Lazio-Sampdoria 1-1 (6-5) *uppdaterad*
Benevento, Atalanta, Milan, Torino, Juventus och Sampdoria är alla under örnens vingar. Lazio är cupmästare 2009!
Lazio tog sent igår kväll sitt femte cupguld efter en jämn och nervpirrande match mot Sampdoria. 1-1 efter fulltid + förlängning innebar straffar. Väl där pendlade ett fullsatt Olimpico mellan hopp och förtvivlan. Båda lagens masskottar, Cassano och Rocchi bommade. Muslera var nära att plocka samtliga av Sampdorias straffar, men antingen gick de precis förbi fingertopparna eller precis under kroppen.
Tillslut vid ställning 5-5, suddendeath, slår Hugo Campagnaro en perfekt straff för Muslera som majestätiskt sträcker sig och boxar ut bollen från mål. Grande Muslera!
Dabo, den gamle fransosen stegar fram. Tiden står stilla, plötsligt rör han sig framåt, tar sikte mot den vänstra stolpen och avlossar ett otagbart skott. Lazio vinner straffarna med 6-5 och lyckan är total!
Just nu är jag för trött och slut för att ge er som missade matchen en fullständig rapport. Den kommer imorgon och förhoppningsvis får vi rapporter från Nicolas Garcia och Robin Andersson som befinner sig nere i den kokande Romnatten.
Så låt oss glädjas åt denna högtidsdag och tacka våra kämpar för en fantastisk insats. En insats som gör att vi inte bara tar en titel utan som också ger klubben möjlighet att bygga ett lag för Europa och framtiden. Vem vill inte spela i ett mästarlag!?
*UPPDATERING*
Matchen
Gårdagens match kan inte karaktäriseras som ett fyrverkeri av anfallsfotboll, finess och flärd. Inte heller kan man kalla den för en låst och strategisk match med mycket räv och rackarspel. Men slutresultatet stämmer bra överens med den totala matchbilden. Det var två oerhört jämna lag som gjorde upp om titeln. Båda såg hellre till att inte förlora på missgrepp än att vinna med bravur.
Första halvlek skiftade runt energinivåerna mellan lagen och de lag som kunde hålla uppe nivån styrde spelet. Lazio höll i taktpinnen fram till att Pandev missade öppet mål efter 25 minuter. 20 minuter tidigare hade Zarate givit Lazio ledningen med ett nytt klassmål. Zarate drev in från vänsterkanten, drog förbi ett par försvarare och skickade en projektil åtagbart intill den högra stolpen. Underbart. Pandev borde som sagt i mitten av första utökat ledningen till två efter att fri med målvakten och med hur mycket öppet mål som helst ändå lyckades bara träffa Castellazzi på läppen. Synd. Efter missen spillde energin över till Sampdoria som fick igång ett par längre anfall. Cassano slog en fin krossboll från vänster till högerkanten som damp ner på Marius Stankevicius panna och sedan på hockeymaner styrdes via Pazzinis panna i mål. Helst otagbart för Muslera. Efter utjämningen balanserade lagen ut varandra igen och det var inte mycket till skönspel. Jag säger inte att tempot var lågt, tvärtom men lagen stressade snarare fram sitt anfallsspel, utan egentlig tanke.
Andra halvlek fortsatte som sista kvarten av första, Sampdoria spelade bra första tio minuterna, sen kom Lazio tillbaka 10 minuter men i slutändan var det inget av lagen som var beredda att flytta upp tillräckligt med folk för blotta sig bakåt.
Förlängningen blev mer av detsamma. Zarate och Cassano försökte hitta på något men hade inga spelkamrater med sig. Lazios hörnor var totalt ofarliga och inläggen från kanterna nickades enkelt undan av Sampdorias försvar.
Straffdramat har väl alla fans låtit rulla i den interna filmprojektorn under natten och morgonen. Det är jue så fantastiskt att få vara en vinnare och när marginalen är så liten mellan total lycka och svartaste djup, ja då vet kroppen inte riktigt vad den skall göra. Jag vill ändå försöka skicka mina sympatier till Sampdorias supportrar. Det var en oerhört jämn match. Jag tror det var hemmaplan och det extra stödet som tillsist fällde avgörandet.
