Gästkrönika: Höstens mörker har fått sitt grepp om Lazio, forts
Läs fortsättningen
Försvaret
Tolv insläppta mål på nio matcher talar sitt tydliga språk gentemot Romas, imponerande tre insläppta mål.
Stams närvaro betyder avsevärt och likt förra årets stora prov på detta ( 4-1 borta mot Porto) fick vi påminnas om detta i o m Chelseamatchen hemma, 0-4.
Lazios försvar står och faller med Stam. Punkt slut.
Förra året var försvaret inne på sista versen men nu är man verkligen inne på ålderns absoluta höst. Försvaret, utan Stam, håller inte särskilt hög klass.
Mihajlovic har skämt ut sig den här säsongen fatalt. Couto och Negro håller inte acceptabel klass längre.
Oddo inledde säsongen lite knakigt men är nu, enligt mig, en viktig del av försvaret. Favalli fortsätter som vanligt, nätt och jämt.
Om man ska vara riktigt kritisk är det bara Oddo och Stam som håller klass i dagens ljusblåa försvar. Det räcker inte om man vill slåss om titlar.
Tyvärr finns det inget att göra förutom att hoppas att Stam spelar samtliga matcher i fortsättningen.
Hjärta
I den nuvarande truppen finns det ingen som spelar med hjärta, någon som tar tag i det då vinden byter riktning. Favalli har spelat i Lazio i elva säsonger men har alltid varit en återhållsam spelare nere i vänstra hörnet, utan förutsättningar att "göra-en-Gattuso".
När Lazio ligger under med ett mål sprider sig en bitsk stämning över plan. En del spelare hänger med huvudet, andra fäller motståndare och tjafsar med domaren.
När Milan underpresterar är Gattuso alltid där och kämpar febrilt, sprider motivation och optimism. När Lazio är i den situationen händer ingenting.
Förra året hade vi Castroman som alltid gav hundra procent och spelade med ett enormt hjärta. En till två säsonger till i Lazio och han skulle vara beredd att offra sitt liv för klubben. En spelare som kunde ta över den rollen från den kanske alltför saknade Simeone.
Nedved var också en som aldrig gav upp utan med sitt optimistiska spel fick lagkamraterna att ta förnuftet till fånga. Dessa spelare har en efter en utraderats från laget.
De spelare med kanske den bästa egenskapen existerar inte längre i Lazio även om Dabo med sin lovande säsongsinledning kan ta över rollen. Vägen dit är fortfarande ganska lång vilket betyder att det än så länge inte finns någon som vecklar ut GoreTex-jackan och leder laget genom regn och rusk.
Hur ser framtiden ut?
Inför säsongen var förväntningarna höga och likaså ambitionerna. Kanske var det lite dumdristigt. Som vi alla vet finns det inga tecken på att dessa ambitioner följs.
Mancini säger att Lazio kommer börja vinna igen medan vissa spelare påstår att man fortfarande kan vinna scudetton. Jag skakar bara på huvudet då de säger en massa utan att prestera tillräckligt. Prestera först, prata sen.
Drömmarna om scudetton är redan slagna i spillror. Det viktiga nu är att inse det och fokusera på ett realistiskt mål, CL-plats.
Förväntningarna minskar då och man kan arbeta fokuserat och mer effektivt.
I Champions' League kvalificerar man sig säkerligen till åttondelsfinalerna om man vinner de två återstående matcherna. Något som jag dock betvivlar.
Personligen anser jag att man skall fokusera sig på ligan då ett avancemang inte kommer att infinna sig. Onödigt slöseri med tid och energi.
Desto fler matcher i CL desto svårare blir det att knipa fjärdeplatsen i ligan, något som är viktigare än en åttondelsfinal.
Allt ser väldigt mörkt ut nu, alla odds talar emot Lazio. Dock skall man ändå vara medveten om att saker och ting kan förändras. Stankovic kan hitta tillbaka till sitt gamla jag och Cesar kommer någon gång tillbaka från sin skada. Två dimensioner kan återfinnas på plan vid december/januari.
Det hela kan bli som säsongen 00/01 då Zoff kom och räddade upp situationen tillsammans med den då makalösa Crespo som fullständigt tog saken i egna händer.
Samtidigt som det kan gå vägen är det minst lika stor chans att det går åt skogen. Det hela kan också bli som säsongen 01/02 då mardrömmen aldrig tog slut. Det gäller att vara medveten om att allt kan gå åt helvete så att man inte står där med skägget i brevlådan och det känns som att hela världen rasar samman. Vi får inte glömma att det inte är nu vi skall briljera utan om 2-3 år. Projektet har nyss börjat.
Avslutningsvis vill jag säga att situationen som den är nu är, som sagt, väldigt oviss.
Det är verkligen så att det hela står och väger.
Frågan är bara vilket håll som väger mest.
