Lazio 3 - Roma 2: säsongen är räddad! *uppdaterad*
Jag sa 3-2, jag sa i 92’ matchminuten, jag sa Tommaso Rocchi. Men matchhjälte blev den underbare schweizeralbanen Valon Behrami.
En vinnare. Visst är det underbart att vakna upp som en vinnare. Jag känner mig så lätt, så stolt och helt oförstörbar. Om det så ska krävas sju bedrövelser för varje gång man fick känna sig såhär, så är det värt varenda litet lidande. Idag är jag uppfylld av värme och kärlek, livet är en musikal och jag vill bara sjunga, dansa och kramas. Jag hoppas att alla fans där ute tar till vara på den här känslan. Gör så mycket gott av den som ni kan, för idag är Vi störst.
Det är så vackert att se Lazio när spelarna spelar med sån aggressiv och passionerad kämparkraft. När laget förkroppsligar det vi fans strävar efter att vara. För varje gång Lazio spelar som de gjorde igår är jag övertygad om att tiotusentals nya ljusblå fans hittar hem.
Jag vill hylla:
Valon Behrami för att han personifierar ett helt lag. Den energi och vilja som finns i den kroppen är beundransvärd. Jag hoppas han blir kvar länge, länge i Lazio. Tack för att du gav mig ett minne för livet.
Tommaso Rocchi för att han vuxit in i rollen som lagkapten och förebild. Han kommer få svårt att bli lika stor som Beppe Signori men bara att nämnas i samma andetag betyder att man är på god väg att bli riktigt stor.
Treenigheten Rocchi-Pandev-Bianchi som har lyft Lazio från bottenstriden och låtit oss ta sikte på den övre halvan av tabellen. Om treenigheten är intakt till nästa säsong så ser jag inga hinder varför Lazio inte skulle ha Serie A: s mest dynamiska anfall.
Fansen (oavsett färg) för att derbyt har genomsyrats av ömsesidig respekt. Så många derbyn har slutat med en besk eftersmak. Må Gabriele Sandris ande vaka över derbyt även i fortsättning.
Nu ska jag ut i vårsolen. Ni känner igen mig på den raka ryggen, den ljusblå tröjan och molnen under mina fötter…
GRAZIE LAZIO!
