Hur är det möjligt?
Vad skriver man om en match som den här? Det går egentligen inte att beskriva den slakt som utspelade sig på Olimpiastadion igår kväll.
”Var är Poborsky?” var det första jag tänkte (och skrek) när jag såg laguppställningarna några minuter innan avspark. Tidigare under dagen hade jag läst om ryktena i Italien som sade att Zaccheroni tänkte överraska Roma med en uppställning enligt 3-5-2 modell, men avfärdat dessa som rent nonsens. Det verkade ju rent idiotiskt. Men, så blev det alltså. Lazio startade med Pancaro och Dino Baggio (!) som yttrar och en trebackslinje bestående av Nesta, Mihajlovic och Couto. Varför Zaccheroni hade valt att ställa upp laget på det sättet uppstod det en ganska livlig debatt om i mitt vardagsrum. Pancaro har ju tidigare varit usel i just den rollen, och Dino Baggio är, förutom fullständigt ovan att spela som ytter, väldigt långsam. Mot dessa herrar skulle Roma ställa Cafu och Candela. Det såg alltså ganska mörkt ut redan innan avspark. Men mer om detta senare.
Lazio inledde matchen som man kunde förvänta sig – fegt! Man slog långa bollar och hade inget spel värt att nämna. Roma tryckte på och jag satt mest och funderade på om vi skulle komma över halva plan någon gång. I 13:e minuten förstod Roma vilket uselt lag de mötte och Montella passade på att göra 1-0, efter ett läckert förarbete av Totti och Candela. Målet nickades in, och den som förlorade höjdduellen med Montella var Alessandro Nesta, som vanligt kapten i Lazio. (Vi får anledning att återkomma till Nesta) Vi hade fram till målet spelat riktigt, riktigt dåligt och helt och hållet utan något kantspel. Varken Pancaro eller Dino Baggio gjorde en enda nyttig löpning utan såg mest vilsna ut. Och inte blev det bättre efter målet. Den reaktion man kunde ha förväntat sig av ett normalt lag uteblev. Bortsett från några fasta situationer, där Mihajlovics inlägg inte ledde till något jättefarligt, hade Lazio ingenting. Både Nesta och Pancaro såg riktigt darriga ut i försvarsarbetet, och i 30:e minuten slog Montella till igen. Totti seglade igenom i princip halva Lazios lag och avlossade ett bra skott som Peruzzi stoppade. Bollen gick ut till en relativt oattackerad Nesta som bara hade att rensa bort den. Men av någon konstig anledning tyckte han att det var bättre att bara stå där och vänta på att Montella skulle dyka upp och peta bollen i mål. Det var ungefär nu jag började fundera på om Nesta kanske hade fått någon virusinfektion i hjärnan som orsakade hans ofattbara insats, eller om han gjorde bort sig med flit för att bli såld till sommaren. Hur som helst blev det bara tristare 7 minuter senare, då Montella bestämde sig för att göra mål igen. Även om det är oklart vem i Lazio som hade markeringsansvar för Montella i den situationen, så var det just Nesta som var närmast honom och misslyckades med att nå bollen. Vid det här laget var det ställt bortom allt tvivel att han var helt ur balans. Fiore manade några minuter senare på sina lagkamrater i ett försök att uppmana till ett allmänt uppryckande. Nästan samtidigt (eller möjligen lite tidigare) fick man se en närbild på Montella som lugnt och glatt drack vatten ur en flaska. Det var ganska talande bilder: en spelare som helt misslyckats med att vara en ledare för Lazio försöker tafatt få igång sina medspelare, medan stjärnan och målskytten i motståndarlaget slappnar av och njuter av ögonblicket. Innan domaren blåste av första halvlek slog Mihajlovic en bra frispark och Lazio lyckades genomföra ett bra anfall. Montella var också nära att göra 4-0.
Zaccheroni bytte ut Nesta och Baggio i paus. In kom Poborsky och Gottardi och bildade tillsammans högerflanken i ett 4-4-2. Varför Zaccheroni inte valt att spela så från start är och förblir troligen en gåta. Nämnas bör att Gottardi varit skadad ett tag och inte ansågs vara hundraprocentig. Lazio spelade i alla fall mycket bättre i inledningen av andra halvlek. Det fanns en starkare vilja och framför allt någon tanke bakom passningarna man slog. Samtidigt verkade Roma ha slagit av lite på takten från första halvlek. Stankovic såg med ett vackert långskott i den 54:e minuten till att ge fansen lite hopp. 1-3 och plötsligt såg det inte helt nattsvart ut längre. Just Stankovic hade lite senare ett mycket bra genombrottsförsök, men sista touchen i och med ett väggspel med Inzaghi misslyckades tyvärr. Lazios hade en mycket stark period och fick många hörnor. Detta kom olyckligt nog av sig efter att domaren stoppade spelet någon minut (enligt kommentatorn för att polisen använt tårgas inne i stadion). I 64:e minuten kom kallduschen – Montella gjorde med ett kanonskott sitt fjärde mål för kvällen och allt hopp var i princip ute. Sanningen är att jag inte minns någonting av vad som hände mellan Montellas mål och nästa Romamål (minut 72), en magnifik lobb av vår nemesis Francesco Totti, som helt oattackerad fick lura en chanslös Peruzzi. Lazio fick därefter till några hörnor, av vilka en såg särkilt farlig ut, men det blev inga fler mål. Närmast att reducera var Stankovic, vars stenhårda skott gick någon centimeter utanför stolpen. Cafu hann med att förlöjliga både Mihajlovic och Pancaro innan domaren valde att blåsa av och få slut på mardrömmen.
Vem ska man då skylla det här på? Det här måste ju ha varit Romas klaraste och mest överlägsna seger på ett bra tag, allt motstånd på serienivå inräknat. Det går inte att bara säga att de spelade bättre och förtjänade att vinna. Det är i och för sig väldigt sant, men det räcker inte alls som förklaring (eller ursäkt) till varför vi fans fick utstå en tortyr av detta slag. Den tanke som dominerade i mitt huvud under matchen var att Zaccheroni måste avgå. Jag har aldrig sett sådan inkompetens som den han visade prov på igår. Mannen är ju en idiot, finns inget sätt att undvika det omdömet längre. Att ställa upp med Pancaro och Baggio på kanterna (alltså som enda yttrar) var inget annat än en ren självmordstaktik. Det innebar att våra (minimala?) ambitioner att anfalla och göra mål förvandlades till helt obefintliga. Utan kantspel kommer man ingenstans, vilket vi lärde oss med all önskvärd tydlighet under den första hälften av förra säsongen, då Eriksson saknade en naturlig högerytter. Om Zaccheroni verkligen känner att han måste spela 3-5-2 (ett system som upprepade gånger har visat sig vara helt värdelöst med de spelare Lazio har) kan han väl åtminstone se till att använda rätt spelare på rätt plats. Poborsky, Castroman och till och med Mendieta hade alla varit klart lämpligare som högerytter än Baggio. Dessa herrar löper, har förmåga att transportera bollen, kan slå inlägg och är framför allt vana att spela som högerytter. Det här är någonting som till och med ett barn förstår. Men inte Zaccheroni. Jag har ännu inte läst några kommentarer, men om han vägrar ta på sig skulden för den här förlusten är det inget annat än en ren skandal.
Nesta vill jag inte säga så mycket om. En sak är i alla fall säker – jag har aldrig sett honom spela sämre.
