Reserapport Milano - del 2
Läs fortsättningen här.
>> Läs Del 1
Redan en timme innan match var även större delen av curva sud på plats och maken till mäktigare klacksektion får man leta efter. Den fullsatta kortsidan fullständigt kokade och redan på uppvärmningen fick Dida och resten av laget motta publikens jubel. Laziosupportrarna var vid denna tidpunkt få, men de skulle bli fler och ljudligare. Lagen värmde upp på planen medan vi åskådare redan började frysa i den nollgradiga Milano-luften. Snart var det dags för höjdpunkten på vår resa och redan nu spekulerade vi alternativa slutresultat. Att det skulle bli svårt för Lazio, det var det ingen tvekan om.
När spelarna marscherade in precis innan avspark var Lazio-supportrarna mer än dubbelt så många. Dryga tusentalet var på plats, men jämfört med hemmalagets sektion så hade de ljusblå inte mycket att hämta. Ett mäktigt tifo i världklass presenterades på Milan-sektion när hemmaspelarna beträdde San Siros brungröna matta. Bengaler, hängflaggor och tvåpinnsflaggor i massor och stum satt man och avvaktade att domaren skulle blåsa igång matchen. Lazio-supportrarna hade också en del underhållning att bjuda på med en hel del flaggor och några bengaler. Trevlig inramning således, värdig en av de hetaste matcherna i Serie A.
Matchen i sig började strålande ur Lazio-perspektiv. Spelarna verkade inte ha med sig någon respekt alls även om Milan äger matchinledningen så är det Lazio som får första chansen. Inte vilken chans som helst heller. Efter dryga fem minuter av matchen står Claudio Lopez där fri i Milans straffområde. Jag håller andan. Med fel fot för den lilla argentinaren placerar han bollen precis över ribban. Jag börjar andas igen och ropar till min medresenärer "Där ska det vara mål!".
Lazio spelar ett lysande försvarsspel och Stam är en gigant i backlinjen. Man tror knappt sina ögon när Lazio dominerar på San Siro mot självaste Milan. Den stora chocken kommer dock efter tjugo minuter när Stankovic dundrar upp 0-1 i nättaket bakom Dida i Milan-målet. Ledning för Lazio! Alla Milan-supportrar omkring oss är upprörda medan vi försöker lägga band på vår glädje för att inte reta upp för många av Milan-supportrarna som omringar oss. Lazioklacken, strax nedanför oss, kontrollerar dock inte sina känslor och vild glädje utbryter.
Efter en halvtimme så är det dags för hjärtat att slå dubbla slag igen. Pierluigi Collina blåser kraftfullt i pipan och det är straff för Lazio. Helt omöjligt att se från vår position om det verkligen är en korrekt dömd straff, men var gör det? Man är som laziale i sjunde himlen när Lopez dundrar in 0-2, mitt i mål. Lazio leder med två mål mot ett på San Siro! Senaste segern var 1989! Kan det vara sant? Jovisst är det sant och Lazios rättvisa ledning står sig till halvtid.
Halvtidsvilan flyger iväg och jag mumlar till mina vänner att "leda med två mål är det värsta som finns". Men som Lazio spelade i första halvleken finns ingen anledning för egentlig oro utan bara glädje. Jag slår bort tankarna och försöker koncentrera mig på att jag kan få vara med om något historiskt: en Lazioseger på San Siro!
Tyvärr verkar även de ljusblå spelarna ha tänkt samma tankar i paus. I den andra halvleken ser det ut som Milan möter något av bottenlagen i Serie A. Milan spelar aggressivt och bra medan Lazio knappt vågar hålla i bollen de få gånger de får den under kontroll. Storebror Inzaghi, som bytts in under halvtidsvilan, är skoningslös i anfallet. Att Milan ska vända detta är bara en tidsfråga och de behöver bara sjutton minuter på sig att reducera.
Curva sud får glädjefnatt medan Lazio-supportrarna är i uppror och kastar bomber och raketer på Milan-supportrarna på sektionen jämte klacken. Bomber kastas fram och tillbaka samtidigt som Milan fortsätter att anfalla på fotbollsplanen. Stankovic sticker upp och skjuter ett lysande skott i ribban framför Laziosupportrarna bakom Didas mål, men närmare ett till mål än så kommer inte Lazio. Istället kvitterar brasilianaren Rivaldo till 2-2 tjugo minuter från slutet och bråket mellan Lazio-sektionen och Milan-supportrarna eskalerar återigen.
Alessandro Nesta, som vid ett tillfälle snubblar vid kortlinjen framför Lazioklacken, river ner hånskratt från läktarsektionen. Bortasupportrarna tvekar inte att överösa sin före detta lagkapten med frukter och andra medhavda attiraljer. Förändringar kan ske snabbt i fotboll vilken man inte minst blir varse om efter att ha sett en sådan här match.
2-2 står sig tiden ut och som laziale så är man ändå rätt nöjd när man lämnar sektion 241 på San Siro. Milan pressade i slutet och ville ha segern. Lazio backade bakåt och klarade en poäng. Det blev ingen historisk seger på San Siro, men det var en underbar match, även om den gärna hade fått sluta i halvtid.
När vi sitter på Autogrill på Via Vitruvio strax efter tolv på natten konstaterar Toremar, som knaprar på sin Margarita-slice, att det är lite av ett antiklimax när det blir oavgjort. Speciellt som matchen utvecklar sig så är jag beredd att hålla med och visst hade det varit underbart med en seger. Dödströtta, för andra dagen i rad, somnar vi enkelt på hotellet strax efter klockan ett.
Måndag förmiddag ägnas åt att hitta öppna butiker för att köpa med oss mat och presenter hem. Få butiker är öppna, men några planerade inköp lyckas och vid halv två är det dags att bege sig till flygplatsen för resa tillbaka till Göteborg. En händelserik och spännande helg tar sitt slut sent på måndag kväll. Innan jag somnar hemma i min egna sköna säng, tänker jag på Stankovics ribbskott som inte ville in. Ribban vibrerar nog fortfarande tänker jag och Lazio kanske inte var så långt ifrån en historisk seger ändå?
Bilder (Chievo-Inter, Milan-Lazio m.m.) från resan.
Läs mer om resan:
>> Reserapport – Verona
>> Intervju med Fredrik Risp i Verona
