Lazio, en gåta
Då hände det ingen Laziali hoppades på men ändå väntade på. Man förlorade på bortaplan.
Egentligen är det inte alls konstigt. Man förlorade sin första match på bortaplan för säsongen och det mot ett ungt och hungrigt Parma, inte alls konstigt. Men ändå så gör det ont i det ljusblå hjärtat. Anledning, man spelar varken som man kan eller ska. Man spelar helt enkelt oerhört dumt och klantigt. Man spelar som ett lag utan självförtroende.
Detta är dock väldigt egendomligt. Man ligger fyra i Serie A, bra mycket bättre än förväntat. Man vann senast i Turkiet och torde således ha ett självförtroende som heter duga. Men trots dessa variabler så spelar man i matchen mot Parma som om man åkt ur Uefacupen i första omgången och legat i botten i Serie A.
Mångt och mycket har man sett på en fotbollsplan men Lazios första halvlek måste ses som en total katastrof. I stort sett varje pass gick fel, man var tvåa på i stort sett varje boll och man skällde på varandra.
Dock ryckte man upp sig i andra halvlek och hoppet började återigen leva när enorma Corradi skarvade in kvitteringsmålet. Men då hände det igen. Lazio slutar anfalla och inte bara det man slutar spela fotboll.
Parma var dock inte mycket bättre dem, som tur var. Man tofflade tillbaks Lazios slarviga passningsspel med ett likadant. Att man dock sent om sidors fick in ett vinnarmål på övertid kanske inte var mer än rätt.
Nej nu utan att använda allt för onödigt språk så får Lazios verkligen ta sig i kragen. Nu väntar en tight slutstrid om den åtråvärda Champions Leagueplatsen och enligt mig så har Lazio alla förutsättningar att säkra den, bara man inte i varje match slutar med det man är bäst på, spela fotboll.
Avslutningsvis så återstår en gåta. Den arme Fadern i Fångarna på fortet hade säkert inte ställt den bättre. Vad skulle du svara när sanden börjat rinna och du får frågan. ”Varför Liverani…”
