Matchkrönika: Real Madrid 3 - S.S Lazio 1
”Vi förlorade inte med hemska siffror som 7-1, men förnedrade och utspelade blev vi. Tvåfrontskriget blev för tufft för en trupp som varken karaktäriseras av kvalitativ bredd eller av karismatiska ledarfigurer.”
För tre år sedan var Lazio på ruinens brant och laget i hjärtat såg ut att gå ur tiden. För bara ett och halvt år sedan såg Lazio ut att tvångsnedflyttas ner i Serie C. Igår fick Lazio lämna Europacupen efter långa att stunder ha blivit utspelat av Real Madrid.
Således med de sista fem åren i blickfånget blir gårdagens förlust något lättare att bära. Men visst gör det ont. Det är aldrig roligt att se sitt lag förnedrat, men på Bernabeu mot Real Madrid är det ändå något jag motvilligt kan acceptera.
Jag kan och måste acceptera säsongens Lazio för vad det är. Ett lag som på fullkapacitet kan utmana på övre halvan av Serie A men som just nu tuggar sig fram på halvfart.
Jag kände som många av er andra en viss oro och magkänslan tydde på en säsong som inte skulle kunna reprisera fjolårets. Den känslan förstärktes när Lazio efter ”miraklet” i Bukarest blev klara för CL.
Nu halvvägs in i säsongen har magkänslan bekräftats och ”Udinese-syndromet” har slagit Lazio med full kraft. Tvåfrontskriget blev för tufft för en trupp som varken karaktäriseras av kvalitativ bredd eller av karismatiska ledarfigurer.
Att Lazio saknar ledare på plan blev uppenbart när laget knycklades ihop av Real i först halvlek. Jag såg varken någon som eldade på eller som manade till lugn.
Förhoppningsvis är det lektioner i fotbollskonst som Laziospelarna fick erfara igår som kan leda till att en ny ledare träder fram. Tyvärr finns det få starka ledarråämnen i truppen och nu kan det dröja innan laget får nya erfarenheter på den här nivån.
Första dagen på resten av säsongen
Efter gårdagens sorti börjar tankarna vandra mot framtiden och jag undrar när Lazio får chansen att återigen spela ute i Europa?
Min första tanke är att de kommer ta flera år. Men en titt i tabellen säger att årets säsong ännu inte är förlorad. Det är elva poäng upp till fjärdeplatsen fyra poäng upp till sjätte, hoppet är det sista som överger oss. Men vägen ut igen blir tuff, tuffare än förra året. Serien är jämnare än på flera år och Lazio måste hitta tillbaka och samtidigt utvecklas. Rossis stora utmaning börjar nu.
I resterande matcher fram till nyår kan vi bara hoppas att spelarna kan starta om, få vara hela och hittar tillbaka till det Lazio gör bäst, slå ur underläge.
När transferfönstret öppnar hoppas jag att Lotito och hans (trytande) stab står redo att förstärka laget. Jag går med på att offra Behrami eller Pandev för en målvakt och mittback i toppklass. (Jag återkommer framåt jul med min önskelista.)
Övriga tankar från gårdagen
All heder åt Ballotta, han har aldrig varit någon världsmålvakt men kämpar på så gott han kan. Tänk på att han riskerar lårbenshalsbrott varje gång han kastar sig. Nu har han fått stå mot Real Madrid och hjälpt oss att undkomma slakten i Madrid med på pappret respektabla siffror. Gå i pension, det har du förtjänat.
Jag blir aldrig riktigt klok på Ledesma. Ibland är han ett geni, ibland direkt svagsint. Hans ansiktslöje tyder på fåraktighet och han torde därför vara bättre när han spelar på intuition, men Ledesma är som bäst när han ohotad får tid till att stanna upp och tänka. Han gör den enkla passen svår, den svåra passen lätt men slår ingendera konsekvent. Behöver han kanske spela i lag i medvind, men har hamnat i ett lag som drar sin kraft från motgång.
Nu borde det dock vara fulltankat med motgångar för i år. Örnen ska enligt tradition lyfta snart igen, förhoppningsvis gör Ledesmas passningsspel likaså.
Låt oss slutligen efter en tung kväll som gårdagens finna tillförsikt i att så långt vi vet och kan se så har vi i alla fall ett lag att lida för, det är bättre än att inte ha något alls. Snart är det match igen.
Mot nya mödor och besvär… Forza Grande Lazio!
Real Madrid: Casillas; Sergio Ramos, Cannavaro, Pepe, Marcelo; Baptista, Diarra, Robinho (Guti 46), Sneijder (Robben 46); Van Nistelrooy (Higuain 72), Raul
Lazio: Ballotta; Scaloni, Siviglia, Cribari, De Silvestri; Mudingayi, Ledesma (Baronio 46), Mutarelli; Meghni; (Manfredini 63) Rocchi, Pandev (Makinwa 82)