Ett avstamp mot Europa
När Lazio vann cupen 03/04 var känslan efter segern en helt annan än den man kände igår. Då kändes det som att det var sista dansen för en hel generation av stjärnor. Ett sista ryck av ett lag som ett par år tidigare varit bland de största i Europa. Den enda tanke jag fortfarande minns att jag tänkte då var att jag var så glad för att Jaap Stam fick vinna något med klubben innan han gick vidare. Jag vet inte riktigt varför. Men jag var lättad för hans skull. För det kändes hela tiden som att han skulle ställa sig upp och klaga på vilket nerköp han gjorde som lämnade Man U. – Här i Rom blev jag först anklagad som fuskare sedan fick jag ingen lön osv... Men Stam fick lämna som en vinnare. Det var skönt.
Igår kväll var känslan en helt annan. Lazio är inte längre ett lag fyllt av världsstjärnor, toppcoacher och miljarder. Trots saknaden av egna produkter så känns laget idag mer jordnära, men fortfarande rikt på karaktärer.
Om jag förknippar senaste guldet med Stam så kommer jag antagligen förknippa årets vinst med Muslera. Muslera som de senaste månaderna utvecklats till något av ett fenomen. Vem hade kunnat se den utvecklingen i starten av säsongen. Han ser ju fortfarande så valpig ut, har han börjat raka sig? Härlig målvakt är han i alla fall och vilken fantastisk förmåga till koncentration han hade på straffarna igår.
Ute på plan är det givetvis Zarate som är vår mest lysande stjärna. Det är på hans axlar ett nytt Lazio ska byggas. Den dag han börjar värdera situationer och överlämningar lite bättre så kommer han bli en världsstjärna. En ny världsstjärna i Lazio!
Så har vi ju ledarna i klubben som också är ett gäng karaktärer. Mannen med nio liv, Delio Rossi lär väl sitta där på tränarbänken även nästa år. Vilken revansch det måste vara för Rossi att få vinna och ett kvitto på att hans tränarfilosofi håller och duger. Samtidigt måste han vara tacksam mot sin arbetsgivare som inte slängt honom åt hundarna. Även om Lotito inte valt att byta tränare av ren snikenhet så har Rossi fått löpa linan ut och står nu som segrare i slutet.
Ser man nu framtiden an så känns det som Lazio snart kan vara tillbaka som Roms största lag. Makten börjar skifta. Lazio kommer spela ute i Europa nästa säsong och kan man ge Pandev en ny deal och förstärka backlinjen så finns det möjlighet att gårdagens triumf är starten på en ny bra tid för Lazio. Men samtidigt är det långt upp till Inter, Milan och Juventus när det gäller kapital. Att nå dit utan fusk och båg har visat sig vara tufft förrut men en trägen sköldpadda vinner i längden, fråga Delio Rossi!
Forza Lazio!
Laguppställningar
Lazio (4-4-2): Muslera; Lichtsteiner, Siviglia, Rozenhal, Kolarov; Brocchi (De Silvestri, 102’), Ledesma, Dabo, Foggia (Del Nero, 80’); Pandev (Rocchi, 73’), Zarate
Sampdoria (3-5-2): Castellazzi; Campagnaro, Lucchini (Gastaldello, 96’) Accardi; Stankevicius, Sammarco (Dessena, 90’+1), Palombo, Franceschini (Delvecchio, 88’), Pieri; Cassano, Pazzini
Målskyttar
4’ Zarate (Lazio)
31’ Pazzini (Sampdoria)
Straffläggare
Cassano (Sampdoria) – Miss
Ledesma (Lazio) – Mål!
Palombo (Sampdoria) – mål
Rocchi (Lazio) – miss :-(
Pazzini (Sampdoria) – mål
Rozenhal (Lazio) – Mål!
Gastaldello (Sampdoria) – mål
Kolarov (Lazio) – Mål!
Accardi (Sampdoria) – mål
Zarate (Lazio) – Mål!
Delvecchio (Sampdoria) – mål
Lichtsteiner (Lazio) – Mål!
Campagnaro (Sampdoria) – Miss
Dabo (Lazio) – MÅÅÅÅÅÅL!!!
6-5 till Lazio!
