Slaget om Rom
Reflektioner från en Laziosupporters besök i Rom sommaren 2001.
Jag vet att det var otroligt korkat av mig att välja att besöka Rom i juli 2001. Jag vet inte vad jag tänkte. Jag skulle ha besökt Rom när Lazio var mästare istället. Rom är en belägrad stad, och i år är det Roma som äger den.
Jag åkte till Rom av en och endast en anledning, även om jag hade flera goda svepskäl. Min pojkvän var och besökte mig och han hade aldrig varit i Rom tidigare. Jag var glad att få visa upp denna fantastiskt vackra stad.
Efter att ha lämnat väskor på hotellet, duschat och bytt om, gick vi ut i den stekande solen. Vi hann inte mer än gå runt hörnet från hotellet innan jag blev illa till mods. Den ändlöst långa gatan framför oss var övertapetserad med Romaflaggor, Romavimplar, och Roma-jag-vet-inte-allt. Jag muttrade till, men försökte hålla god min. Det kan ju inte se ut såhär i hela stan, tänkte jag.
För att inte förstöra mitt goda humör valde jag att titta ömsom ner i marken, ömsom på husväggen i ögonhöjd. Men då var det nog bättre att titta rakt fram trots allt. Lazio merda, Roma campione, Laziali bastardi stod skrivet vart jag än vände blicken.
Nästa gata var inte ett dugg bättre. Till slut kom vi fram till Colosseum. Det var skönt att vandra runt där inne och glömma AS Roma en stund. Men jag hann inte mer än komma ut på öppen gata igen förrän jag blev påmind om deras existens. Varenda tidningsstånd och turistaffär skyltade med stora affischer och specialtidningar om de nya italienska mästarna.
Förtvivlad vädjade jag till min pojkvän att vi skulle leta upp Lazio point, mitt enda raison-d’être här i Rom, och den enda anledningen att jag var här. Så vi traskade tillbaka mot stationen, för jag hade hört att affären skulle ligga där i närheten. Jag gick in på ett hotell och frågade receptionisten ifall han visste var affären låg. Han såg inte glad ut.
– Den ligger runt hörnet, muttrade han.
Glatt skuttade jag runt hörnet, men i samma sekund som jag såg affären sänkte sig ett moln över mig. Stängd! Affären är stängd! Söndag! Jävla skit! Det är söndag! tänkte jag och satte mig ner på den stekheta asfalten. Min pojkvän lyckades efter många försök få liv i mig.
– Affären lär ju finnas kvar nästa gång du kommer hit! Vi kan ju ta lite kort! sa han och drog upp mig.
Så där stod jag som ett fån och lät mig fotograferas utanför en stängd Laziobutik. Precis då gick det förbi en italienare. När han såg mig sken han upp.
– Forza Lazio, eh! sa han och log.
Det gav mig lite hopp. Rom var inte en så hemsk stad trots allt. Sedan fick jag syn på vad som stod på väggen. Roma eternamente merda. Jag kunde inte låta bli att fotografera det.
