Roma 1 - 0 Lazio: så nära...
Efter en riktigt bra och underhållande fotbollsmatch, som kunde slutat precis hur som helst, står Lazio som förlorare. Fru Fortuna var inte på vår sida idag.
En läktarflagga modell större vecklades ut på curva nord när de båda lagen äntrade planen. Ljudbomber brann av och stämningen gick nästan att ta på, till och med framför tv:n här hemma i Sverige.
Det var återigen dags för Derby della Capitale och Roma sparkade igång matchen ett par minuter efter halv nio.
Första halvlek
Omgående går Lichtsteiner stenhårt in i en duell med Tonetto och att inställningen är på topp går inte att ta miste på.
Under de inledande minuterna tillåts Roma styra spelet och ser en aning mer beslutsamma ut, men det skulle inte dröja länge innan Lazio också börjar hitta rätt i spelet. I matchminut sex kolliderar Totti med Ledesma i en situation som inte såg ut att göra allt för ont, men prinsen av den gulröda sidan av Rom rullar tre varv i gräset och grinar illa. Ledesma tilldelas ett gult kort, något som skulle visa sig bli oerhört kostsamt för Lazio denna match.
Roma hittar inledningsvis fram till ett par inspel som kunnat bli farliga och sett till första kvarten är Roma det bättre laget.
I 16:e minuten etablerar dock Lazio ett massivt tryck på offensiv planhalva. Bollen studsar fram och tillbaka ett par gånger och spelsekvensen, som är Lazios hittills bästa i matchen, avslutas med en tveksam offsideavvinkning på Zarate.
Två minuter senare lyfter Panucci in en höjdboll som Vucinic möter med huvudet. Ett fint inspel, en välriktad nick och en suverän räddning av Carrizo. Tempot i matchen har höjts.
Spelet böljar fram och tillbaka. I minut 22 hittar Brocchi Zarate inne i boxen som dock inte får någon styrsel på sin nick, och än har inte Doni i Romas mål ställts inför några svårare prov.
Efter att en halvtimme är spelad kan man som åskådare konstatera att det övertag som Roma haft till en början inte finns kvar.
Matchen är väldigt jämn och båda lagen vill verkligen anfalla. Inte minst Zarate. Vår unge argentinare utstrålar sådan klass, och känns så oerhört hotfull, då han med kontroll på bollen kan avancera mot sin försvarare.
När klockan börjar ticka upp mot 40 minuter hittar Pandev en djupledslöpande Rocchi, som skjuter en högervolley strax över.
Rocchis löpningar syns sällan på TV men att han utför dem innebär en ovärderlig extra dimension i vårt spel. Hur bra kan vår anfallstrio bli egentligen, när också Zarate på fullt allvar lär sig hur han ska interagera med Pandev och Rocchi?
Domare Gianluca Rocchi blåser av en väldigt njutbar första halvlek med ställningen 0-0.
Andra halvlek
Inga byten genomförs från något håll men Dabo, Foggia och Inzaghi kan skymtas värma upp längsefter sidlinjen.
Fem minuter in i halvleken når Totti, som faktiskt varit rentav dålig i första halvlek, Baptista inne i boxen som nickskarvar in 1-0 till Roma. Återigen slarvar Lazioförsvaret i markeringen, något som börjar växa till ett stort problem för Delio Rossi denna säsong.
Man ser också svart på vitt Juan Pablo Carrizos enda egentliga svaghet som målvakt, något han för övrigt också delar med vår gamle hjälte Peruzzi - lite för kort, lite för ospänstig.
Lazio är i anfallet efter oerhört nära en omedelbar kvittering. Zarate skaffar sig nästan öppet mål, nickar högt i mitten men Doni lyckas avvärja situationen med nöd och näppe.
I 55:e lever varnade Ledesma farligt då han sliter ned Baptista just utanför straffområdet. Den efterföljande frisparken från De Rossi blir dock resultatlös.
Ett par minuter senare gör Delio Rossi sitt första byte. Mauri, som inte gjort en av sina bättre matcher, kliver ut och in går Meghni. Redan här hade jag givit ett par fingrar och tår för att få se Foggia äntra planen, men Rossi ska dock ha beröm för att han åtminstone försöker ändra på matchbilden som nu svängt över i Romas favör.
I matchminut 65 är det nog fler än undertecknad som hoppar till och utbrister i ett vrål då Pandev klipper till med högerfoten, just utanför Donis högra stolpe.
Mitt tidigare vrål förbyts i efterföljande minut till djupa suckar, ett antal svärord och enorm bitterhet gentemot vår regista. Ledesma, som alltså bär på en varning från första halvlek, går huvudlöst in i en duell med Baptista. Gult + gult = rött, och Lazio får spela resten av matchen med tio man. Så fruktansvärt klantigt, orutinerat och idiotiskt.
Då ett lag blir decimerat i en viktig match är det snarare mer regel än undantag att man sluter sig samman som grupp och ger sig den på att kriga till sista svettdroppen. Lazio gör precis det.
I 70:e skjuter Rocchi precis över ribban, i 74:e samspelar Pandev och Rocchi fint inne i straffområdet där Pandev tyvärr avslutar mitt på, och Lazio har trots sitt numerära underläge verkligen hugg. Matchen är långtifrån över.
Jag har bara en fundering som mer övergår till frustration ju längre matchen lider. Var är Pasquale Foggia?
I 77:e kontrar Roma efter Lazioslarv på offensiv planhalva. Vucinic sätter fram en boll till nyinbytte Menez, som i princip har en aveny helt för sig själv fram mot målet. Carrizo lyckas dock avvärja med en fin räddning.
Båda lagen vaskar fram heta målchanser och både 1-1 samt 2-0 känns nära till hands.
I 80:e minuten kliver Brocchi ut och in kommer Dabo. Inte Pasquale Foggia. Det är ett byte som jag inte kan förstå mig på, då vi ligger under med 10-15 minuter kvar att spela i derbynas derby.
I 84:e kliver Rocchi ut och in kommer Simone Inzaghi som alltså återigen får chansen i slutminuterna av Delio Rossi.
Under matchens sista minutrar hinner Perotta med att bli utvisad efter en rejäl satsning mot Rozehnal. Att vi är tio mot tio i fem minuter hjälper dock inte idag. På tilläggstid har Lichtsteiner ett jätteläge då han möter ett inlägg från Zarate med pannan, men bollen vill inte in.
Säsongens första derby slutar med Romaseger, 1-0, och det känns varken orättvist eller rättvist. Denna match kunde ha slutat precis hur som helst då båda lagen skapade nog med chanser för att göra tre mål var.
Avslutningsvis vill jag bara konstatera att jag är otroligt stolt över samtliga Laziospelare idag, undantaget Ledesma.
Vi slutade aldrig anfalla, vi slutade aldrig ge hundra procent för varandra, och i ett mörkt läge av matchen visade spelarna vilket hjärta de besitter för sitt lag.
I april spelas returmatchen på vår hemmaplan. Tills dess kan vi, dagens förlust till trots, bära våra huvuden högt.
Grazie ragazzi.
