Stor dramatik/tragedi runt Romderbyt!
Lidandet är enormt. De tappra laziali och romanisti som börjat packningen inför det viktigaste derbyt sedan 2001 börjar ge upp hoppet om att få se Den Eviga Staden...
Eyjafjallajokull. Där har ni orsaken till många hundra människors lidande just nu. Dess utbrott har lämnat laziali i ett vakuum av känslomässig hopplöshet och ilska.
Jag tror att det askmoln av mörker inte i närheten kan jämföras med det känslomässiga mörker som de drabbade lider av. En känslomässig tragedi där måhända inga liv gått till spillo, men desto fler drömmar och hopp...
Pontus Lejdström 22, Stavanger och Vänersborg, säger så här:
"Jag har tänkt på derbyt varenda dag i två veckor. De två senaste dagarna har jag inte tänkt på själva matchen en enda gång, bara på transporten ner. Just nu är jag på väg ut till flygplatsen för att få lite ny info därifrån. Detta är det mest psykiskt nerbrytande jag har varit med om."
Johan Falkesäter 21, Skåne, säger så här:
" På riktigt. Jag gråter nu."
Raham Dabirian 22, Stockholm, säger så här:
" På något sätt har jag börjat acceptera det nu. Igår planerade jag ett attentat där hela Island skulle flyga i luften och att ställa mig tillsammans med andra laziali och blåsa i östlig riktning men nu känns det mest tomt. Suttit i telefonkö i 40 minuter nu och skall göra allt för att få boka om flyget till söndag morgon."
Ovannämnda tre personer är endast ett explock av laziali som sitter strandade i respektive land. LazioFever har över 100 stycken förväntade deltagare och en majoritet av dem är från Skandinavien. Många är mina vänner, en är min kusin och alla är laziali.
Det är svårt att beskriva vilket slags mörker detta kastar över Derby della Capitale för egen del. Fokuset från matchen har flyttats från avspark 18:30 till hur mycket jävla aska som befinner sig över Skandinavien och Europa. Jag tror aldrig jag har varit så här nedstämnd inför ett derby, någonsin...
Det finns personer, likt Jacob Stålnacke, som satt och vibrerade på O'learys i Göteborg under Milan-Lazio när derbyt kom på tal. "Mitt första derby".
Det är något mytologiskt och mystiskt över att gå sitt första derby.
Det är där man i stor mån formas som laziale. Ens supporterskap blir sig aldrig likt efter det, något som laziali såväl som romanisti kan känna sig vid.
Det är över 180 år sedan nämnda vulkan fick sitt utbrott. Nu har det skett igen och det gör det samtidigt som ett av de viktigaste derbyna någonsin skall gå av stapeln.
Detta styrker bara det som varje laziale och romanista sedan länge vetat om: Under Derby della Capitale kan allting hända.
Till sist en hälsning till våra svart-blåa bröder från Milano inför deras match ikväll: DAJÉ!!!!!!!!!!
P.g.a. nuvarande situation lär det inte dyka upp någon "anti-Roma" artikel likt under andra derbyn från mitt håll. Det finns alltför mycket annat att fokusera på och dessutom är det inte läge att göra livet än mer surt för dem romanisti som är strandade i Sverige...
Hoppas det finns förståelse för detta.