Gästkrönika: Ologiska Lazio - del 2
Andra delen i artikelserien Ologiska Lazio. Vi fokuserar på Claudio Lotito.
Vi som varit med henne i vårt och torrt har lärt sig att hon aldrig är logisk. Lazio har aldrig varit som de andra. Det tycks vara en regel, snarare än ett undantag, att hon varje säsong bjuder på något som vi aldrig kunnat förutspå. I ett antal gästkrönikor innan säsongsstarten tänkte jag försöka sammanfatta vad det på 2000-talet konkret har inneburit. Några svar utlovas dock ej, ty de finns ej att tillgå.
Efter att ha synat Lazios mystiska inverkan på ett antal spelare, är det idag dags att flytta fokus uppåt. På toppen sitter nämligen president Claudio Lotito i all sin ensamhet. Med sin respektlösa framtoning har han lyckats skapa sig ovänner i hela Italien, och bara de som ligger på samma våglängd tycks förstå honom.
Det finns oerhört mycket att skriva om vår president. Frågan Claudio Lotito delar fortfarande Laziali i två läger och har skapat en spricka som kommer ta lång tid att läka. Utan att lägga några personliga värderingar i diskussionen vill jag istället titta tillbaka på några av Lotitos förehavanden som rest sig över mängden. Händelser som bekräftar det vi Laziali redan visste: förvänta dig alltid det ologiska. Låt oss återuppleva Claudio Lotitos tio galnaste upptåg, nedifrån och upp:
10. Lotito uttalar sig om laget inför säsongen 2007/2008
Efter en strålande säsong 2006/2007 gick Lazio en spännande sommar till mötes. Hur skulle vi förstärka inför Champions League för att klara tvåfrontskriget? Svaret kom snabbt och var inte direkt muntert. Ut sedan tidigare Peruzzi, Jimenez och Oddo - in under sommaren Meghni, Del Nero, Kolarov, Scaloni och Muslera.
Men Lotito hade mer att bjuda på. Trots att Walter Sabatini självmant sa upp sig ansåg presidenten att han själv gjort ett bra arbete. ”Vi har förstärkt laget jämfört med förra säsongen. Nu är det upp till spelarna att visa resten.”
9. Lotito myntar ”Sparuta Minoranza”
Efter att inledningsvis varit älskad av allt och alla, började så sakteliga ett missnöje växa mot presidenten inom de egna leden. Snart var hela curvan enade i kampen mot Lotito och visade öppet sitt missnöje under matcherna.
Men presidenten tog lätt på kritiken. I en intervju fördömde han agerandet och hänvisade till att det enbart rörde sig om en liten majoritet, en ”sparuta minoranza”. Inte anade Lotito att han själv namngett den grupp som över hela säsongen skulle komma att dominera radiokanaler, internetforum och läktare i Rom. Curva Nord anordnade sedermera en protestaktion i avslutningsmatchen mot Parma, där man istället för supportrar placerade en stor logga på läktaren. Stora delar av curvan ekade tom, och ni kan ju gissa vilka två ord som gick att utläsa på banderollen…
8. Lotito presenterar sig för Paolo Di Canio
Sommaren 2004 befinner sig Paolo Di Canio i Terni, när han får ett telefonsamtal från sin agent. ”Den nya presidenten vill prata med dig, han ringer dig om en kvart”. Di Canio har tidigare fått indikationer på att en flytt till Lazio kan bli aktuell, och efter tolv timmar ringer slutligen Lotito för första gången.
”Hallå? Di Canio? Jag är Claudio Lotito. Hur vill du göra? Skall du komma hit eller inte? Om du kommer så vet du att det inte finns en lire här, om du är Laziale kommer du till och med hit och spelar gratis.”
Sägas bör att Di Canio vid tidpunkten skrivit på ett ettårskontrakt med Charlton, värt 900.000 euro, och att familjen gjort sig hemmastadd i London…
7. Lotito värvar nio nya spelare
Efter en kaosartad sommar stod Lazio den 30 augusti 2004 utan en fulländad spelartrupp. Stjärnorna lös med sin frånvaro och spelarflykt hade gjort att Lazio helt plötsligt sågs som ett lag för botten av serie A.
Då, med bara timmarna kvar på transfermarknaden, slog Lotito till. Nio nya spelare presenterades, och Lotito minns än idag handlingen i diverse intervjuer. Vilka spelare som värvades? Esteban Gonzales, Josè Leonardo Talamonti, Antonio Filippini, Emanuele Filippini , Miguel Angel Mea , Bryan Robert, Sebastiano Siviglia , Antony Seric och Tommaso Rocchi.
