Lazio 2002/2003: Inför säsongsstart - Livet utan Nesta
Här presenteras en fyllig analys av spelartruppen inför söndagen premiärmatch säsongen anno 2002/2003
INLEDNING - Nesta, Nesta….
Så gjorde tillslut president Cragnotti det otänkbara. Han öppnade tillslut Pandoras ask och släppte ut Nestas ande ur Lazio. En riktigt, riktigt omvälvande händelse på flera olika plan för oss initierade, rent känslomässigt kunde vi knappast ha råkat ut för något värre. Frågan är hur truppen påverkas av detta. Nesta har varit en sammanhållande länk i Lazio i minst fem år trots sin fortfarande ringa ålder. Han har inte bara fyllt ut en position rent spelmässigt, utan även symboliserat laget i alla möjliga termer. Nesta har varit Lazio i en mån som är sällsynt i dagens fotboll.
Nu är Nesta såld. Det är bara att konstatera detta faktum. Han är såld för att uppfylla ett visst syfte som måste förstås i sitt sammanhang. Toppfotboll och ekonomi går tyvärr inte längre att särskilja. Nesta såldes för att Lazio skulle kunna gå in i en ny säsong utan att verksamheten riskerade att strypas av finansiella skäl. Man får välja själv om man godtar skälen eller inte, men likväl återfinns Nesta inte längre som den grundval han alltid varit i Lazio.
Nog om detta. Vi kan älta Nestas sorti med bitterhet i all evighet utan att vinna det allra minsta på det. Vi kan anklaga Cragnotti för det ena och det andra, men det är inget värt. Jag kan faktiskt på ett sätt förstå Cragnotti - hur märkligt det än kan låta. Cragnotti måste ta ansvar för Lazios ekonomi. Låt vara att han till stor del själv är ansvarig för den bistra ekonomiska situation Lazio försatts i, då han framförallt efter ligavinsten våren 2000 drabbades av överambition och tappade verklighetsförankringen.
Men samtidigt har han tidigare gjort stora uppoffringar för att Lazio skulle bli det lag det varit de sista åren - och förhoppningsvis kommer att fortsätta vara! Man måste även inse att Cragnottis egen ekonomiska position underminerats av att hans företagsimperium knackar i fogarna efter (för) stora åtaganden på den nu krisartade sydamerikanska marknaden. Att då tro att han personligen ska kunna fortsätta understödja Lazio till varje pris är irrelevant. Hur krasst det än kan låta. Som sagt; nog om detta.
Spelartruppen – förändringar
Omsättningen i spelartruppen blev tillslut ganska stor. Sju spelare har lämnat laget: Nesta (Milan), Crespo (Inter), Mendieta (utlånad till "Barca"), Poborsky (kontraktet löpt ut/Sparta Prag), De La Pena (kontraktet löpt ut/Espanyol), Pesaresi (Chevio) och Baronio (utlånad till Perugia).
Fem spelare har också anslutit till truppen: Sorin (Cruziero), Oddo (Verona), Manfredini (Chevio), Cheisa (”free transfer”, Fiorentina) och Corradi (Inter).
Lazio förlorar två av de spelare man i stor utsträckning byggt laget kring; Nesta och Crespo. Resten av de spelare som lämnar laget är inga direkta förluster, möjligtvis undantaget Poborsky för vilken ingen direkt motsvarande spelartyp återfinns i laget; en utpräglad högerytter. Med de nya spelare som går in i truppen märks en annan värvningsstrategi. Laget kommer inte på ett lika uppenbart sätt som tidigare år byggas kring tre-fyra spelare.
Bredden i alla lagdelar och i de flesta positioner är nu större än på många år. Chiesa och Corradi förstärker anfallet vilket i slutändan gör att förlusten av Crespo ska kunna vägas upp. Sorin, Manfredini och Oddo är alla riktigt intressanta nyförvärv och kvalitetsspelare som kommer att stärka upp det offensiva kantspel vilket var tämligen obefintligt föregående säsong.
