Välkommen till den ljusblå himlen – Mancinis himmel
Härligt. Tror knappt att det är sant. Serieledare. Smaka på det: Serieledare. Sist det hände var en vacker majdag 2000 när Veron, Nesta & Co fick lämna Olimpicos gräsmatta iklädda endast kalsingarna. Så kan det gå även för årets Lazio om man fortsätter på denna inslagna väg. Moralens väg. Kämpandets väg.
Om man siktar mot stjärnorna hamnar man kanske trots allt i (den ljusblå) himmeln? Ja, precis som om inte det skulle räcka...
Vilket slag i går!
Dimman låg tät som en Lützendimma.
Och Fältherren Mancini´s strategi fällde avgörandet.
Nåja. Kanske snarare; Lazios moral fällde avgörandet.
Inte så illa det heller.
Lazio är oerhört ramstarka och det är knappast en tillfällighet att man hittills gjort många avgörande mål i slutet av matcherna.
Av bilderna att döma var det ingen seger genom skönspel igår. Eller föresten; om det var något skönspel gick inte det att urskilja utan tillgång till radar. Eller vad säger du Peruzzi?
Tveksamt om en match ska spelas under dessa förutsättningar. Men jag antar att domaren är kompetent nog att bedöma detta bättre än jag som bara sett lite tv-bilder. Och dimman drabbade ju bägge lagen.
Drabbade är antagligen ett bra ord.
Lazios tre mål är alla frukten av press och/eller motståndarmisstag högt upp i straffområdet. Men sådant räknas det med.
Roma tappar 2-0 till 2-2.
Önskeresultat.
Det säger jag inte för att missunna Roma, utan bara ur Lazios perspektiv (nåja, kanske inte bara).
Juventus kommer troligtvis passera Lazio vartefter, men det riktigt positiva var att Roma sågas av ytterligare. Allt det lyft Roma behövde, och också fick av tvåmålsledningen, käkades bokstavligen talat upp av Juve. Romaspelarena såg oerhört frustrerade ut (Totti!) och det är ganska förståeligt. Den kick framåt man hade i halvtid förintades (och mer därtill) efter slutsignalen. Och vem kvitterar? En gammal favorit minsann. Men det kanske man inte får säga?
Roma var något bättre i första, men precis som mot exempelvis Arsenal, backar man hem och överlåter initiativ i andra. Oförlåtligt, men knappast en tillfällighet det heller. Roma har problem. Problem på bänken, och problem på plan.
Men Lazio:
Lazio är serieledare och vi har inte tillstymmelsen till några problem just nu.
Nu ska det dock poängteras; ingenting är vunnet bara för att man efter en viss omgång ligger först. Nu väntar två riktigt tuffa holmgångar mot Inter hemma och Juventus borta. Ja, tufft; tufft är bara förnamnet.
Klarar Lazio dessa matcher utan förlust kan detta bära riktigt, riktigt, långt. Men riktigt så optimistisk kan (vågar?) jag inte vara. Inter hemma är en match Lazio brukar vinna, Juve borta är en match Lazio inte brukar vinna. Men med denna säsongs logik spelar väl Lazio oavgjort mot Inter hemma och bibehåller sitt nu nästan otroliga bortafacit även efter matchen mot Juve? Men fyra poäng på dessa matcher vågar jag knappt ens hoppas på.
Juventus och Inter störs dock av Champions League. Den sista omgången innan jul spelas veckan mitt emellan Lazio möter dessa storheter. Detta talar lite för Lazio. Men bara lite.
Därefter möter Lazio Bologna på hemmaplan. Ingen enkel match det heller. Särskilt inte efter två tungviktsmöten. Förra säsongens sista omgång innan jul tappade Lazio en 2-0 ledning till 2-2 - mot just Bologna på Olimpico. Detta var slutet på den återhämtning Zaccheroni åstadkom med Lazio under senhösten. Sedan var Lazio i fritt fall igen. Men å andra sidan är årets Lazio mycket bättre än förra säsongens bleka kopia.
Fast faktiskt så bryr jag mig inte så mycket om framtiden just nu. Jag nöjer mig med det lilla.
In testa.
Smaka på det; Serieledning.
Grande Lazio!
