Matchrapport Roma-Lazio 2-0
Mötena mot Roma borde ju vara säsongens höjdpunkt, men för varje år som går utan seger blir dessa matcher mer och mer som ett tråkigt återbesök hos doktorn där samma konstaterande ständigt upprepas; nej du är inte helt frisk än.
I matchens inledning så stormade Roma på rätt ordentligt anförda av Totti - som alltid är elektrisk när han möter Lazio - vars självförtroende och vilja att slå Lazio i derbyna är enorm. Det är tyvärr pinsamt tydligt att Lazio inte har en ledare och inspiratör på plan av Tottis dignitet.
Romas press avtar något efter 15 minuter utan att dem egentligen spelat sig fram till några jättechanser. Lazios backlinje flyttar successivt uppåt i banan och spelet jämnas ut när halva halvleken är avklarad.
Ett litet "minikrig" bryter ut mellan främst Dacourt och Corradi. Båda levererar tacklingar som med lätthet kunde ha resulterat i röda kort. På något sätt lyckas ändå domaren få kontroll på matchen vilket han måste få rikligt med beröm för - det hade hur lätt som helst kunnat spåra ur rejält.
Halvleken avslutas och intrycket är att en ganska oviss andra halvlek väntar. Inga riktiga chanser skapas i första halvlek, utan det är mest slumpchanser som uppstått. Montella hade halvlekens bästa chans efter lite flipperspel innan.
Andra halvlek tar vid där den första slutar och spelet är ganska makligt. Stankovic får Lazios första stora målchans i den 57:e minuten men Dejan var inte skicklig nog i sitt avslut.
Den chansen blir en väckarklocka för Roma som sätter in en jättepress. Lazio kan bara slå ifrån sig och skräcken kommer krypande - Helvete, ska det blir torsk igen?
Men mitt i Romas press bjuder den annars omutlige Walter Samuel Stankovic på en jättechans som tyvärr inte utnyttjas (så klart skulle man kanske tillägga, för att Lazio skulle ta en orättvis 1-0 seger finns ju inte i det här livet). Romas press bedarrar.
Så precis när man börjar inbilla sig att det här kanske slutar 0-0 så händer det som inte får hända. Redan när Roma får frisparken - som var felaktigt dömd - så förstår jag att något jävelstyg är på gång.
NEJ!!! (Mancinis mål är i och för sig hur snyggt som helst)
Några minuter senare.
NEJ NEJ NEJ!!! (Kunde inte Emerson lekt målvakt på tvåmålsspelet tidigare i veckan?)
Så var ytterligare en derbytorsk ett faktum och det är svårt att somna på natten. Bilder från matchen förföljer mig hela vägen in i sömnens rike.