Varför vinner inte Lazio? En fallstudie i att inte utnyttja sina chanser
Lazio har enorma problem att vinna de matcher man ofta dominerar med starkt eftertryck. Varför? Ett försök till svar.
Motståndare ur seriens mellan- och bottenskikt har i princip alltid inställningen att en poäng på Olimpico är ett kanonresultat. Därför anpassas taktiken hos gästerna därefter. Gång på gång under seriens lunk har vi se lag som nästan bokstavligen ställer upp försvarsmurar för att neutralisera Lazios rörliga anfallsfotboll. Även om underhållningsvärdet med detta kan diskuteras går det inte enligt mitt sätt att se det att kritisera bortalaget för denna saks skull. Motståndaren anpassar bara medlen efter sin begränsade matsäck. Om man i deras kläder istället satsar på att byta målchanser mot Lazio kommer man med största sannolikhet åka på ett antal mål "i baken" nästan fortare än man hinner ana. I just detta ”flytande spel” ligger Lazios styrka och detta försöker motståndaren till varje pris förhindra Lazio att utnyttja. Det vill säga att Lazio inte ska kunna anfalla över större ytor, och med flera spelare åt gången.
Jag anser att det är Lazios ansvar att kunna dyrka upp även den motståndare som enbart satsar på en försvarsmur. Ett topplag måste kunna hantera en sådan situation. Det är inte ett privilegium att alltid få spela den typen av match man bäst behärskar. Lag som först och främst Torino, Atalanta och Reggina ska Lazio egentligen bara besegra. Men om allt bara vore så enkelt…
Reggina om något lag har visat att inställning och organisation är den grund som fotboll bygger på. Finess och kunnande är egentligen bara detaljer som är viktiga när dessa nämnda grundförutsättnigar redan finns. Fotboll är en oerhört komplicerad idrott där det antagligen mer än i de flesta andra bollsporter gäller att ta tillvara de ofta väldigt få relevanta möjligheter som uppstår. Jämför t ex med ishockey eller det ännu bättre fallet handboll. Dessa sporter är betydligt mer målrika av sin karaktär. Den procentuella utdelningen per målchans är mycket högre än i fotboll. I fotboll gäller det istället att förvalta varje målchans som om det vore den enda – vilken den ofta också är. Lazio är inte bra på att varken utnyttja sitt spelövertag eller sina målchanser.
Det kan tyckas om en paradox att Lazio under året har spelat sin bästa fotboll på bortaplan, men det är ingen tillfällighet kan vi nog nu slå fast. Bortaplan, oavsett om det är mot ett ”storlag” eller ett bottenlag, innebär att motståndaren måste ta mer initiativ (detta gällde dock inte matchen mot Brescia i januari, här var Brescia nöjda med en poäng - vilket de också fick) vilket i sin tur gynnar Lazio med sitt kontringsskickliga lag med en sådan tongivande och snabb spelare som Lopez på topp.
Spelet på hemmaplan innebär allt som oftast sedan jul (det är då de så kallade svagare lagen gästat Olimpico) att spelet blivit väldigt fastlåst och statiskt. Lazio får inga ytor då motståndaren oftast backar hem i eget straffområde med vad som kan upplevas vara två fyrbackslinjer på rad. Detta spel passar inte Lazio något vidare. Lazio har inte lärt sig utnyttja sina spelare till fullo för att verkligen dyrka upp ett sådant motstånd. Detta i kombination med slarv och okoncentration har kostat många poäng sedan sista omgången i december (Bologna).
[Fortsättning]
