Sampdoria 2-1 Lazio: en rättvis men oerhört tung eftermiddag
Lazios kamp för nytt kontrakt går vidare. Kampen ter sig dock inte enklare efter dagens förlust mot Sampdoria.
Två Laziohörnor och ett gult kort för Kolarov. Ja, de första minuterna är väldigt händelserika och matchen inleds i ett ovanligt högt tempo.
Efter fyra minuter driver Zarate upp bollen med en oerhörd speed och släpper ut till Rocchi lite längre ut till höger. Skottet från cirka femton meter går dock mitt på Storari i Sampdoriamålet.
Men Zarate skulle visa sig från sin allra bästa sida bara två minuter senare. En mycket fin aktion avslutas med ett inlägg till Floccari, som i kamp med en försvarare är snäppet starkare och lyckas peta bollen förbi Storari. Vibo Valentiasonen visar återigen att han är en straffområdesspelare av yppersta klass.
Lazio möter ett väldigt rörligt lag vars fotboll jag personligen tycker mycket om. Inledningsvis känns dock även Lazio rejält på hugget och spelar aggressivt och snabbt med ett fint passningsspel.
I tjugonde minuten är det nära att Semioli får foten på ett inlägg från vänsterkanten, men än så länge står Lazio emot Sampdoria som allt eftersom tar över mer och mer av spelet.
Zarate, som kritiserats av tränare Reja för sin egoism och bristfälliga attityd, sliter i defensiven på ett sätt som jag nog aldrig sett honom göra. Mycket roligt att se honom ta kritiken på rätt sätt, vissa stjärnspelare har ju som bekant lite svårt med det ibland.
Guberti, som hittills i princip ägt hela vänsterkanten, får i 29:e minuten ett skottläge tjugofem meter från mål och drar till. En pangträff senare har Sampdoria kvitterat till 1-1 vilket knappast kan anses som orättvist.
Jag blev imponerad av Genoas lillebror i höstas och jag blir än mer imponerad idag. Wow, vilken fotboll man kan plocka fram! Och ändå sitter Cassano på bänken.
I 36:e får man ytterligare ett sånt där tillfälle att sitta och svära för sig själv och förbanna både det ena och det andra. Pazzini drar till direkt efter en skarvning från Semioli och Muslera lyckas inte nå bollen. 2-1 och matchen har nu svängt även resultatmässigt.
Andra halvlek inleds med en annan matchbild. Sampdoria har inte bibehållit sin frejdiga offensiv utan Lazio tillåts styra spelet.
Sampdoria känns ändå klart farliga och i 62:a får Lucchini ett gyllene läge att utöka ledningen då han i princip har öppet mål från ett par meter, men skottet går utanför. Puh.
Minuten efter kommer Makinwa(!) in i spel då Rocchi byts ut. Otroligt men sant.
Cassano, som hittills värmt sig på bänken, kommer in i 69:e minuten och möts av jubel.
Kontroversiell, men samtidigt väldigt omtyckt av i doriani.
Även Reja gör ett byte. Diakité får kliva av till förmån för Matuzalem, som kämpat med formen under hela säsongen. Brassen är i sina bästa stunder riktigt, riktigt vass men personligen tycker jag att hans säsong varit långt ifrån bra.
Klockan tickar på och Lazio lyckas inte skapa några egentliga målchanser mot ett välorganiserat hemmalag. En kvart ifrån slutet känns det som att ridån går ner då Zarate får rött kort.
Lazio försöker men Floccaris ankomst till trots, vi är ett rent ut sagt dåligt lag när det kommer till huvudspel och tyngd inne i boxen. Just det som många lite sämre lag rent spelmässigt, ofta lever på offensivt.
Floccari har ett giftigt avslut när klockan tickat över minut 90 som Storari precis når med fingerspetsarna, men närmare än så kommer man inte.
Sampdoria vinner rättvist sett över 90 minuter och behöver inte skämmas för poängen. Lazio skapar för lite målchanser för att vinna idag.
Det är svårt att peka ut vem som var bra och vem som var dålig idag. Zarate var pigg och inledde starkt. Han kom dock bort i andra och visades dessutom ut.
Makinwa var faktiskt helt okej då han kom in, stark i bollmottagningarna och spelade klokt och enkelt. Floccari blixtrade till då och då, Rocchi löpte som vanligt mycket och Brocchi slet på mitten. Men jag kan inte säga att någon höjde sig över mängden. Kolarov kanske däremot förtjänar ett lite lägre betyg då hans prestation rent offensivt knappast var godkänd.
Vägen går alltid vidare och Lazio får sikta på Bari hemma nästa helg. Att det är en måstematch är jag trött på att skriva. Jag vill bara se Lazio ta tre poäng och det får se ut hur fan det vill.
Hade jag varit Claudio Lotito hade jag öppnat grindarna till Foro Italico på vid gavel och kört fri entré nästa lördag. Dels som en symbolisk gest gentemot fansen, dels för att truppen behöver stödet mer än någonsin just nu.
FORZA LAZIO!