Bäst i höst: Claudio Lopez
Lazios Argentinare har varit bäst i Serie A under hösten enligt Svenska Fans läsare, han vann omröstningen med 23% av rösterna tätt följd och Pavel Nedved och Paolo Maldini.
Tålamod är en dygd heter det ju, tålamod är dessutom något som de Italienska klubbarna inte direkt brukar besitta. Men i fallet Claudio Lopez så har Lazio gjort det. Han behövde två säsonger på sig för att anpassa sig till den Italienska fotbollen efter sin multimiljonflytt från Valencia.
Under hösten har han öst in mål i Serie A och leder dessutom assistligan. Men livet har inte alltid varit en dans på rosor för den snabbe argentinaren.
Lopez inledde sin fotbollskarriär i sin hemstad La Plata, han gjorde sig ett namn i stadens största klubb Estudiantes. Han plockades upp i A-truppen redan som 16 åring 1990 men lyckades inte ta en plats under de två säsonger som han tillhörde A-truppen, faktum är att han aldrig ens spelade en seniormatch för klubben.
Det blev flytt för den då 18 årige Lopez, destination blev Avellaneda och Racing Club. Efter en tung höst så vaknade Lopez under vårsäsongen och med president Juan Di Stefano i ryggen så spelade han en hel del matcher. Det blev visserligen bara ett mål för honom men massvis med nyttig matchträning vilket skulle märkas nästkommande säsong. Lopez var under de två följande säsongerna given i startelvan, till mångas förvåning. Han spelade ofta bra och jobbade hårt men fick ut oerhört lite av sitt spel och många kritiska röster höjdes angående hans plats i laget.
Säsongen 95/96 kom dock till sist det stora genombrottet, han blev uttagen i OS-truppen efter en strålande säsong då han gjorde 13 mål på 31 matcher från sin tillbakadragna anfallsposition. Han var även väldigt bra i OS-turneringen vilket säkrade en flytt till Spanien och Valencia och ännu mer klagomål från fans och media.
I Valencia fanns nämligen då en annan Argentinare som rankades högre, nämligen Ariel Ortega och Lopez fick finna sig i att spela långt ute på vänsterkanten. I någon form av fri forwardsroll. Det blev bara två mål den första säsongen. Under sommaren 97 anslöt sig dock en annan Claudio till Valencia. Claudio Ranieri tog över tränarsysslan efter Luis Aragones och han såg Lopez potential.
Han blev omedelbart en av kuggarna i Ranieris lagbygge och dundrade in 12 mål under säsongen på ungefär 30 matcher. Han var tillbaks i en tillbakadragen anfallsroll som han var så framgångsrik i under sin sista tid i Argentina.
Den tredje säsongen i Valencia blev hans bästa, 21 mål och drygt 10 assist gjorde honom given i det Argentinska landslaget och till stor stjärna i hela världen.
Efter Valencias miss i Champions League år 2000 så var det dags för Claudio att flytta på sig igen. Med smeknamnet Claudio och nummer 7 på ryggen skulle han tillsammans med Hernan Crespo och Juan Veron vinna titlar åt Lazio. Men då började problemen igen. Lopez hade svårt med de duktiga och disciplinerade försvaren i Serie A och fann sig inte alls till rätta. När det ljusnade lite efter ett hat-trick mot Shaktar Donesk i Champions League så drog han på sig en knäskada och var borta från spel en längre tid. Inte heller den andra säsongen i Lazio blev så lyckad, han mäktade visserligen med 10 mål men var inte själv nöjd med sitt spel och fick utstå mycket kritik.
Säsong nummer tre i den ljusblå tröjan skulle bli den stora revanschen. Efter sommarens rensning i klubben var han plötsligt den stora stjärnan igen och mycket ansvar vilade på hans axlar. Med Roberto Mancini på bänken och ett misslyckat VM i ryggen var Lopez sugen på att visa alla kritiker hur bra han verkligen var. Redan under försäsongen så var han noga med att i intervjuer påpeka att det här skulle bli hans bästa säsong i Lazio.
Han ville börja betala tillbaks de 16 miljoner pund som han kostade klubben och göra rätt för de 1,7 miljoner punden som han tjänar per år. Och som han inledde säsongen. Tillsammans med den storvuxne Bernardo Corradi har han bildat ett av höstens allra bästa anfallspar och hållit spelare som Enrico Chiesa och Simone Inzaghi långt utanför startelvan.
Han arbetar hårt för sina lagkamrater, slår snygga passningar och gör för första gången i sin karriär en hel del mål när han spelar som renodlad anfallare. Lopez har gjort sig väl förtjänt av utmärkelsen som höstens bästa spelare.
