Matchkrönika: Kvar i botten
Protester och poängtapp. Livet som laziale är ingen dans på rosor direkt.
Får först be om ursäkt till de trogna läsare jag har då mitt uppehåll från SF har hållt i sig längre än vad jag förväntade mig. Internetkrångel i samband med flytt samt en strulande, nu mer utbytt, dator har ställt till det mer än vad Fru Fortuna gjort för Lazio det senaste.
Lazio-Viola är ett möte som skapar ljuva minnen hos mig. I april för ett par år sedan såg jag Lorenzo De Silvestri debutera i den ljusblå tröjan under en bra match som slutade 0-1 efter ett nickmål av Mutu. Lazio blev trea i ligan och allt var frid och fröjd.
Ett par år senare är det inte lika trevligt.
I laziali protesterar. De Silvestri lirar i Viola. Och Lazio är bara ett par poäng från Serie B.
Livet som laziale innebär ett liv som levs efter en logik som aldrig blir vad man förväntar sig. Som laziale är det viktigt att komma ihåg detta, då det ena dagen kan det som stjälper oss, för att nästa dag lyfta oss. Livet som laziale är gränslöst och abstrakt, något som inte kan upplevas objektivt, då den ljusblå världen nästan ter sig som hämtad ur en komedi den ena dagen för att förpassas till en tragedi den andra. Vissa dagar är världen bara en förvirrande blandning. När tar denna marddrömmen slut och när tar nästa dröm vid?
Claudio Lotito. Che stronzo! Visst, truppen behöver fansen som mest just nu, men den idioten förtjänar alla protester i världen. Att sammanfatta allt ont han har gjort i klubben skulle fylla hela matchkrönikan. Men jag är trött på det. Jag är trött på att prata med andra laziali om det, trött på att läsa om honom, trött på att skriva om honom och trött på hans totala brist på respekt för i laziali och Societá Sportiva Lazio. Det räcker nu. Han måste bort.
Alla som stödjer honom, fundera en gång till.
Så till matchen. 1-1 är ett resultat som jag på förhand hade tyckt varit OK. Men när jag såg Violas lamhet tillsammans med en sällan skådad grinta hos Laziospelarna så ville jag ha tre poäng. Men så blev det inte.
Trots att Pazzini inte längre spelar i Viola och trots att Balotta inte längre är målvakt(hemska minnen) räcker Lazio inte till.Lazio blev nertryckta alldeles för tidigt av ett Viola som inte tog taktpinnen, utan fick den. Vi blev så rädda att förlora att vi glömde av att vinna.
Typiskt för ett bottenlag.
Bäst på plan? Brocchi Balboa.
Men men, nu skall vi inte glömma. Inte glömma våran egen Zuper-Ziviglia.
Hela världen gick i taket och fick en gemensam orgasm när Zlatan lyckades med ett fenomenalt konststycke mot Bologna förra säsongen. Siviglia kanske inte hade samma kraft i genomförandet som Zlatan, men må Zaraté ruttna på bänken i alla år och dar om inte Siviglias mål är i klass med det. Fan, snubben klackar in en hård hörna, utan vinkel, på volley, i krysset! Och det är mittbacken och tillika en av de minst tekniska spelarna i Serie A som gör det! Jag fattar fortfarande inte vad som hände.
Ologiska Lazio var det va?
Striden om Lazio och striden om existensen i Serie A fortsätter.
Våren 2010 kommer bli en vår som går till historien.
