Detta håller bara inte - så här får det inte gå till!
Mitt besök hos tandläkaren var även utan bedövning en barnlek i förhållande till att se Lazio spela fotboll igår kväll.
De senaste två veckornas tv-framträdanden har inte precis visat ett "Grande Lazio". Lazio har istället visat att man har en väldigt lång väg att vandra och massor att bevisa för att få mig att tro på en återupprepning av förra säsongens spel- och resultatmässiga succé. Så omständligt och, på sina håll, så oengagerat man spelar!
All den snabbhet och rakhet som kännetecknade det så effektiva laget i fjol är nu vad det verkar puts-väck.
Lazio kan säkert så mycket mer än man faktiskt får ut av sitt spel just nu. Men faktum är att Lazio får ut väldigt lite av sitt spel. Faktiskt väldigt, VÄLDIGT lite. Empoli kanske gör det svårt för Lazio, men klarar man inte av att avgöra denna match när man fortfarande har den i sina händer - och som man har den i sina händer! - då är något inte vad det bör vara. Lazio är under den första halvleken så överlägsna att om laget har de rätta kvaliteterna så vinner man enbart genom denna halvlek - oavsett om det då är Lazio som är bra (fram till straffområdet) eller om det är Empoli som gör Lazio bra genom ett alltför passivt och alltför lågt försvarsspel (i rättvisans namn var det nog så).
Lazio har nu under säsongens upptakt uppenbara problem. Spelet flyter inte alla lika bra som under fjolårssäsongen. Anfallet är väldigt tamt och tycks sakna allt vad jävlar-anamma heter. I ishockey pratas det om att våga offra sig och vikten av att "våga gå på mål". Lazio har ungefär samma problem. När spelare väl kommer i bra anfallslöpningar är det alldeles för sent, för tunt och för lättläst. Formlöse Corradi ställdes över efter en lyckad självlansering av "lill-Inzaghi". Det gav Mancini ett svar. Inzaghi hör hemma på den bänk han kom från. Det enda Simone Inzaghi lyckades med var att bli nominerad till guldpalmen för bästa rolltolkning (av, troligen, just en imitation av Inzaghi). Det var närmast pinsamt att se Inzaghi springa omkring och försöka skapa bra frisparkslägen eller patetiska staffavblåsningar genom de mest lättgenomskådade filmningar. Vad som var mest irriterande var att det tämligen fort gick att konstatera att matchbilden nog gynnat Corradi alldeles utmärkt. Det anfall Lazio nu mönstrade lyckades ett tillbakadraget Empoli med ett nämast handbollsliknande försvar väl med att tygla. En urstark Corradi hade nog ställt till med betydligt mer än vad den trådsmale Inzaghi och den klena Lopez (om argentinaren nu kan sägas vara anfallare) tillsammans mäktade med.
Mittfältet verkar sakna sin spindel, den som håller nätet samman. Mittfältet saknar den Stankovic som nu mest verkar gå runt och filosofera över livets vändningar. Stankovic är nu så oengagerad och så - om ni tillåter, så märkbart osynlig. Det verkar mest som han är en dålig piratkopia över den Stankovic som dominerade så i fjol. Visst var 1-0 målet påpassligt (och något vackrare än det i själva verkat var), men annars är det som om serben springer i ett gigantiskt vakuum. Han förmår inte alls styra mittfältet som han ska kunna göra. Det kanske är orättvist att peka ut två individer, det var få som klarar sig med ett godkänt betyg i går. Ja, enligt min egen skala alltså, för till min förvåning ser jag att många spelare - däribland Inzaghi, Stankovic och en i stort sett helt osynlig Fiore - får ganska bra betyg.
Är det verkligen bara jag som är så överkritisk?
Försvaret hade en usel period i andra halvlek. Men detta var också som en direkt konsekvens av att mittfältet och anfallet mest tycktes spela dank. Målen som Empoli här gör, och som kastar Lazio in i desperation, är bägge lika påpassliga som de avslöjade Lazios mittförsvar. Mihajlovic och Negro får här enorma problem med den drastiska följden att lagets chanser att följa med i tabelltäten försvann. Att Lazio så pacificerades under stora delar av andra halvlek är inget bra omen. Lazio bör kunna klara en viss rotation. Men nu verkar det som om Stams frånvaro och Cesars skada har satt en kraftig käpp i Lazios maskineri.
Att syndaren ska vakna sent är ett välkänt faktum. Så även när det gäller Mancini. Visst skulle han ha bytt tidigare. Det var som om även Den Store chockades över händelseutvecklingen. Att ta ut, jag måste skriva vänsterbacken - för det var mest så han spelade, Zauri till förmån för Corradi var det mest logiska Mancini kunde göra. Och det var sånär som det gav resultat. Corradi borde givetvis utnyttjat Stankovic fräcka framspelning när han "snor" bollen från Mihajlovic när Empoli börjar ställa upp en mur vid frispark. För när Lazio väl fick upp tempot hände det saker. Bara på övertid lyckades Lazio skapa fler klara målchanser än under nästan hela matchen. Men givetvis var detta alldeles för sent.
Varför inte från start?