LAGDELSANALYS
Målvakter
Målvaktpositionen är bekymmerfri - denna lagdel är riktig solid. Med Peruzzi som förstemålvakt, och Marchegianni som en nästan fullgod ersättare, har Lazio en riktigt bra målvaktuppsättning. Det problem som eventuellt finns är målvakternas ålder (32 år respektive 36 år). Ju äldre än spelare blir, ju ofta tenderar de att bli skadade samtidigt som rehabiliteringstiden förlängs.
Backar- Mittlås
Försvaret är givetvis försvagat när inte längre allmäktiga och allkunniga Nesta återfinns som centralgestalt. Hur försvagat blir Lazios backlinje då utan Nesta? Detta är en fråga där svaret får vänta tills säsongen har rullat igång, men förlusten av Nesta ska inte överdrivas som den tenderar att göras. Vad Lazio framförallt förlorat med Nesta är kvickhet i ben och tanke. Med ett mittlås bestående av, i första hand, Stam och Couto har Lazio fortfarande ett riktigt kompetent innerförsvar. Lazio måste nu bara spela lite annorlunda i defensiven med lite större noggrannhet och större marginaler. Men framförallt måste nu alla ta sitt ansvar istället för att lita till Nesta i alla svåra situationer.
Svagheten i mittförsvaret (min bärbara vill ersätta ordet mittförsvar med minförsvar - vilken idé!) ligger främst i ersättarna bakom Stam och Couto i händelse av skador eller avstängningar. Mihajlovic eller Negro borgar inte för trygghet om någon av Stam/Couto blir långtidsskadad. Ett tydligt tecken på denna osäkerhet är att Mancini tycks leta med ljus och lykta efter dolda mittbackstalanger hos ytterbackarna. Favalli, Gottardi och Colonnese har alla fått vikariera som mittlåsdeltagare under de senaste träningsmatcherna - det är tydligt att det är snabba(re) alternativ Mancini letar efter.
Märk att ingen av de ordinarie mittbackarna är under trettio år (medelåldern är 32 år). På sikt måste hursomhelst backlinjen föryngras. Synd att inte Cragnotti när han ändå sålde Crespo kunde pressa Moratti till ett billigt köp av nu för Inter överflödige Adani.
Backar - Ytterbackar
Ytterbackarnas besättning är vanskligare då många troliga kombinationer finns att tillgå. Med största sannolikhet kommer nye Oddo ta platsen som högerback. Detta blir med all sannolikhet en förstärkning offensivt. Oddo är en "färdig" ytterback med både offensiva och defensiva kvaliteter. Att Lazio kunde lägga vantarna på honom så pass lätt var nästintill märkligt.
Oddo kommer att kunna ge offensiven en välbehövlig förstärkning "ända ner till hörnflaggan". Detta är särskilt viktigt nu när Mancini avser att spela Fiore som fri högermittfältare ”med rätt att gå in i mitten”. Om Oddo trots allt inte motsvarar förväntningarna finns flera andra väl beprövade lösningar att tillgå i form av Pancaro, Gottardi och Negro.
Vänsterbacksplatsen är sannolikt mer öppen för konkurrens. Här finns många alternativ men detta är inget problem. Spelare som förra säsongens bäste back (?) Favalli, nye kraftkarlen Sorin, en i Italien nu tillrättafunnen Cesar, eller mångsidige Pancaro, borgar för en hög kvalitet oavsett val. Här finns som synes flera olika spelartyper. Cesar och Sorin är skickligare högre upp i banan än Favalli och Pancaro. Men med en väldigt offensiv högerkant förvånar det mig inte om Mancini framöver balanserar detta med ett säkert kort som vänsterback (då kanske framförallt Favalli som dock inledningsvis är skadad).
[Läs fortsättningen, klicka här!]
