Simone Inzaghi återuppstår från de döda
Nämner man efternamnet "Inzaghi" refererar de flesta, och förmodligen en själv, till den äldre av de två bröderna – Filippo. Många känner inte ens till att han har en bror.
Filippo Inzaghi. Man ryser inombords när man hör namnet på anfallsfenomenet som föddes offside, för att växa upp och till att bli självaste definitionen av benämningen "måltjuv". Efternamnet Inzaghi bärs dock inte endast upp av Filippos axlar. Glädjen, äran och sorgen som är sammansvetsat med detta namn delas även av Simone – Filippos yngre bror.
De båda bröderna har spelat fotboll i Italien sen de debuterade för Piacenza i början på 90-talet och på den vägen har det fortsatt ända tills idag. Filippo lyckades slå sig in i Juventus och AC Milans A-trupper medan Simone bar namnet Inzaghi vidare från nordliga Piacenza till huvudstadslaget Lazio.
Jag hade glömt bort Simone Inzaghi
Hur kan jag glömma bort en spelare som spelade för Lazio under den fantastiska säsongen 99/00 när laget erövrade Scudetton och spelade i Champions League? Det kan man fråga sig. Sanningen är den att jag faktiskt inte har glömt Simone, men samtidigt är det inte långt därifrån. Det är beklagligt men det är sant. Det är även sant att jag hade velat se honom lämna Lazio för bara något år sedan.
Ville inte du också det? Ville inte vi alla det?
Jag har inget minne av Simones glansdagar. Hade han några? Jag fick aldrig se dem och ingen runt omkring mig har någonsin tagit sig tid att förtälja historien om Simones gyllene tider, som visar sig ha existerat. Du som läser det här kanske minns Simones bästa stunder, men jag som skriver det här har svårt att minnas dem. Under mina år har jag endast sett den ena halvan av vad som utgör namnet Inzaghi . Det var Filippo. Igår kom jag att se den andra – Simone.
Jag har aldrig känt glädje av ett Inzaghi mål
När jag hör efternamnet Inzaghi är jag en av dem som direkt refererar till den äldre brodern Filippo, vars mål genom åren knappast skänkt mig som Laziale någon glädje. Igår fick jag däremot känna av den glädje som namnet Inzaghi för med sig. Nu vet jag hur det känns. Nu kan jag komma ihåg.
Onekligen har Simone Inzaghi under åren i Lazio kommit att bli allt mindre omtalad och uppmärksammad men han har trots det haft sin roll i att spela i la Lazio. Han har varit spelaren som man önskat att det någon gång skulle lossna för igen, annars kunde han lika gärna fått lämna klubben, men trots att ingetdera skedde har namnet Inzaghi fortsatt stått kvar på den ljusblåa dressen.
Simone är en relik - en bit av det förflutna som får oss att minnas Lazios storhetstid vid millennieskiftet, men som gömdes undan någonstans djupt inne i SS Lazio. Igår reste sig Simone Inzaghi upp från de döda och visade att hans sista kapitel ännu inte var skrivet i historien om Lazio och det är därför jag väljer att tacka honom idag.
Tack Simone för glädjen du skänkte mig igår.
Grande Simone Inzaghi
***
