kräver att få överstiga det befintliga lönetaket.
Lazio har råkat ut för oräkneligt många skador under försäsongen och säsongsinledningen, och självklart har det påverkat spelet negativt. Håglösheten har definitivt en förklaring där. Men tittar man lite djupare ser man att Lazio spelar väldigt ensidigt och dimensionslöst. Cristian Ledesma slår en genomskärare till antingen Goran Pandev eller Tommaso Rocchi som försöker vända upp och slå en djupledsboll till sin kollega. Därefter ser vi hur motståndarlagen gång på gång enkelt läser sönder Lazios infantila spel. Man kan bara överraska en motståndare en gång med samma knep. Det trodde jag var en allmängiltig sanning.
Nu skulle det kunna vara riktigt enkelt att klanka ner på Rossi, och det tänker jag delvis göra lite smått. Jag förstår inte varför han håller Valon Behrami utanför mittfältet, förstår han inte hur mycket offensiv som gås miste om när Massimo Mutarelli och Gaby Mudingayi gör Ledesma sällskap i mitten? Mudingayi är grymt bra defensivt, men stannar upp offensiven alldeles för mycket, definitivt för mycket jämför med vad vi har råd med. Och det är ju inte heller så att Behrami försvagar defensiven, ynglingen har många gånger visat vilken imponerande arbetskapacitet han besitter.
Fast jag förstår samtidigt Rossi. Lotito vägrar köpa in en snabb mittback, en sådan försvarare vi i stort sett har saknat sedan Alessandro Nesta försvann, och då har tränaren inget annat val än att bilda en köttmur framför försvaret för att det inte ska läcka. Tyvärr.
När det gäller trequartistarollen så kanske det allra mest komiska uppenbarar sig. Stefano Mauri blir skadad och allt spel faller ihop då Simone Del Nero och en kroniskt muskelskadad (hur fan kunde man undgå att ta reda på det!?) Mourad Meghni är alldeles för mediokra för att kunna bära Lazios anfallsspel på sina axlar. Och för att krydda lite extra så ter det sig än mer komiskt genom:
2. Pasquale Foggia. Utlånad till Reggina i brist på speltid där han imponerar stort med sina färdigheter. Kommer tillbaka till Lazio över sommaren i tron om att han kommer tillåtas vara kvar eftersom det vankas spel på så många fronter att han kommer att ges chansen att verkligen kunna konkurrera i anfallet och som trequartista.
Men Lotito och Sabatini vill annorlunda, lånar ut den spelare som Lazio verkligen behöver mitt framför ögonen på en massa häpna Laziosupportrar. Och resultatet ser vi nu – ingen fullgod ersättare till Mauri eller till anfallet. Dessutom vill halva fotbollseuropa ha honom, vilket säkerligen lockar då Lotito har bränt sina broar hos honom. Kvar står i laziali och suckar över ytterliggare en förlorad blivande storspelare.
Många verkar inte förstå vad det handlar om, spelare såväl som supportrar. Efter en säsong som den förra växer förväntningarna kolossalt, klarar en orutinerad trupp som Lazios den pressen, speciellt med de flertalet fronterna som man krigar på i åtanke?
Lazio är inte redo för Champions League, seriespelet kommer att bli alltför lidande, och det blir ju inte bättre av den tunna storleken på truppen. Och vad händer då i slutet av säsongen när man inte uppnår en europaplats i Serie A, vilka vill stanna kvar?
Än så länge har inte verkligheten kommit ikapp, men det finns andra saker som oroar mig. Håglösheten i spelet är skrämmande, efter att CL-kvalet var avslutat ställdes skorna på hyllan, ingen tar några initiativ på planen, viljan är bortblåst, för att inte tala om modet. Spelarna tror att medspelarna ska ordna upp det åt dem, krampaktigheten i spelet är fruktansvärd att se.
3. Stephen Makinwa. Varför får han aldrig spela. Varför vågar man inte längre sätta Pandev eller Rocchi på bänken, framförallt den förstnämnde, när dem saknar spelsug flera matcher i rad? Varför värvade Lotito nigerianen för dyra pengar om han ändå inte kommer få spela mer än de sista fem minuterna i varje match? Hur ska han då kunna visa vad han går för, hur ska han då kunna utvecklas, hur ska han då kunna upprätthålla ett tillräckligt självförtroende för att kunna prestera tillfredställande?
Claudio Lotito fortsätter sin soloraid. Han lyssnar inte på en jävel, drar ut på Lorenzo De Silvestris kontraktsförlängning och fortsätter att låta det blåsa snålt kring Rocchis hett debatterade vara eller icke vara.
För snart kommer dagen, dagen då Rocchi gör en Deki och underpresterar samtidigt som han drar med sig hela laget i skiten, och då är det inte lika roligt längre, jag lovar.