Bologna - Lazio 2-1
Ännu en snöplig förlust i torsdagens uppskjutna bortamatch mot Bologna på Renato Dall´Ara-stadion.
Mönstret upprepar sig: Ett totalt överlägset Lazio klarar inte av att omsätta sina chanser till mål, vilket i sin tur leder till att uddamålsförlusten kommer som ett brev på posten. Fotboll handlar om att göra mål grabbar, kom ihåg det! För så kan man i stora drag sammanfatta torsdagskvällens "fotbollsmatch" på Dall´Ara-stadions minst sagt instabila gräsmatta.
***
Roberto Mancini ställde ut nästan exakt samma gubbar som han mönstrade mot Roma senast, med de ändringarna att il capitano, Giuseppe Favalli, tog Zauris plats på vänsterkanten och att Ousmane Dabo återigen fick chansen - den här gången till Giannicheddas förtret. Noterbart var att Simone Inzaghi gjorde sin andra raka match från start efter handskadan. Kul!
Lazio öppnar matchen bäst, vilket vi inte riktigt gjort oss vana vid när det gäller bortaplan. Redan efter några sekunder är Bernardo Corradi nära att spräcka målnollan, men får se sitt skott gå centimetrarna utanför målramen.
Under de närmsta minuterna finns det bara ett lag på banan, och givetvis är detta lag ljusblått. Stam, Inzaghi, Liverani, Cesar och Corradi har i tur och ordning varsin målchans, men bolluslingen vill bara inte in.
Lazio ser ut att kontrollera matchen fullständigt, och då menar jag verkligen fullständigt, men logiken tycks inte existera när det gäller oss. Giuseppe Signori, en hyllad Lazio-hjälte under 90-talet, lossar av en kanon som tar på Jaap Stams lår och går in i mål. En smärtsam påminnelse om att fotboll trots allt går ut på en sak - att göra mål.
Logiken är dock inte djävligare än att den tillåter oss att slå in kvitteringsmålet fyra minuter senare. Vänsteranfallaren Cesárs inlägg når mycket elegant huvudet på Bernardo Corradi som distinkt nickar den mot mål. Pagliuca lyckas parera i förstaläget men kan omöjligt hålla Stefano Fiores hårda retur utanför mållinjen. 1-1 i paus, och kvitteringen är hur rättvis som helst.
Matchbilden förblir densamma även efter paus. En konstant Lazio-press tvingar Bologna att koncentrera sig på det enda rätta - att backa hem och satsa på kontringar. För första gången på mycket länge kontrollerar vi en bortamatch mot ett bottenlag, och för första gången på lika länge visar vi att vi trots allt har ett lag som är kapabla till att spelmässigt föra en match. Man vad hjälper det när vi inte gör mål!?
Bologna avgör matchen på en kontring. Christian Amoroso svarar för ett snyggt nummer när han tar ner bollen på bröstet och lyckas få iväg ett skott mot mål, utom räckhåll för Peruzzi som tvingas kapitulera för andra gången i matchen. Återigen delar logiken ut en stor fet käftsmäll.
För trots att Lazio pressade på i slutet kom man - naturligtvis - aldrig i närheten av ett kvitteringsmål. Att domare Bolognino minuterna efter 1-2-målet först dömer straff till Lazio och Inzaghi, för att sedan ändra sig när den assisterande domaren kliver in i handlingen förstärker bara känslan kring gårdagens match. Sinisa Mihajlovic blev så frustrerad att han av bara farten grovt kapade Nakata och givetvis visades ut.
Logik var ordet...
