Funderingar dagen efter
Lazio säljer sin oersättbara kapten Alessandro Nesta och Hernan Crespo under de sista hemska, skälvande, timmarna av årets ”mercato”. Även om man hade på känn att något drastiskt skulle kunna inträffa känns det ändå nästan overkligt då det sker.
Samma spelare som president Sergio Cragnotti veckan innan deklarerat skulle bli kvar i Lazio, säljs under en lördag vi nog snabbt vill glömma - men knappast kommer att glömma (möjligtvis förtränga).
Hur är det med retoriken?
En president som uttalar sig i stil med ”Nesta och Crespo kommer att stanna i Lazio” bara veckan innan dessa spelare verkligen säljs; ska detta verkligen i framtiden behövas tolkas som den raka motsatsen? Att de egentligen verkligen ska säljas? Lazio är ett börsnoterat aktiebolag: Brukar det inte alltid hävdas att aktiemarknaden måste få relevant information för att inte aktien ska straffas? Och brukar inte Cragnotti alltid värna just Lazioaktiens värde?
Var det bara ett förhandlingsspel när man sa en sak men menade en annan? Eller fanns det redan ett preliminärt avtal träffat gällande Nesta? Detta får vi nog aldrig veta, men chockverkan på oss supporters blir precis inte bättre när vi får höra en (positiv) nyhet och sedan verkligheten utfaller precis tvärtom (negativt) i förhållande till våra förväntningar. Förtroendet för Cragnotti och styrelse ökar inte precis när man får känslan att verkligheten alltid får göra avkall för retoriken.
Kan man inte lära sig att man inte förlorar något på öppenhet och rättframhet? Om man istället hela tiden informerar om vad som verkligen händer (och måste hända) istället för att arbeta efter en dold agenda. Jag, och många laziales (inte alla) verkar för klubben, inte mot klubben, i motgång. Detta underlättas dock inte när man får en känsla av att blå dunster hela tiden blåses i ens ögon.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Hur det är med retoriken kan man även ifrågasätta på många håll i fotbollsitalien - i till exempel Lega Calcio (Italienska fotbollsförbundet). Dess ordförande säger ena stunden att fotbollsklubbar i Italien måste ta ansvar för att motverka den prekära ekonomiska situation Italienska fotbollsklubbar hamnat i. Detta ansvar skulle ske genom återhållsamhet i löneförhandlingar och spelarköp. Så vad händer? Lega Calcios ordförande, som till vardags företräder A.C Milan som president, värvar (1) Rivaldo med fantasilön på s.k. free transfer när ingen annan klubb har råd, sedan (2) köper man loss Nesta för en av sommarens största övergångssummor.
Är det någon som förstår konsekvensen av detta? Legitimiteten för Lega Calcio måste nu vara precis lika liten nu som tidigare då inte ens en ordförande fanns. Klubbarna kan väl knappast ta Galliani på det minst allvar när han i den ena befattningen absolut inte agerar som han själv predikar i den andra befattningen (Lega Calcio). Då blir jag rädd för att Italienska ”fotbollspotentater” i själva verket inte förstått någonting av den bistra position italienskfotboll redan befann sig i.
Bitter? Javisst. Men ändå nykter - vilket man knappast kan beskylla vissa andra potentater för att vara.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det var meningen att jag i veckan skulle publicera en flödig text om Lazios spelartrupp kommande säsong med förväntningar och allt. Det kommer jag givetvis fortfarande göra. Jag väljer dock att försiggå denna text och här skriva ner mina omedelbara tankar efter Nestas och Crespos sorti.
Lazio går utan Nesta in i en ny era. Vilken typ av era det blir återstår att se, men under Lazios framgångsrika nittiotal har Nesta alltid funnits där som en sammanhållande länk. Men låt mig ändå slå fast: Lazio är inte Nesta hur mycket symbolvärde man än tillskriver denna gigant. Lazio som spelande enhet består av elva spelare. Detta är alltid viktigare än vissa individer - hur skickliga dessa än är.
