Montreal - Philadelphia5 - 4
Lazio 1 - 1 Sampdoria: välspelat och rättvist
En solig eftermiddag i Rom, en trevlig och jämn fotbollsmatch, ett rättvist resultat sett över 90 minuter.
Det vackra vädret till trots, jag känner mig orolig innan matchen då vår backlinje ska ställas mot Cassano/Pazzini som inlett säsongen så strålande.
Matchen börjar i ett högt tempo och med aggressivt spel från båda håll. I nionde minuten tar Rocchi en mycket fin löpning och kommer fri med Castellazzi, men ur dålig vinkel innebär avslutet inga större bekymmer för Sampdoriakeepern.
Två minuter senare är Matuzalem kylig i straffområdet och fintar bort två försvarare, men skottet rinner strax utanför den högra stolpen.
I matchminut 17 kommer Cassanos första farliga chans när han tillåts vika in från kanten och testa Muslera med ett bra skott som med lite otur studsat rakt ut på första bästa Sampdoriaspelare.
Matchen är jämn, men Sampdoria har ett oerhört bollskickligt manskap. Man klarar av att hantera ett betydligt högre bolltempo inom laget än vad Lazio kan mäta sig med, och om någon trodde att det bara var Cassano & Pazzini som låg bakom lagets framgångsrika höst är det vara att glömma de tankegångarna. Poli, Padalino, Mannini och Palombo bjuder stundtals på väldigt vacker och vägvinnande fotboll.
I Lazios fall blir det ofta lite väl mycket one man show då vi inte har den kvaliteten samt passningstempot i laget.
Klockan tickar på och i 40:e minuten kliver Pazzini fram. På ett inlägg från Padalino nickar han in 0-1 för bortalaget, frågan man kan ställa sig är vart Lazios markering befann sig. Har man inte läst läxan?
Replikeringen blir dock blixtsnabb. Rocchi, som varit bra i första halvlek och löpt många kilometer, skarvlobbar fram en väl avvägd boll till Matuzalem som kyligt petar in 1-1.
Rättvist? Chansmässigt ja, spelmässigt nej.
Vi går till halvtidsvila med 1-1 på Olimpico.
Andra halvlek inleds även den med två lag som verkligen vill spela fotboll. Sampdorias Padalino vill dock lite väl mycket i en duell med Kolarov på vänsterkanten. Kapningen är solklart regelvidrig, och domaren drar fram det röda kortet.
Med en man mer på planen tar Lazio över på mittfältet, och börjar äga matchbilden mer och mer. En bättre spelare än Stefano Mauri hade gjort mål då han, på ett inlägg från högerkanten, får all tid i världen att måtta och dra till på volley. Bollen prickar däremot inget annat än reklamskyltarna bakom målet.
Hemmalaget spelar vackert och fantasifullt, precis som jag vill se Lazio orka spela även elva mot elva. Sampdoria är dock ytterst välorganiserade både anfalls-och försvarsmässigt och bjuder inte på något.
I 73:e får Baronio sitt andra gula kort efter ett fullständigt horribelt domslut. Baronio glidtacklar perfekt på boll och tar sedan spelaren, något som domaren totalt missar. Det borde inte ens blivit frispark.
Från minut 80 till 85 gör Ballardini alla sina tre byten. In kommer Cruz, Dabo och sedermera Lichtsteiner.
Strax innan 90 minuter är spelade går Pazzini upp mot Muslera på en höjdboll. Olyckligt, och otäckt nog träffar Muslera anfallaren med näven mitt i plytet då han försöker boxa bort bollen. En olyckshändelse givetvis, men det ser inte vidare trevligt ut då Pazzini även slår huvudet i marken på väg ner. Blodvite uppstår, men förhoppningsvis är det ingen större fara med Sampdoriaanfallaren.
Fem minuter läggs till och under dessa skapar hemmalaget två riktigt bra lägen - en dribblingsräd från Zarate leder till en fristående Julio Cruz som avslutar mitt på, samt en nick från Mauri och en nästintill omänsklig räddning från Castellazzi. Det vill sig inte riktigt.
Matchen slutar 1-1 vilket får anses som relativt rättvist sett över 90 minuter.
På pluskontot återfinns idag Christian Brocchi, som gör säsongens hittills bästa insats. En kämpe, som ändå besitter hyfsad bollkänsla och kan slå en och annan fin passning. Rocchi löpte mycket och bra, Siviglia skötte sin högerkant med klass och Matuzalem visar stundtals att han är vår otvivelaktigt bäste mittfältare.
På minussidan tycker jag att Zarate, enstaka fina moment till trots, måste börja släppa bollen tidigare. Det märks också att han inte riktigt skjutit in sig än denna säsong, och målmässigt är han som bekant långt efter förra höstens succé. Diakité gick bort sig ett par gånger, förmodligen beroende på orutin i vissa moment, och det är rent ut sagt märkligt hur lite Mauri deltar rent konstruktivt i Lazios spel.
Minus utgår även till Ballardini som inte släppte in Foggia. Att vässa på ett speedigt, kreativt samarbete mellan honom och Zarate borde vara prioriterat från ledningshåll, och något som med tiden kan bli väldigt värdefullt för Lazio.
Avslutningsvis
Antonio Cassano. Säga vad man vill om beteende eller utseende eller klubbtillhörighet eller stil - vilken fantastisk fotbollsspelare att titta på. Så komplett, så stark, så lätt i steget, så kreativ. Cassano är i mina ögon en bättre fotbollsspelare än vad mentorn och kollegan (om man nu kan säga så) Francesco Totti någonsin varit. Sampdoria, som ändå är långt ifrån att vara en storklubb i Europa, kan tacka sin lyckliga stjärna att denna underbara spelare under en kort tid i historien får prägla klubben på sitt alldeles egna, speciella vis.
