Gästkrönika: Djävulens julklappar
David Rostedt skriver om Mancinis och Stankovics kontroversiella uttalanden förra veckan.
För några dagar sedan föll de båda nyheterna ned på flera fotbollssiter på nätet. Mancini ångrar att han skrev på kontraktet och Stankovic vill skriva på för Inter.
Dessa uttalanden kan man tolka på många sätt. Själv föredrar jag att reflektera över dessa uttalandens uppkomst och syfte innan jag ger min dom.
Enligt Mancini kunde Baraldi och Co teckna ett nytt kontrakt med Dejan i september. Dessutom var man alldeles för passiv angående ynglingen Rivaldo som hamnade i Venezia. Slutligen fick inte Mancini de spelare han ville ha under sommaren, som vi nu med facit i hand vet att vi skulle behöva och behöver. Tänker i synnerhet på Udinese-affären.
"För sex månader sedan kunde vi komfortabelt teckna ett kontrakt med honom (Dejan). Hans situation sköttes inte korrekt. Han kommer nu att gå till antingen Inter eller Juventus."
"Det fanns ett projekt på bordet men sanningen är att det inte har påbörjats ännu. Jag är trött på alla dessa tomma löften och uttalanden av personer som egentligen inte vet något."
Orden är Misters samtidigt som han uttrycker sin beundran och tacksamhet gentemot spelarna som enligt honom, trots denna turbulenta situation, har gett allt. Jag förstår hans situation. Dessa uttalanden lär ha uppkommit av all frustration av alla dessa incidenter. Bubblan spricker någon gång.
Enligt Dejans uttalanden har han inget emot fansen och är väldigt tacksam över att få ha varit en del av klubben och att den alltid kommer att ha en plats i hans hjärta. För att citera ett par av dem.
"Supportrarna ville inte att jag skulle gå medan media i månader sade att jag inte ville underteckna ett nytt kontrakt men det var bara snack. Endast klubben och jag vet vad som egentligen föregicks."
"Jag tror inte att situationen kan lösas nu men jag är fortfarande en Laziospelare och vill svetta blod för den här tröjan."
Innan man dömer dessa två herrar skall man veta att hittills har vi bara fått höra ena sidan av historien. Det är först nu de andra versionerna uppkommer. Visst kan man säga att om man vill stanna så skriver man på kontraktet men för Dejans del, och alla spelare i samma situation, vet jag att det är svårare än så. Alla spelare vill vinna titlar, utvecklas och se hur långt man kan nå och om han tycker att ledningen missköter dess arbete - och på så sätt hämnar hans mål liksom alla andra spelare i hans situation - kan jag förstå honom att han vill röra på sig. I dagsläget har Stankovic väldigt svårt för att kunna utvecklas pga denna situation som har uppstått, en stagnation som han är medveten om och vill göra något åt. Jag vet att innerst inne vill Dejan stanna - det är jag hundra på. Dock måste man ibland följa hjärnan istället för hjärtat och det är nog det han gör. Han vill nå toppen och tyvärr kan han inte göra det i dagens Lazio. För vilken spelare som helst är ens personliga mål och utveckling viktigare än ens klubb, Deki är inget undantag. Likt honom har Mancini en önskan om ett storslaget Lazio men om han gör allt han kan men inte de runt om honom, dvs ledningen, får han det väldigt svårt. Det går inte att göra ett bra arbete om man känner sig motarbetad hela tiden.
Slutsatsen av dessa uttalanden och all reflektering kring dem är att felet kan ligga i ledningen. Kanske fattar man fel beslut eller inte gör allt man kan. Likaså kan det vara på det viset att Dejan och Mancini glömmer bort att situationen är prekär, det finns inget att göra. Så länge vi inte vet vad som händer bakom de stängda dörrarna har vi egentligen ingen rätt att döma. Faktiskt. Antingen gör de inte allt de kan eller gör de det men som ändå inte är tillräckligt vilket gör Mancini frustrerad - dock helt naturligt - och får stjärnspelare att ta ett svårt beslut, ibland mot deras innersta önskan. Jag fortsätter att vara avhållsam. Målet är fortfarande att klubben skall komma på rätt köl igen utan att gå i konkurs - vad än som måste offras.
Snön är svart i år.
