Skördetider
Lazio kopplar ett litet grepp om fjärdeplatsen
Februari har varit en riktigt bra skördemånad för Lazio, obesegrade i både ligaspel och cupspel. Den senaste veckans tre matcher har vunnits med sammanlagt 10 - 0, de fyra senaste med 12-1. Imponerande - och detta ger de som räknat bort Lazio från striden om plats 3-4 en knäpp på näsan. Att jag själv är inkluderad i denna skara kan jag en dag som denna villigt erkänna.
Lazio tar alltså på lördagskvällen "revansch" för höstmötet som slutade 2-2 efter att Lazio felaktigt fått ett mål bortdömt. Anmärkningsvärt är att målskyttarna i helgens möte alla är backar. Sammanlagt har tills nu 13 spelare i Lazio gjort mål i ligaspelet. Inte alls illa - och det tyder på en annan sorts styrka än den konkurrenterna i toppstriden besitter (ja, jag menar Inter); lagets styrka framför enskilda spelares styrka.
Mancini fortsätter att använda sig av sitt favoritsystem 4-3-3. Och varför ska han ändra sig när det fungerar så bra? Ironiskt är att detta framgångsrika systemskifte, som länge väntat runt hörnet, nog krävde att Stankovic lämnade laget. Att en bra spelare försvinner är kanske aldrig bra, men på detta sätt löstes en tidigare närmast omöjlig ekvation. Nu behöver inte Mancini ta det annars omöjliga beslutet av vem av Fiore och Stankovic som inte ska spela. Två minus ett kan verkligen bli tre - eller kanske till och med fyra?
Outgrundliga äro fotbollens vägar.
***
Lazio öppnar målskyttet efter fem minuter. På hörnspark slagen av Mihajlovic kan Couto ostört nicka in ledningsmålet för hemmalaget. Strax efteråt kan den nu återupplivade Liverani sånär utöka ledningen på ett långskott som stryker stolpen.
Empoli är i detta skeda av matchen inte alls ofarliga, om än i visst underläge spelmässigt. Framförallt Di Natales opportunism orsakar Lazio problem. Mihajlovics hamnar i ett litet blåsväder då hans tackling på Vannucchi utanför straffområdet kanske kunde beivrats med mer än det gula kort som nu blev resultatet.
Just Mihajlovic, vars medverkan i laget bygger på hans förmåga att utnyttja fasta situationer (även om det nu varit si sådär med just detta tills nu denna säsong), kan nästan göra mål på en frispark som blir "dubbelt" farlig då bollen ser ut att gå direkt i mål, men smiter istället strax utanför - där Lopez då är nära att hinna på bollen. Men så alltså inte.
Favalli tvingas utgå efter knappa halva den första halvleken spelad, Zauri är den givna ersättaren. Och en mycket betydelsefull ersättare ska det lite senare visa sig.
Empoli kan nu omsätta sin kontringsskicklighet och snabbhet i ett par vassa målchanser. Dock resultatlösa.
Mihajlovic fortsätter i första halvlek att vara sig lite olik från tidigare denna vinter då han nu för andra gången i matchen är nära att göra mål efter en bra slagen frispark,
Men målet kommer istället precis när det ska komma. Precis innan halvlek. Och det är just den insatte Zauri som gör målet på ett lite udda sätt. Hans avslut från vänstra delen av straffområdet påminner mer om en passning, men tar på den närstående Empolimålvakten Balli och studsar försmädligt in i mål. 2-0. Vi tackar och tar emot.
Lazio gör efter paus ett generalfel när man slår av på takten och anser sig ha matchen vunnen. En annan gång straffar detta sig. Men så alltså inte denna gång. Nu faller man hem med större delen av laget och ägnar sig offensivt framförallt åt framstötar via den snabba duon Lopez/Cesar. Det räcker för att hålla Empoli kvar i schack-matt.
Men knappa tre fjärdedelar spelade skapar Empoli en bra chans efter strul av Peruzzi i Laziomålet. Peruzzi lyckas dock själv reda ut situationen.
Istället kan Lazio definitivt (om nu det är någon som inte tror mig) spika igen matchen. På frispark kan Stam, via Empoliförsvarare, kraftfullt dunka in bollen till 3-0. "Målande" att det tillslut är holländaren, och inte serben, som gör mål på frispark.
Liverani är sedan återigen nära - ja, ytterst nära denna gång - att göra mål. Men hans bananskott på halvvolley från dryga tjugofem meter, som Balli måste kapitulera på, tar i kryssribban.
Men det kan vi ta en match som denna även om nu Liverani var värd detta.
***
Vissa segrar är skönare än andra. Samtidigt är vissa förluster skönare än andra.
Att Inter förlorar är - jag försöker att inte missunna, men lyckas inte så denna gång - förbannat skönt!
Jag anade att pigga och intressanta Udinese kunde störa att demoraliserat Inter, men att så verkligen sker är, som sagt, förbannat skönt.
Inter kan köpa hela Lazios spelartrupp om man så vill.
Det kommer ändå stå "FÖRLORARE" stämplat i pannan på de blå-svart randiga.
För lagmoral kan aldrig köpas.
Den kan bara upplevas.
