Palermo 3 - 1 Lazio
Edy Rejas fina start i Lazio fick sig en rejäl törn i eftermiddags. Hemmastarka Palermo var numret större och Lazio fick tomhänta vända hemåt till Rom.
Upp som en sol, ned som en pannkaka är en klyscha som vi alla känner till och förmodligen tröttnat på att höra. Men jag hittar inte något bättre att inleda med. I och med dagens förlust på La Favorita är Reja, Lotito och Lazio tillbaka på noll.
Matchen inleds på sämsta tänkbara sätt då Abel Hernandez sätter 1-0 efter knappt en minuts spel. Nocerino slår en mycket fin långboll som Hernandez förvaltar klockrent, då han elegant vänder bort Kolarov och skjuter över landsmannen Musleras högra axel. Skickligt, javisst, men Kolarov säljer sig alldeles för enkelt i den situationen.
Efter 27 minuter får hemmalaget straff då Muslera (eventuellt) drar ner Miccoli. Tveksamt. Anfallaren tar själv hand om bollen och gör 2-0.
Lazio är dock med i matchen och spelar hyfsat. Men som så många gånger tidigare lyser spetskvalitéerna på den sista tredjedelen med sin frånvaro. De snillrika samspelen mellan anfallarna, de kreativa och oväntade lösningarna, de snabba och effektiva genombrotten.
Di dov'è?
Lazios bästa chans kommer strax innan halvtid då Floccari skjuter ett lågt skott som tvingar Sirigu till en svettig räddning.
Bortalaget kommer ut laddade till andra halvlek och trycker på för en reducering.
Mauri har ett jätteläge, tämligen omarkerad, men skjuter på något konstigt sätt över. Killerinstincten och det där flytet som vi letat efter hela säsongen är trots Rejas intåg i klubben ännu inte här.
Matchen avgörs i princip en kvart från slutet då en av planens giganter, Nocerino, kommer fri med Muslera och gör 3-0. Blytungt.
Att Kolarov tre minuter senare tröstmålar för oss med en riktig dräpare spelar mindre roll.
Detta känns bara så jävla nattsvart.
Lazio står just nu och trampar vatten ute på en ocean. Klubben kämpar för sin livsviktiga Serie A-existens och molnen är ack så mörka. Ingenting får vi gratis.
Jag funderar på hur stämningen i truppen är. Hur många som verkligen bryr sig. Om de många spelare som vanligtvis sitter på bänken och läktaren alls brinner för klubbens väl. Och om spelare som Zarate/Kolarov/Ledesma, som förmodligen inte har några problem att byta upp sig rent fotbollsmässigt om nöden kräver, verkligen ger 100% för klubbmärket i alla lägen. Jag vill se Stendardos hjärta och inställning hos samtliga ljusblåa!
Att torska med 1-3 mot ett ruskigt hemmastarkt Palermo är inte något att misströsta för i vanliga fall. Men detta är inte något vanligt fall - Lazio måste ta trepoängare. Nu väntar Fiorentina på lördag, en match som faktiskt känns skrämmande på förhand. Vi kan helt enkelt inte förlora den matchen. Förhoppningsvis har Florens franska liljor viss fokus på Champions League och även mer slitna spelare än Lazio.
Och till råga på allt: Roms rödgula lags anhängare har anledning att vara mer självgoda än vanligt. Efter helgen är Roma på allvar med i striden om Scudetton. Kommande derby blir med största sannolikhet större än på många år, såvida inte tabelläget ändras drastiskt kommande månad.
Lazio, contro tutto e tutti!
