Trolltyg på Olimpico
Det har gått troll i det här..
Lazio förlorar då alltså åter ett Romderby. Nu är det sex matcher spelade mot lokalkonkurrenten sedan Lazio senast avgick med segern (för övrigt våren 2000 när scudetton sedan bärgades). Derbyna mot Roma har sedan hösten 2000 präglats av en uppförsbacke, en mental uppförsbacke av brantare slag.
Men med denna säsongs nystart för Lazio under Mancinis vingar har Lazio åter börjat uppträda som ett lag – även i de två derbyn som nu redan spelats denna säsong.
Höstderbyt (2-2) kunde lika gärna ha slutat med seger – Lazio både förde spelet under större delen av matchen, och även avslutade starkast. En missad straff var vad som tillslut återstod för den efterlängtade segern.
Gårdagens förlust var väl i sin ordning - Lazio släpper in två mål men gör ju själva bara ett. Men; spelmässigt och chansmässigt var Lazio värda minst en poäng, dock är sådant mest av kuriös karaktär nu. Och; en aldrig så tidigare skådad storspelande Pelizzoli i romamålet, och hans ena stolpe, var i princip vad som hindrade Lazio från att åtminstone kvittera i denna match.
Men så skedde alltså inte. Och slutresultatet förblir därefter.
Riktigt hur Mancini resonerade inför match skulle vara intressant att veta. Personligen var jag övertygad om en mindre namnkunnig laguppställning. Men visst är det roligt att Lazio satsar på dessa derbyn, så just där kan Mancini ej kritiseras.
Men den mittfältsuppställning Lazio mönstrade från start är minst sagt kontroversiell. Med i princip bara offensiva och spelförande spelartyper är laguppställningen nästan gränsande till naiv i sin utformning. Minst en defensivare, bollvinnande, mittfältare borde Mancini kunna ställa ut till spel. Med framförallt Giannichedda och Simeone i denna spelarkader har Lazio det just där välbeställt. Och ett lags slagkraft avgörs aldrig av hur många anfallsspelare man spelar samtidigt – fotboll är så mycket mer komplext än så.
Vilket spelssystem Lazio egentligen använde sig av under gårdagen kan diskuteras. Med just ett sådant obalanserat – offensivt överbalanserat - mittfält som igår är det frågan om Lazio i praktiken mest spelade ett väldigt offensivt 4-3-3, eller till och med 4-2-4 (när Fiore kliver upp).
Är det verkligen rätt tillfälle att experimentera från början i en derbymatch, även om nu matchen i sig inte är den viktigaste?
Att Mancini nog kanske ville syna Romas trebackslinje är fullt möjligt och förståeligt, ytorna finns där på kanterna, men nu slog detta istället tillbaka mot Lazio med full kraft.
Att sedan spela Liverani i mitten tillsammans med Stankovic är än märkligare mot ett sådant kvantitativt betongmittfält som just Romas. Liverani har egenskaper som nog bara Mancini ser (än så länge?). För oss lekmän representerar Liverani mest just vad vi inte behöver som defensiv mittfältare, eller speldirigent för den delen (eller kan det vara så förrädiskt att Liverani så gärna vill spela dessa Romderbyn - och detta är det närmaste han kommer att hjälpa ”sitt” lag).
Romas andra mål som Emerson klämmer dit med ett sanslöst skott kanske aldrig hade kommit till med ett mer aggressivt komplement till Stankovic. Detta kan man dock bara spekulera i, men just Liverani verkar vara så för honom typiskt oaggressiv och seg i detta för matchen så avgörande skede.
Hursomhelst:
Stolpskott, räddningar av diverse Romaspelare (där den ena räddningen är märkligare än den andra), straffsituation eller bollen på mållinjen vid ett par tillfällen – inget av detta hjälper dock Lazio när domaren blåser av matchen.
1-2 är inte ett värdelöst resultat - men långt ifrån ett önskeresultat då detta var Lazios hemmamatch. En 1-0 vinst för Lazio i returen den femte mars räcker inte, Romas två bortmål räknas då som avgörande. Lazio måste nu vinna med två mål (2-1 innebär förlängning) för att gå vidare ur detta cupderby med seger efter rond två.
Vad som kryddar returmatchen med en extra pikant smak är att vårderbyt i Serie A spelas dagarna efter. Två derbyn på en vecka – då måste väl ändå detta derbyspöke drivas bort?
