Krönika: Slutspurten - Kampen om fjärdeplatsen. Del 1/2
Med endast nio matcher kvar att spela av denna säsong går jag här igenom Lazios förutsättningar inför kampen om den så åtråvärda fjärdeplatsen.
Säsongen har varit en stor besvikelse där alla på förhand uppställda ambitioner raserades under de första inledande månaderna av säsongen. Efter att en tid varit fastnaglade bland mittlagen kan nu Lazio på allvar få kontakt med lagen i den övre tredjedelen av tabellen. Finns det då en riktigt realistisk chans för Lazio att nå fjärdeplatsen?
Lazio, som nu ligger på sjunde plats i tabellen, har i dagsläget 36 poäng. Om man gör ett antagande och förutsätter att det är lagen ovanför i tabellen som Lazio ska tampas med framöver, görs med denna (kanske farliga) förutsättning följande konstaterande: Milan ligger på sjätte plats med 38 poäng, Chevio är femma med 39 poäng (Chevio har förvisso en match mindre spelad) och Bologna är fyra i tabellen med 41 poäng. Lagen därutöver, dvs Inter, Juventus och Roma, är i princip i en egen division och kommenteras därför ej ytterligare i denna text.
Lazios ambition är i nuläget att försöka nå den åtråvärde fjärdeplatsen. Denna fjärdeplats är i teorin lika åtråvärd som att komma tvåa i ligan, då man även som fyra kvalificerar sig att spela i den penningstinna och rent sportsligt åtråvärda Champions League fotbollen. Det ska sägas att det inte blir enkelt för Lazio att nå denna så viktiga fjärdeplats, mycket måste förbättras rent spelmässigt för att det överhuvudtaget ska vara realistiskt att kunna utmana de lag som ligger ovanför Lazio i tabellen. Att Lazio har kvalitéer (individuella spelarkvalitéer i första hand) i laget och därmed en inneboende grundstyrka, tror jag de flesta är överens om. Men dessa kvalitéer är inget värda om man inte förmår få fram dessa under matcher, och då i Lazios fall framförallt bristen på förmåga att få fram dessa kvalitéer i matcher på bortaplan, som varit den stora besvikelsen i år.
Bologna har ett inbördes försprång gentemot Lazio på fem poäng - vilket är ett ganska stort handikapp. Lazios mörka vinterperiod startade med att Lazio tappade en 2-0 ledning hemma mot just Bologna till 2-2. I dagsläget verkar just detta poängtapp oerhört onödigt. Inget ont om Bologna - Bologna upplever en fantastisk säsong. Denna prestation är inte mindre imponerande med tanke på alla skador som drabbat laget. Bologna är ett framförallt hemmastarkt kollektiv där de flesta spelare är utbytbara (till skillnad från årets Lazio, där beroendet av vissa dyrbara ”spetsar” i laget, är i det närmaste essentiellt) och där lagets slagstyrka inte nämnvärt påverkas av skador och avstängningar. Samtidigt är jag nästintill övertygad om att Bolognas framgångar snarare beror på tillkortakommanden från vissa lag, snarare än att Bologna verkligen är det storlag som motiverar den tabellposition laget nu innehar. Visserligen ljuger aldrig en tabell, men samtidigt behöver den inte heller visa hela sanningen då det är i maj tabellen fastställs. Vi får se när tabellen ska slutredovisas om jag har rätt eller fel angående detta antagande.
Milan är ett högkvalitativt lag som också givetvis strävar mot fjärdeplatsen. Lazio och Milan, två lag som inför säsongen hade ambitioner att vara topp fyra, har under denna säsong drabbats av liknande sjukdomar vilket också hämmat lagens prestationer på ett liknande sätt. Bägge dessa storstadslag, som på senare år vunnit ”Lo Scudetto”, har under långa perioder sett väldigt håglösa och strukturlösa ut, samtidigt som det kollektiva självförtroendet körts i botten. Ingen av dessa två lags nyförvärvade spelfördelare (Rui Costa respektive Fiore/Mendieta) har heller på allvar kunnat sätta sin kreatörsprägel på respektive lags spel. Att Milan kan bli Lazios svåraste kombattant framöver är långt ifrån otroligt, även om då ett starkt kollektiv som Bologna absolut inte kan räknas bort om man nu klarar av att hålla ångan och ambitionen uppe.
Chevio och Bologna av denna årgång kan sägas vara två av de större skrällar som Serie A upplevt på väldigt lång tid. Om hösten var Chevios (med dess utstuderade lagspel) så är hitintills våren Bolognas (med dess moralstarka kollektiv). Har jag glömt bort Chevio i resonemanget? Har det ”lillstora” Veronalaget något kvar att ge? Jag räknar kallt med att Chevio inte kan lyckas med ytterligare många ”reptrick” av Houdiniklass. Att resultaten för Chevio ”normaliserats” sedan juluppehållet är inte konstigt. Ambitionen och orken måste tryta för denna ganska tunna trupp som redan utfört en imponerande prestation som också överträffat de egna förväntningar. Faktum är också att Del Neri i praktiken inte har många reella spelaralternativ inom truppen; det är långt ifrån alla positioner som har någotsånär bra ersättare - och detta ska ge utslag över en lång säsong. Att sedan Chevio kan fortsätta spela storlagen ett eller annat spratt är mycket troligt.
[Läs fortsättningen, klicka här!]
