Lazio - Juventus 2-0
Åtta matcher!
"Juvedödarna" från Rom fortsätter att göra själ för sitt rykte och har nu inte förlorat mot mästarna på hela åtta matcher. Åtta matcher! Senast Juventus vann en tävlingsmatch mot Lazio var den 13 januari 2000, då laget lyckades vinna det första av två möten i den italienska cupen med 3-2 hemma på Delle Alpi. Det största spöket av dem alla, Stefano Fiore, gjorde givetvis matchens båda mål och sänkte återigen La vecchia signora.
***
Lazio kom till start med den numera vardagliga 4-3-3-uppställningen. Noterbart var att Roberto Muzzi, länge tveksam till start pga. skada, lämnat klartecken och kunde starta matchen på topp. Giannichedda förpassade på det centrala mittfältet Albertini och Dabo till bänken.
Inramningen på Olimpico var smått fantastisk. Ballonger, banderoller, pappersark och flaggor hjälpte till att skapa ett mäktigt tifo. Bengaler tändes här och var på läktarna och skapade känslan av en klassisk seriefinal.
***
Lazio inleder - som brukigt på hemmaplan - optimistiskt. Bollen tillhör Biancoceleste och tempot i matchen är relativt högt. Corradi får en boll att jobba på i straffområdet men lyckas inte hitta någon ljusblå lagkamrat med sin nickpass.
Lazio positiva inledningen bedarrar en aning och Juventus tillåts ta över alltmer boll. Efter sex minuter kommer gästernas enda riktigt heta målchans på hela matchen. Laziomittfältet slarvar med bollen och densamma söker sig så småningom ut till en högerspringande Camoranesi. Italienaren löper och fintar med bollen längst samma kant och slår in ett långt inlägg mot Marco Di Vaio. Juves ende anfallare avslutar på ett tillslag och tvingar Sereni till en kvalificerad reflexräddning. En riktigt bra målchans som Di Vaio helt klart borde nätat på.
Spelet på mittplan jämnar ut sig något efter Di Vaios jättechans; Lazios positiva förstaminuter har kommit av sig och Europas bästa spelare, Pavel Nedved, börjar få allt större ytor att operera på mellan Lazios mittfält och backlinje. Ett antal farliga skott avlossas från tjeckens högerfot, men inget som egentligen är nära att gå i mål.
Än så länge bjuds inte någon propagandafotboll. En klassisk finalmatch utspelas där båda lagen backar hem och säkrar bakåt. Lazios första skott på mål kommer efter en förutsägbar frispark av Fabio Liverani, och Giuseppe Favalli, till dagen en hyllad man på Olimpico, slarvar bort ett fint läge till vänster i straffområdet genom en felpass.
Dryga halvtimmen passerar utan att någonting av värde händer. Både lagen ligger fortfarande och trycker i sina skyttegravar och väntar på kontringslägen. Lazio försöker dock och ett fint anfall leder fram till Cesár i straffområdet, men där brassen visar vilket land han kommer ifrån och dribblar bort läget.
Corradi får sedan två chanser; det ena efter en nick på Cesárs hörna, och det andra med ett vänsterskott utanför straffområdet efter slarv av Pessotto. Ingen av chanserna kan dock klassas som riktiga mål-lägen. Kort därefter får Di Vaio sin andra målchans i matchen, men där hans skottförsök från högersidan i straffområdet räddas av en välplacerad Sereni.
En omdiskuterad situation utspelar sig sekunderna före paus. Oddos inlägg från högerkanten skruvar sig perfekt in mot mållinjen där Bernardo Corradi kommer störtande och trycker in både bollen och Chimenti över densamma. Olympiastadion jublar, men Collina dömer mycket riktigt bort målet sedan Corradi med armarna hindrat Chimenti från att plocka bollen. En väldigt tafatt halvlek slutar istället rättvist 0-0. Än så länge har inte Lazio skapat en enda riktig målchans, men det skulle komma.
Efter paus kommer Biancoceleste ut som ett nytt lag. En totalt osynlig Roberto Muzzi byts ut till förmån för Simone Inzaghi. Mittfältet, till dagen format av Fiore, Giannichedda och Liverani, vinner fler bollar och fördelar desamma på ett allt flitigare sätt.
Efter tre minuter belönas Lazio med en straff. Liverani löper i djupet och blir i straffområdet nerriven av Chimenti. Straffen är solklar och målvakten tilldelas ett gult kort. Men det här med Lazio och straffar går inte riktigt ihop. Trots att Simone Inzaghi finns på planen får Cesár chansen från elva meter, och resultatet blir en usel straff som Chimenti enkelt kan limma(!). Inzaghino blir rasande och det är inte speciellt svårt att gissa vad som sas i diskussionen vid straffpunkten.
Lazio kopplar ett stabilt grepp om matchen och sju minuter senare vill Inzaghi ha straff igen då Tudor, efter att ha träffat både bollen och nämnde Inzaghis ben, får honom på fall i straffområdet. Collina friar mycket riktigt men tar ett kontroversiellt beslut när han väljer att varna Inzaghi. Frågan man ställer sig är given: Har domarkåren glömt bort att man trots allt inte behöver varna när en spelare ramlar i straffområdet? Det finns faktiskt fler än två alternativ.
Nåväl, det förlösande 1-0-målet skulle komma trots allt. Den alltid lika pålitlige mittfältaren Giuliano Giannichedda snappar upp en andraboll efter hörna och skickar densamma långt in i Juves straffområde. Fernando Couto möter med skallen och levererar en perfekt nickpass till en fristående Stefano Fiore. Mittfältaren möter direkt med vänstern och kan elegant rulla in ledningsmålet till höger om Chimenti. Ett oerhört vackert fotbollsmål, som vi numera har vant oss vid mot de svartvita. Målet är ytterst välförtjänt då Lazio under större delen av halvleken pressat Juve.
Dryga minuten efter ledningsmålet, i den 51:a, spelar Inzaghi fram Giannichedda i straffområdet, men där mittfältarens avslut från snäv vinkel täcks ut till hörna. Fiore har dessutom ett farligt skott som Tudor dock lyckas täcka undan.
Juve börjar så sakteliga hämta sig och tar över spelet alltmer. Man tillåts äga mittfältet och det märks att vårat tremannamittfält får det jobbigt under press. Di Vaio är återigen framme på ett Camoranesi-inlägg och får Jaap Stams rensning mitt i planeten. Marginalerna är dock -fantastiskt nog - på vår sida; med lite otur kunde det mycket väl ha varit kvitterat i det läget. Nedved försöker sig på ett nickförsök som inte vållar några större problem för Sereni.
Men så, mitt under nervositeten över ett eventuellt kvitteringsmål, sticker vi upp i en av våra patenterade kontringsattacker. Massimo Oddo slår från högerkanten in ett perfekt inlägg till Stefano Fiore, som skjuter på halvvolley, men där skottet täcks ut ur straffområdet. Liverani snappar upp andrabollen och spelar fram en helt naken Cesár på vänsterkanten. Brassen behandlar bollen, tar ett par kliv framåt och skjuter ett bra skott som dock Chimenti styr till hörna. Men det är inte över ännu. Samme Cesár slår in en perfekt hörna som studsar på Thurams benskydd och på en ställd Chimenti. Stefano Fiore håller sig påpassligt framme på returen och cykelsparkar in tvåan från tre meter. 2-0 är ett faktum och på något sätt känns det rättvist.
Läs fortsättningen här