6. Lotito vill bygga en ny arena i Valmontone
Utöver sin städfirma är Claudio Lotito ägare av mark och land i den italienska huvudstaden. I Valmontone – 50 km utanför Rom – finns stora fält som står i presidentens ägo, men inte kan utnyttjas. Just där ville Lotito påbörja sitt skrytbygge – Stadio delle Aquile. För att transportera Laziali till arenan föreslog presidenten ett ”stadiotåg” som på matchdag regelbundet skulle avgå från Rom. Nämnde jag förresten att Valmontone ligger 50 km utanför Roms stadskärna?
5. Lotito sparkar Mimmo Caso i direktsänd radio
Ibland kan Lotito ta till de allra mest oortodoxa metoder för att spara pengar. Utöver att första året stänga av delar av strömmen på Formello, hittade han sin a-lagstränare i primavera-laget. Domenico ”Mimmo” Caso, en trogen Laziopersonlighet som representerade klubben under krisperioden på 80-talet - en av gli eroi di meno nove – fick ta på sig huvudansvaret. För jobbet fick Caso runt 39 000 kronor i månaden – före skatt.
När sedan Lazio inte fått den inledning man planerat, bestämde sig Lotito för att agera. I lokalradion lät det en dag såhär: "Caso kommar att ersättas, precis som några av spelarna. Han är en schysst kille som förlorat kontrollen över situationen på grund av sina egna misstag, han kanske inte var tillräckligt överseende.”
En sändning som överraskade majoriteten Laziali, och inte minst Mimmo Caso själv. Han hade nämligen ännu inte fått beskedet...
4. Coletta läxar upp Volfango Patarca
Giulio Coletta är känd som en av Lotitos närmsta medarbetare. Och visst har han tagit lärdom av sin mästare. När den legendariske ungdomstränaren Volfango Patarca – som bland annat format spelare som Nesta, Di Canio och Di Vaio – genomförde ett av sina träningspass klev Coletta in i handlingen. Med orden ”nu skall jag visa dig hur man sköter ett ungdomslag” skickade han den sista droppen över Patarcas bägare. Ungdomstränaren sa upp sig, efter att under en längre tid ha vädjat till Lotito om att tilldelas bättre arbetsmöjligheter. Men utan respons.
3. Lotito uttalar sig om Oddos flytt
Massimo Oddos flytt till Milan var inget som fick Claudio Lotito att dansa på bordet av glädje. Presidenten ville revolutionera den italienska fotbollen, och han ville göra det genom att stänga av spelare som under kontrakt pratar om andra klubbar. När han av en journalist inför matchen mot just Milan fick frågan om det var Oddos sista i Lazio, svarade presidenten:
”Varför? Skall han dö imorgon eller vadå?”
2. Lotito vill hyra ut klubbmärket
Vi har redan varit inne på Lotits idéer om att spara pengar. Men den här måste ta priset. I dagens fotboll händer det visserligen att man i praktiken säljer varumärket till sig själv, men att hyra ut klubbmärket måste vara något alldeles unikt. Kommentarer känns överflödiga.
1. Lotito hyllar sig själv på banderoller
Att Lotito stått för många annorlunda (snällt formulerat) handlingar vet ni vid det här laget. Men inget kan egentligen matcha den mästerliga plan han under förra säsongen satte i verket. Lazio nådde inte upp till sin normala standard, alltmedan missnöjet mot Lotito växte sig starkare. Ramsorna handlade inte längre i huvudsak om Lazio, utan om Lotito.
Vad göra? Lotito hade givetvis det geniala motdraget i bakfickan. Han lät tillverka banderoller som han via matchvärdar hängde upp på Tribuna Tevere – mitt i blickfånget för TV-tittarna. Bland många budskap måste det roligaste ha varit Orgogliosi di Lotito – ”stolta över Lotito”.
Behöver jag säga att curvan så småningom fick nog och bestämde sig för att ”avlägsna” banderollerna?
Bubblare 1: Lotito går ut i Silenzio Stampa och fördömer hela Roms mediekår
Bubblare 2: Lotito skäller ut en reporter efter noter i direktsänd TV
Bubblare 3: Lotito skriver långtidskontrakt med Christian Manfredini och ger honom maxlön
