Lazio anno 03/04 - Del 3: Lagdelsanalys
Nu dissekerar vi lagdelar. Vi börjar med backlinjen - och lagbyggandet.
Lazio charmade förra säsongen med ett välutvecklat spel och en offensiv mentalitet som fick mycket beröm. Det märktes väl att den före detta anfallsbriljanten Roberto Mancini satt sin absoluta prägel på laget. Tonvikten låg, och kommer även fortsättningsvis att ligga på, en fotboll där laget alltid - även i ledning - själv ska skapa chanser snarare än att förlita sig att på traditionellt italienskt cyniskt maner bevaka en uddamålsledning. Då och då straffade sig denna något naiva inställning, framförallt i möten mot s.k. "storlag" i olika sammanhang - många ledningar försakades tillsynes i onödan. Men detta förtar knappast helhetsintrycket. Roberto Mancini är italiensk klubblagfotbolls stora och efterlängtade förnyare. Frågan är bara hur Mancini ska fortsätta att utveckla laget och spelarna?
Förmågan att hålla ihop lagdelarna och snabbt ställa om mellan anfall och försvar var lagets signum i fjol. Med ett tekniskt oftast överlägset mittfält kunde man dominera matcher. Märk att Lazio under Mancinis ledning, i motsats till de flesta andra lag i Serie A, sällan tillåter sig att spela med mer än högst en renodlat defensiv mittfältare i en italiensk tappning av spansk offensivlusta. Inte sällan mönstrades sex spelare för sina offensiva och kreativa egenskaper. (Eller till och med sju om man innefattar Mihajlovic kvaliteter som offensiv kraft genom fasta situationer)
Lagdelarna är aldrig viktigare än det spel laget som helhet presterar. Summan av det spel just Lazios lagdelar tillsammans åstadkommer är antagligen större än lagdelarnas styrka var för sig. Just spelarnas förmåga att kombinera sitt kunnande mellan lagdelarna är minst lika viktigt som lagdelen i sig. Detta, kan hävdas, är vad som menas med att ha balans i ett lag. Just balansen i laget är också Lazios styrka. Lopez löpstyrka och Corradis huvudspel gör dessa två anfallsspelare till nästan lika viktiga defensiva pjäser som offensiva. Dock är det av intresse av rent praktiska skäl att dissekera laget i sina beståndsdelar; lagdelarna.
Försvar
Varje år undras det när föryngringen i Lazios backlinje ska påbörja. Men denna fråga är felställd. Lazios backlinje behöver inte föryngras radikalt. Förra säsongen visade sig Lazios vid en första anblick tillsynes något ålderstigna och tröga backlinje att man klarade sig alldeles utmärkt utan giganten Nesta. Den enkla sanningen var att spelare som Mihajlovic och Negro höjde sig flera klasser när de (åter) fick ta stort ansvar. Dessutom fortsatte en spelare som Favalli att spela på toppen av sin förmåga. Kryddat med försvarsresen Stam, och emellanåt den dynamiske nykomlingen Oddo, bildades faktiskt ett av de bättre försvaren Lazio skådat i modern tid. Till mångas förvåning. Det allmänna omdömet var annars att Lazio skulle falla ihop som ett korthus efter Nestas sorti. Men riktigt så enkelt är det alltså inte i denna svårförståeliga sport.
I år är skillnaderna i backuppsättningen få. Egentligen har bara det hänt att Lazio-veteranen Pancaro lämnat laget. Tillkommit har istället Atalantaförvärvet Zauri. Om vi bortser från allt vad nostalgi heter, så är detta en stor förbättring av truppen. Pancaro fick minimalt med speltid förra säsongen på grund av kvalitetsskäl. Zauri är istället en framtidsman, en framtidsman som snart klappar på dörren till gli azzuri. Liksom Pancaro är han en värdefull truppmedlem då han kan spela på många positioner.
Vad backuppsättningen saknar är ett alternativ till den självklare förgrundsfiguren Jaap Stam. Stam är svår att övervärdera i Lazio. Han ger resten av backarna, oavsett om han spelar som inner- eller högerback, trygghet att göra de saker de behärskar bäst. Utan Stam ser försvaret helt plötsligt ihåligt ut. Låt oss hoppas att Stam går hel genom säsongen, annars kan det bli otrevligt.
Läs del 4: Lagdelsanalys - mittfält och anfall
