Matchkrönika: Lazio - Juventus 2-3
Ytterligare en förlust för Lazio, men den här gången med vissa positiva insatser att ta med sig till nästa vecka.
Ännu en gång viker Lazio ner sig när det som mest gäller.
Juventus på hemmaplan och många många ögon på plats och framför tv-apparaterna. Visst fanns potentialen till en klang- och jubelföreställning, men likt mötena mot Milan, Inter och Real lämnar spelarna planen med 0 poäng.
Lotito merda eller bara oflyt? Kanske en kombination av de båda…
Det är ett tag nu som det känts som om att Lazio är på gång. Den tunga hösten följdes upp av några förtroendegivande insatser där mycket hjärta visats i frånvaro av kyla och effektivitet.
Men det är lugnt. Det var helt okej. Laget slåss ju ändå på tre fronter i år.
Tre har blivit två.
Det kan låta som ett underligt resonemang, men Lazios deltagande i Champions League kanske inte var en så bra erfarenhet trots allt.
Vissa menade redan förra säsongen att Udinesesyndromet skulle vara oundvikligt och att underprestation efter underprestation skulle åtföljas i ligan, oavsett hur man än förstärkte truppen.
Nu förstärktes inte ens truppen på ett adekvat sätt, vilket inte gör den nuvarande tabellplaceringen till en direkt högoddsare.
Hursomhelst, nu tillhör Champions League det förflutna. Från och med nu ligger fokus på ligan och det var därför en ordentlig insats mot Juventus hade varit att föredra.
Trots det kan man se vissa goda tecken, menar Rossi, som till och med ser gårdagens insats som en god sådan.
Ja, han ska väl ändå veta bäst…
Intressant var att benknäckarkompaniet Mudingayi och Mutarelli visade bekanta sidor av sig själva igen.
Hård press och obarmhärtighet i närkamperna har varit deras signum och det var just detta som bidrog till en del av Lazios chanser igår.
Belgaren har länge hyllats för sin inställning och visst funkar det väl så länge bollen rullar på italiensk mark.
När nivån dock höjs ett snäpp eller två syns en del klara brister i det taktiska, och det är inte något som kan sägas om bara honom.
Men han är ung.
Och det är truppen i sin helhet också (även om Ballotta ensam höjer medelåldern till 39).
Och det är en av anledningarna till att jag inte kan finna mig i argumentet att Lazio överpresterade förra säsongen.
"Ja.. men så måste vi komma ihåg va att det var med stort flyt som Lazio tog den där fjärdeplatsen i våras"
Aldrig.
Lazio spelade stundtals fantastisk fotboll.
Peruzzi dominerade.
Försvaret höll tätt (tabellen ljuger inte, googla efter och se själva).
Ledesma och Mauri styrde spelet galant.
Rocchi och Pandev kunde inte sluta göra mål.
Även om det inte hade räckt till en tredjeplats om alla lag börjat på noll poäng, hade flyt ingenting med spelet på plan att göra.
Platsen till Champions League var tämligen välförtjänt. Om Udinesesyndromet sen är något oundvikligt eller ej är en helt annan grej.
Det som mer eller mindre gällt tills nu har varit att hålla undan till vintermarknaden, då truppen ska stabiliseras.
Det har stundtals varit en hemsk upplevelse men oj, nu är det helt plötsligt inte mycket kvar. En match till, sen har ledningen en chans att reparera en del av sina misstag.
Andra chanser har redan gått dem ur händerna och dessa tillfällen kommer kanske inte tillbaka igen på ett bra tag...
Forza Lazio
Lazio - Juventus 2-3
Trezeguet 29 (J), Pandev 36, 92 (L), Del Piero 48, 70 (J)
Lazio: Ballotta; Scaloni (De Silvestri 75), Cribari, Siviglia, Kolarov; Mudingayi (Meghni 86), Ledesma, Mutarelli; Mauri; Pandev, Rocchi
Juventus: Buffon; Zebina, Legrottaglie, Chiellini, Molinaro; Salihamidzic, Nocerino, Zanetti, Nedved (Tiago 46); Del Piero, Trezeguet
Domare: Brighi
Höjdpunkter (Lotito ser väldigt, väldigt ensam ut i sin blåa mössa)
