Oavgjort på San Siro
Två halvlekar - varsin halvlek
Första halvlek – Slappt!
Första halvleken domineras knappt – om än ganska klart – av Inter, dock utan att de riktigt heta chanserna skapas. Lazio har problem med Inters nu faktiskt riktigt varierade anfallsspel (något som annars för det mesta lyser med sin frånvaro). En spelsugen Dalmat, och den i Inter (även nu?) så bespottade före detta Lazioyttern Conseicao, bringar Lazio stora problem. Just Conseicao bjuder Favalli på flera åkturer under matchens första hälft, följda av fina inlägg. Lazio är i sin tur tämligen uddlösa (och på tok för långsamma och omständliga) i första halvlek.
Inter får också ett ledningsmål i slutet av den första halveken, fast mer av frukten av generöst Lazioförsvar, än av eget genomtänkt anfallsspel. Efter ett inlägg på frispark är Negro på tok för passiv. Han är före sin markering (Crespo) men släpper bollen. Crespo kan slänga sig bakom Negro och påpassligt nicka in ledningen för hemmalaget.
Ingen vidare halvlek av Lazio. Halvleken befäster intrycket av att Lazio är i en formsvacka. Inte alls samma vägvinnade spel med de snabba omställningar som blivit lagets signum. Fiore, Cesar och Lopez stora besvikelser.
Andra halvlek – Inzaghi!
En ändring sker per omgående i paus. Den i Lazio nu helt oproduktive Cesar får stiga åt sidan för att ge plats åt ytterligare en forward – Inzaghi. Och det kändes som ett helt nödvändigt byte. Lopez envisas med att för jämnan lämna sin forwardsposition för att ta ytterposition (han utmanar nu i princip aldrig på djupet in i straffområdet), vilket lämnar duktige, men statiska, Corradi alldeles för ensam på topp. Med Inzaghi som parhäst får motståndarförsvaret en helt annan uppvaktning och Lazios anfallsspel en mycket klarare linje med fler alternativ.
Inter faller på Cupermanér (helt oförklarligt) tillbaka in på egen tredjedel i andra halvlek. Ofta verkar man inte ens försöka hålla i spelet - är man så rädd för Lazios kontringar? Detta parat med ett offensivare Lazio borgar för en klar Laziopress under matchens andra hälft. Till en början oroar man främst Inter genom ett otal hörnor – hörnor som tyvärr sällan blir riktigt farliga. Att man ska få ut så lite på så många hörnor är märkligt – inte är det väl bara (den nu frånvarande) Mihajlovic som tränar hörnsparkar? En hörna blir dock riktigt farlig. Efter en nickskarv får Stankovic trassla iväg ett skott i en trängd situation. Ett skott som tar i bortre stolpen.
Castroman kommer in ganska omgående i andra halvlek istället för en Fiore som mest nu går på tomgång och sällan är så kreativ som vi annars vant oss. Castroman blev en ordentlig injektion. Med sin optimistiska spelstil där engagemang och entusiasm tycks vara honörsord, tillför han Lazios kantspel massor - både offensivt och defensivt. Ett utmärkt byte av Mancini!
Lazio kvitterar efter ännu en fast situation, inte helt olik den på vilken Inter tar ledningen. Trådsmale, men starka, Inzaghi är väldigt oöm och tar sig före sin markering (Cordoba) och kan nicka in Lazios väldigt rättvisa kvittering. Lazio fortsätter bra sista kvarten. Inter försöker nu sent omsider att flytta upp, men Lazio har fortsatt ett visst grepp om händelserna. Två situationer är värda att omnämna. (1) Castroman får bollen nära högra stolpen. Han skjuter här på en VÄLDIGT stor Toldo – istället för att försöka nå en helt friställd Inzaghi någon halvmeter framför mål! (2) Inzaghi dras ned tillsynes solklart i straffområdet. Domaren blåser. För frispark för Inter. Repriserna gav ingen förklaring - det såg ut att vara en straff klarare än vad Collinas hårbotten är glänsande.
Sämre första halvlek, bra andra. Som helhet en rätt bra match – tyvärr är inte lagen bra samtidigt utan man dominerar under varsin halvlek. Lazio klarar fortsatt av Inter bra på San Siro (nu ingen förlust där sedan ´96).
* Mancini ska ha cred. Bytena med Inzaghi och Castroman in är bägge kanon! Men varför vill inte Inter spela fotboll i nittio minuter – i match efter match?
