Sampdoria 3 - 1 Lazio: är krisen här?
Ett Lazio i disharmoni, såväl spelmässigt som organisationsmässigt, kammade noll på Marassi igår kväll. Den så imponerande inledningen av säsongen har förvandlats till något helt annat.
Matchen som helhet var enligt rapporter varken usel eller riktigt sevärd, och då denne skribent inte kunde bevittna debaclet i Genua lämnar jag den ingående matchrapporten till den vanliga nyhetsrapporteringen. De individuella spelarbetyg redaktionen planerat att införa får således vänta ytterligare någon match.
Målskyttar
Sampdoria: Delvecchio (13), Cassano (51), Stankevicius (55)
Lazio: Rocchi (30)
Sampdoria (3-5-2): Castellazzi; Stankevicius, Lucchini, Gastaldello; Padalino (15’ Dessena), Ziegler, Palombo, Delvecchio, Pieri; Cassano (75’ Marilungo), Bellucci (89’ Mustacchio)
Lazio (4-3-1-2): Muslera; Lichtsteiner, Siviglia, Cribari, Radu; Dabo, Ledesma, Meghni (73’ Matuzalem); Mauri (63’ Foggia); Rocchi (45’ Zarate), Pandev
Delio Rossi kommenterar matchen på följande vis:
"Estetiskt sett spelade vi bra, men vi var inte nog distinkta och en förändring krävs.
Vi är i ett känsligt läge, som man ofta hamnar i under en hel säsong, och vi måste nu visa vad vi är gjorda av."
Rossi fortsätter:
"Vårt stora problem har ingenting med mittfältet att göra. Vi släpper in mål på fasta situationer där vi ska hålla vår markering, och det är uppenbart att vi måste vara mer noggranna i de lägena."
Delio Rossis vara eller icke vara i klubben är förmodligen det största samtalsämnet bland laziali världen över just nu. Vissa kräver hans omedelbara avgång, medan andra anser honom vara en duktig tränare med för små medel och tillgångar.
Lazio under Rossi spelar ensidigt, utan något som helst kantspel att tala om vilket leder till oerhört få inlägg. Detta har varit kännetecknande för vårt spel ända sedan Rossi tog över. Men har vi ens en enda duktig huvudspelare i truppen? Tveksamt. Cribari och Diakité möjligtvis, men bortsett från fasta situationer har de inte något i motståndarnas straffområde att göra.
Ledesma, vår klart viktigaste spelare i registarollen, är ett annat namn som debatteras flitigt. Mannen som hämtades från Lecce för 50 miljoner kronor har verkligen blandat och givit. I sina bästa stunder är han en av seriens främsta i sin roll. I sina sämsta, och de verkar förekomma oftare och oftare, är han ren och skär katastrof. Ojämnheten och den bristande attityden hos vår vikarierande kapten(!) gör att jag sliter mitt hår, och det faktum att Rossi ger Ledesma nya chanser hela tiden är för mig obegripligt. Det kanske behövs en ny tränare även för att Ledesma ska inse att han inte kan prestera dålig fotboll och ändå vara garanterad en plats i startelvan.
Att vi har stora problem i backlinjen är knappast någon nyhet för någon. Det vår tränare är inne på när han kommenterar matchen kanske kan lösas på ett mycket enkelt sätt, och det genom att köpa en stabil, rutinerad mittback med ledaregenskaper och karisma. En Jaap Stam-typ, som med sin blotta närvaro skapar trygghet och lugn för en i övrigt talangfull men odisciplinerad samt orutinerad backlinje. Vad i hela fridens namn väntar Claudio Lotito på? Detta måste vara första prioritering och inget annat! Framgångsrika lag byggs nio gånger av tio bakifrån.
Frågan om Ayalas eventuella övergång har redaktionen givit sina synpunkter på tidigare.
Jag väljer att ta upp det igen.
För att Diakité, De Silvestri, Kolarov och Radu ska växa som både individer och fotbollsspelare anser jag att de bör kunna se upp till någon i den egna backlinjen. De ska kunna få en hel skopa med kritik då de brister i sitt försvarsarbete, men de bör också ges möjlighet att se och lära av en spelare som de vet har varit med i stora sammanhang. Vem, sett till den defensiva delen av dagens Lazio, ska våra unga försvarare se upp till? Cribari? Rozehnal? Siviglia? Nja. Jag tror att Ayala hade kunnat vara den spelaren i två säsonger framöver.
I anfallsväg har vi fyra spelare som är fantastiskt skickliga: Rocchi, Zarate, Pandev samt den lille Foggia. Rossi har sedan sommaren stått inför ett delikat problem som han dock misslyckats med att lösa. Foggia står och stampar vid sidlinjen medan samarbetet mellan Za-Pa-Ro haltat betänkligt i vissa matcher. Den oerhörda talang som finns i vår offensiv måste tas tillvara på, och hittills har Delio Rossi definitivt misslyckats med det.
I min värld får Rossi som absolut max tre matcher till på sig. Att vinna mot Milan är tufft att kräva även när Lazio spelar bra och laget är i ett tillstånd av harmoni. Men förlorar vi på söndag, och inte heller lyckas vända trenden borta mot Fiorentina eller hemma mot Torino anser jag att det inte finns något alternativ kvar.
Delio Rossi har ett koncept som han tror på och den spelidén ska han stå fast vid. Om den spelidén är vad som är bäst för dagens Lazio tvivlar däremot både jag och många andra på.
Att under pågående säsong börja ändra sitt koncept som tränare tror jag inte alls fungerar, utan då är en ny allenatore med ett annat grundtänk att föredra.
Det är mycket som ställs på prov på söndag. Inte bara Rossis fingertoppskänsla gällande laguttagning utan också spelarnas karaktär samt supportrarnas agerande.
Avslutningsvis tycker jag det är riktigt glädjande att så många på Svenskafans Lazioforum för en saklig debatt gällande denna så stora del av våra liv. Låt oss fortsätta så, och aldrig sluta bry oss om SS Lazio.
Lazio per sempre!
