Matchkrönika: Riktigt, riktigt dåligt Lazio!
SS.Lazio hade chansen att greppa taget om en åttondelsfinal men tog den inte efter en mycket dålig insats. Grekiska Olympaikos vann med 1-2 och laziali över hela jorden lider. För det går så ont, så ont när drömmar spricker...
Jag trodde verkligen på vårat Lazio.
Jag trodde att våra ljusblåa krigare skulle vässa dobbarna och pumpa upp sina hjärtan med en brinnande vilja för att få chansen att kriga vidare i världens största turnering för klubblag i världens vackraste tröja.
Men ack så fel jag hade, för gårdagens insats var ingenting annat än mycket, mycket dålig!
Champions League, på Stadio Olympico framför en fanatisk, ljusblå hemmapublik.
Skall det behövas så mycket mer för att tända till?
Jag tycker det är en sak om Laziospelarna sliter och kämpar utan att få spelet att stämma.
Att de vinner närkamper och löper fast tekniken inte är med dem.
Då kan man inte göra mer, som i årets derby mot Roma.
Men när man inte vill nått, när det inte brinner i ögonen och när man ser spelare bara visa uppgivenhet istället för att kriga så att blodet sprutar ur varenda jävla kroppsöppning när man har fått en chans som kanske inte kommer tillbaka de närmaste tio åren, då har man som supporter rätt att bli förbannad.
En bidragande orsak till onsdagskvällen undermåliga insats var Delio Rossi.
Han må vara en mycket stor tränare och en sann laziohjälte, men likväl som man kan ge han positiv kritik så skall han ha negativ kritik när han inte sköter sitt jobb.
Som igår.
Stefano Mauri, en stor spelare och som normalt är en av de bästa spelarna i dagens Lazio, har inte spelat en serie matcher på ett längre tag och visade verkligen noll i sitt inhopp mot Parma.
Han får starta istället för Megnhi, en fransman som var smått fantastisk mot
Werder Bremen och klart godkänd mot Parma.
Varför?
Stefano Mauri var Lazios klart sämsta spelare igår, och att han inte blir utbytt får ses som ett stort mirakel. Jag tror inte han hade ett rätt under hela matchen, förutom skarven som ledde fram till Pandevs 1-0 mål(men visst var bollen ute?).
Jag har mycket svårt att se hur det går att motivera ett sådant beslut.
Behrami kontra De Silvestri.
Vår underbara ytter Behrami dras med skada efter skada och kan knappast varit i fysisk form för att spela onsdagens match. Delio Rossi tar beslutet att ändå låta han spela framför De Silvestri, en spelare med mer matchvana och en rad mycket bra insatser i den ljusblåa tröjan.
Resultatet?
Behrami har mer misslyckade mottagningar under första halvlek än vad Pandev har under en hel säsong, typ.
Inte nog med det, när väl De Silvestri kommer in, så är det på vänsterbacken istället för Kolarov, som visserligen inte heller gjorde någon stormatch, men han har ändå ett grymt offensivt vapen i sin vänsterfot. Ett obegripligt beslut för mig.
Och sedan har vi vår nigrian Stephen Makinwa.
En stark, snabb, rivig forward som var riktigt bra mot Werder Bremen samt högst bidragande till Lazios vinst mot Parma, och som fick aldrig beträda mattan mot Olympiakos.
Också det obegripligt.
Delio Rossi må vara en grym tränare och coach, men för mig var det alldeles för många felbeslut igår för att jag skall kunna blunda för det och inte kritisera.
Sedan är det inte på något sätt Misters fel att de spelare som blir uttagna underpresterar, för det gjorde nog varenda Laziospelare, men det är hans uppgift att ställa ett så bra lag som möjligt på planen för Lazio, vilket han igår misslyckades med.
Och det gör så jävla ont när drömmar brister.
Drömmen levde, den frodades och kändes verklig innan matchstart.
En åttondelsfinal var så nära att Lotito kunde känna lukten av mer pengar, att Cribari vara nära tårar igen, Mudingayi gjorde sig beredd för ännu en kullerbyta/volt och Delio Rossi öppnade plånboken för att köpa mer tuggummi.
På 90min senare tappade Lotito luktsinnet, Cribari grät säkert sorgetårar, Mudingayi blev bryskt avbruten och kullerbytan blev en pannkaka medans Delio Rossi slutade tugga för en sekund när slutsignalen tjöt.
Baksmällan är inte nådig.
Varken för oss svaga som sorgesöp eller för Lazio-spelarna.
Gör inte Lazio det omöliga och slår Real Madrid på bortaplan, så kommer de leva med en säsongslång baksmälla som kommer göra sig påmind när man möter Siena hemma inför knappt 20000 åskådare.
Kommer det då inte att svida att veta att när väl chansen fanns till att göra något smått fantastiskt så tog man inte tag i uppgiften, utan kröp ihop och inte vågade fullt ut.
Men än ska vi inte kasta yxan i sjön.
Det är fortfarande en kamp kvar.
Det finns fortfarande en möjlighet.
Och det finns inget som tyder på att det är en omöjlig uppgift.
Non mollare mai!
SS.Lazio-Olympakos 1-2
Lazio: Ballotta; Behrami (Scaloni 78), Stendardo, Siviglia, Kolarov (De Silvestri 63); Mudingayi, Ledesma, Mutarelli (Meghni 71); Mauri; Pandev, Rocchi
Olympiakos: Nikopolidis; Torosidis, Antzas, Zewlaklow, Pantos; Ledesma, Stoltidis, Patsatzoglu (Mendrinos 75); Galletti, LuaLua (Kovacevic 56), P Djordjevic (Mitroglu 93)
Ref: Webb (Eng)
Rapport från läktarplats: Under slutet av matchen gick "Lotito pezzo di merda" på repeat, inte bara i Curvan utan även från Tevere. Att uppmärksamma var även att ett 20-tal Olympiakos fans försökte ta sig till Curvan. Mycket intelligent gjort...
Mauri blev totalt utbuad under slutet av matchen och Megnhis inhopp möttes med mycket glädje. Det var ett mycket bra tryck på läktaren under nästan hela matchen!
Kommentar från Pontus Lejdström
Till sist: Real Madrid är bara ett lag, med spelare av kött och blod.
