Reggina- Lazio 2-1
Ett sargat Lazio förlorade söndagens batalj mot Reggina på Granillo-stadion i södra Italien. Resultatet speglar matchbilden väl - faktum är att det lika gärna kunde varit 3-och 4-1 till hemmalaget.
Så var vi då tillbaks på ruta ett. Alla hade vi under jul- och nyårshelgerna gått runt och sugit på Inter-karamellen, men under 45 mörka vinterminuter försvann hoppet lika snabbt som det en gång infunnit sig. Vi blev utspelade av Reggina, medan våra blåsvarta konkurrenter körde över stackars Lecce. Ridå ner Lazio.
Lazio kom till spel utan ryktenas man, Dejan Stankovic, som hastigt insjuknat i influensan. Serbens plats togs av Giannichedda, vilket naturligtvis ledde till ett mer defensivt inriktat mittfält. Simone Inzaghi, Sergio Conceicao, Cesár och Claudio Lopez var övriga ordinarie spelare som saknades denna svarta trettondag. Vi skulle onekligen behövt dem idag.
Hemmalaget inledde matchen piggt. Stärkta av vinstmatchen mot Parma ångade man på mot ett hyfsat samlat Lazioförsvar. Emiliano Bonazzoli fick matchens första målchans; men där han fick se sin nick gå centimetrarna utanför Peruzzis stolpe. Men sen var det roliga slut för hemmalaget. Åtminstone för tillfället.
Redan efter tolv minuter fick vi anledning att jubla. Giuseppe Favalli löpte sig fri på vänsterkanten och slog en perfekt passning till en djupledslöpande Liverani, där densamme iskallt placerade bollen utanför målvaktens vänstra ben och in i nätmaskorna. Lazios första mål år 2004 var ett faktum - och det kändes helt rätt att Liverani fick göra det. 1-0 låter väl bra, tycker vi. Men det vi inte anar är att Roberto Muzzi ännu inte klivit in handlingen...
För efter Muzzis andra gula kort, fem minuter från halvtidsvilan, brakade helvetet loss. Muzzi tappade huvudet och stod för nära bollen på en Reggina-frispark. Kommentarer överflödiga.
Matchen bytte följaktligen skepnad efter paus och Reggina tog kontroll över både bollinnehav och målchanser. Målet hängde i luften hela halvtidsinledningen, och när det väl kom var det nog ingen som höjde på ögonbrynen. Davide Di Michele dök på ett inlägg i den 60:e minuten och tryckte in kvitteringen till vänster om Peruzzi. Markeringen på Di Michele existerade inte - den erkänt duktiga spjutspetsen fick istället stå helt omarkerad i straffområdet och enkelt näta. Målet får Massimo Oddo ta på sig. Sådana markeringsmissar får bara inte existera, speciellt om man spelar back i det italienska landslaget. Men det var inte slut där, det skulle bli värre.
Om markeringen var dålig vid 1-1-målet var den obefintlig vid 2-1-målet. Francesco Cozza, han som avgjorde mot Parma ni vet, känns tungt att stava idag. Det var nämligen han som skallade in vinstmålet 20 minuter från slutet. En sen julklapp från Lazio-försvaret, så kanske vi skall kalla det. För även om inlägget av Leon var perfekt, finns det ingen möjlighet i världen att förklara bort markeringsarbetet i straffområdet. Cozza fick stå totalt naken i vårat eget territorium och avgöra matchen. Stackars Peruzzi kunde bara stå och se på. Matchen var avgjord - ett sargat Lazio orkade aldrig resa sig.
Trots att man försökte pressa Reggina högt upp i banan kom vi aldrig ens nära. Istället hade Reggina två kvalificerade lägen att sätta både 3:an och 4:an i slutet. Di Michele sumpade en kontring och Cozza nickade utanför på inlägg från Leon. Slutminuterna var närmast kattens lek med råttan, och Oddos röda kort (ingen tidigare varning) får sammanfatta Lazio insats på Granillo-stadion den 6 januari.
Non mollare mai.