Vad som bekymrar mig är att Mihajlovic och Negro nu kommer att få speltid i Lazios mittförsvar - förr eller senare. Detta är otryggt. Kunde inte Cragnotti när han ändå sålde Crespo förhandlat fram ett lån av någon av Inters alla överflödiga mittbackar? Adani eller Sorondo, vilken som helst av dessa skulle förstärkt Lazios nu mest utsatta lagdel. Mancini verkar dock ha förtroende för sina fyra nuvarande mittbackar. Jag hoppas verkligen han har anledning till det.
Att Lazio säljer Crespo är ett klart mindre avbräck för mig – men kanske inte för Mancini som trots allt förlorar en skicklig och mångsidig anfallare. Men jag väljer ändå att här vara pragmatisk. Crespo har varit en ganska medioker anfallare i Lazio (våren 2001 undantaget då han sprutade in mål). Lazio har fortfarande sammantaget sätt ett bättre anfall än förra säsongen. Nu har vi fyra anfallare vilket alltid ska borga för alternativ även när skador dyker upp.
Crespo var framförallt aldrig i närheten av en tillgång under de många skadefyllda månaderna under sitt tvååriga uppehåll i Lazio. Nu gäller det bara att Inzaghi lyfter sig ett snäpp, Lopez konserverar sin försäsongsform och att Cheisa visar närheten av den form han hade i Viola.
Vad som blir nyckeln till denna säsong är mittfältet och kantspelet. Vad Lazio har förlorat i skicklighet i anfall och försvar får man ta igen på andra håll – och detta ska verkligen kunna ske kan jag säga utan att förneka mig. Visst är ett Lazio utan Nesta och Crespo ett svagare lag än om dessa finns kvar. Men ändå tror jag på fullaste allvar att vi har ett starkare lag sammantaget sätt än förra säsongen.
Vi har ju fortfarande ett riktigt robust mittbackspar, betydligt bättre, mångsidigare (och fler) alternativ till ytterbackspar, mittfältare som verkar få vettiga dispositioner (och framförallt fler riktiga yttermittfältare). Sedan slipper vi i år framkalla nödlösningar i form av 4-4-1-1 spel med Lopez som ensam toppforward.
Om mittfältet och ytterbackarna kan höja sig en nivå från förra säsongen kommer Lazio få ett betydligt bättre och mer balanserat spel. Och det verkar som om Mancini redan på försäsongen lyckats med just detta. Nu kommer Lazio definitivt ta fler poäng borta mot de ”svagare” lagen (dessa lag som aldrig egentligen är speciellt svaga på sina hemmaplaner) bara genom att Lazio skaffar sig fler alternativ att anfalla.
Mittfältet är dessutom intakt. Kontinuitet är den kanske viktigaste framgångsfaktorn och mittfältet är den viktigaste lagdelen. Många skickliga mittfältare finns att välja mellan. Med Simeone och Liverani (det pekar på dessa som mittfältsankare) har Lazio en stabil grund. Som yttermittfältare har Lazio flera väldigt bra alternativ. Och med Oddo och Sorin i laget tillförs Lazio helt nya dimensioner vilket många motståndare kommer att erfara.
Många tycks tro att Lazio genom sin förlust av Nesta och Crespo har abdikerat. Jag tror som sagt dessa har helt fel. Lazio är förvisso kanske ett något svagare lag nu, men ändå tror jag Lazio kommer överaska många. Exakt hur långt det räcker nu under Mancinis första säsong vill jag inte gissa nu. Men en topp-fyra placering är inte alls ett orealistiskt mål. Chevio visade förra säsongen vad glöd, sammanhållning - och v i l j a - kan åstadkomma. Jag tror Mancinis lag (med en än större potential) kan överträffa denna prestation.
