Stackars Zaccheroni
Det kan inte vara roligt att heta Alberto Zaccheroni just nu. Han kan inte använda sitt favoritsystem, är ständigt utan sina nyckelspelare och känner med all sannolikhet att hans jobb hänger på en skör tråd. Söndagens match mot Milan blir nog ingen avspänd affär för ”Zac”.
Zaccheronis första match som Laziotränare var faktiskt en förlust mot Milan, den gången på bortaplan i ligan. Sen dess har han hunnit förlora ytterligare två matcher mot sitt gamla lag (dubbelmötet i italienska cupen) och en massa poäng i ligan. Så det är under stor press han kommer att se sitt Lazio spela på söndag kväll. Trots ett uttalat förtroende från både president och general manager, lär han inte känna sig alltför säker på att få behålla jobbet. Han har tränat många år i Serie A nu och vet hur det fungerar. Klarar man inte av att prestera resultat är det oftast bara att packa väskan och se fram emot några månaders golf. Laget kommer från två raka förluster nu och en till skulle onekligen bidra till ökade spekulationer om Lazios tränarbänk.
Nu har förutsättningarna inte varit de bästa för Zaccheroni, nyckelspelare har gått skadade till höger och vänster. Simeone gick sönder tidigt under säsongen och kommer troligen inte att vara tillgänglig på ett tag ännu. Nesta, Crespo och Peruzzi har dessutom med jämna mellanrum missat en rad matcher, och som om detta inte vore nog fick man Stam avständ för doping. Utan Stam och Nesta har försvaret läckt och utan Crespo på topp har man saknat udd. Mot Milan är dock Nesta och Peruzzi med, något som i alla fall borde skapa lugn de bakre leden. Men jag har svårt att tänka mig att Zaccheroni kan le åt situationen. Det är inte lätt att utarbeta en effektiv matchstrategi, när spelarna du skulle behöva för att genomföra den inte kommer att finnas på plan.
Lazio ställer upp med ett 4-4-2 mot Milan. Zaccheroni har använt sig av det systemet ända sedan man åkte ut ur Champions League - efter en svårsmält insats mot Nantes - och president Cragnotti (!) i princip krävde att laget skulle spela som under Sven-Göran Erikssons tid i klubben. Men 4-4-2 är inte Zaccheronis favoritsystem. Han har i sina tidigare klubbar spelat med tre backar, något han alltså försökte med även i Lazio men som gav katastrofala resultat. Personligen tror jag att det berodde på att Lazio helt saknar lämpliga yttrar för ett sådant system. Frågan är vad Zaccheroni tycker och tänker om detta. Känner han sig ”tillfreds” med att spela laget enligt någon annans modell? Tyvärr har han ju hamnat i en olustig situation vad gäller just spelsystemet, eftersom det var så pinsamt uppenbart att det sättet han ville ställa upp laget på inte alls fungerade.
Heter man Alberto Zaccheroni finns det en hel del man skulle kunna önska sig just nu. Nya yttrar, hela spelare och en säkrare anställningsform till exempel.
