Seger men inte bra
Det blev ganska väntat en lätt seger hemma mot Fiorentina med 3-0. Men det var inte bra, dålig inställning och oroväckande tempo.
Jag hade förväntat mig ett härligt Lazio med bra inställning till matchen mot bottenlaget Fiorentina. Det blev inte så, och jag har svårt att förstå varför. Vissa av spelarna som är med från start är mindre namnkunniga än de som sitter på bänken, och de borde inte ha råd att gå in med dålig inställning till en match.
Vissa orsaker finns och jag hoppas att det bara var en engångsföteelse för lättare motståndare än Fiorentina finns inte för tillfället. Tyvärr för Roberto Mancini som är i en nästintill omöjlig situation.
Redan efter tolv minuter tog vi ledningen med Poborsky som sköt ett kanonskott efter att Fiorentina slarvat i försvaret. Då tänkte man att en storseger var på gång men efter målet var det Fiorentina som jagade kvittering och var oroväckande nära att göra mål. Lyckligtvis har vi Nesta och Couto i mittförsvaret, och dessutom en Marchegiani i mål som precis som vanligt ger sitt bästa de få gånger han får chansen.
Men det var ett slött Lazio som spelade mot Fiorentina. Liverani liknar mer och mer Veron. För efter några kanonmatcher gjorde argentinaren alltid en medioker match och detsamma gäller Liverani som mot Fiorentina stod för flera flepassningar, vilket han inte tidigare visat särskilt ofta, och han drog ner tempot i matchen istället för att få fart på spelet som han gjort i de senaste matcherna. Liverani höjde sig något i andra halvlek men jag tyckte inte att han var bra. Han kanske har skämt bort mig för mycket i tidigare matcher.
Försvaret var stabilt och även om Cesar på vänsterkanten är osäkerheten själv när det gäller defensiven så går han mer än gärna till anfall och det gör han verkligen bra.
I andra halvlek kom Simone Inzaghi fri men missade och på returen sköt Crespo ett kanonskott på volley som letade sig in i mål. Ett riktigt snyggt mål.
Förmodligen är anledningen till min besvikelse att vid ställningen 2-0 slutade Lazio att spela som lag. Helt plötsligt började alla försöka med soloprestationer som ofta slutade dåligt eller avslutades med skott upp på läktaren.
Claudio Lopez, Fiore och Mendieta fick hoppa in i slutet och argentinaren drog till med ett härligt skott som fastställde slutresultatet 3-0.
De tre var dock inne alldeles för kort tid för att kunna visa upp vad det går för. Jag tror ändå att någon av dessa, om inte alla, får spela på torsdag mot Milan i den italienska cupen.
Jag är inte nöjd men 3-0 och tre nya poäng ska man inte klaga på alltför mycket. Jag hoppas bara inte att spelarna efter sju raka segrar (5 i ligan och 2 i cupen) känner sig lite nöjda och funderar på att luta sig tillbaka. Förhoppningsvis ger konkurrens i truppen inte utrymme till dålig inställning till kommande matcher.
