Del 3
Fortsättningen.
...största käft - Roberto Mancini
Förra säsongen bedrev Mancio nästintill offentliga hån mot den - då - hetsporrade Fabio Capello och hans Roma då tvivelaktiga domslut haglade tätt. I år är rollerna ombytta och Il Mister står nu där med svansen mellan benen då dubbelmoralen har gjort sig mer hörd än Trapattonis ökända busvisslingar. Behöver jag nämna att Roberto i praktiken klagade på domaren efter i stort sett varje match? Nej, trodde inte det.
..."jag-har-inte-brutit-benet,-det-ser-bara-ut-så" - Giuliano Giannichedda, Lazio 2 - 0 Juventus (Serie A)
Matchen började lite smått gå mot sitt slut då Giuliano fick sig en smäll på benet. Trots att det gjorde oerhört ont samt att det var svårt att stödja sig på benet valde Fiores klubbkamrat sedan udinesetiden att fullfölja matchen. Med en enorm vilja fortsatte vår jordfräsare att slita lika hårt som innan och slutade inte spela förrän matchen blåstes av, trots att han i praktiken bara förflyttade sig med hjälp av det ena benet under hela det nämnda tidsintervallet.
...svek - Dejan Stankovic, numer i lagkänslans minst signifikativa lag
Under fjolårssäsongen fick vi laziali beskåda en spelare som äntligen hade blommat ut och visat att Allenatore Erikssons lovord var sanna. Inför den precis avslutade säsongen var förväntningarna på vår nummer tio skyhöga. Tyvärr kom Dejan aldrig upp i den fina nivå som han hade visat upp säsongen innan samtidigt som ett nytt kontrakt aldrig signerades. Serben befann sig i ett vakuum och underpresterade kontinuerligt. En kall vinterdag i januari skedde det definitiva och Internazionale signade vår nyblivna fixstjärna billigt då kontraktet med Lazio höll på att gå ut. Bittra miner hos de flesta laziali - inte för försäljningen, utan för att han inte skrev på kontraktet vilket är det riktigt svekfulla. Tyvärr klarade Inter till slut att placera sig före Lazio vilket gör att han inte behöver ångra sig, jäklar.
...granne med Ronaldo i McDonald's-kön- Angelo Peruzzi
Magen växer sig större år efter år. Nacken tynar bort än mer och snabbare. Dock spelar det absolut ingen som helst roll. Den smått överviktige Angelo räddar allt. När han springer ut och gör sig stor är han större än målet självt. Inget kommer förbi och motståndarnas anfallares byxor färgas a l l t i d gula då Peruzzi träder fram. Att klaga på vår nummer sjuttio, som förövrigt är en av ligans absolut bästa målvakter i betygsväg, för hans förmodade annorlunda matvanor gör sig ingen rätt då han gång på gång bevisar sin klass. Egentligen skall han även ha beröm för att kunna glänsa så pass trots hans unika fysiska form i fotbollsväg. Skicka ut Buffon och c/o med ölkagge på plan så skall vi se hur många som kan behärska sådana fysiska förutsättningar!
...största Maglia Unica-tröja - Ugo Longo
Under förra sommaren lyckades den förre general managern Luca Baraldi - till vardags i Parma - till slut övertyga bankerna om att låna ut de pengar som skulle rädda Lazio. Efter den så kallade Borgogna-dagen tryckte man upp Maglia Unica-tröjor för att minnas den dagen och hedra alla som hade slutit upp kring S. S. Lazio - ledning, spelare, supportrar osv. Då höstmötet mot Chievo utspelade sig anordnade man den beryktade Maglia Unica-dagen där det var tänkt att samtliga besökare på arenan skulle ta på sig den ljusblåa hyllningströjan i biancocelestes ära. Förväntningarna infriades och där på hedersläktaren kunde man även beskåda vår president - Ugo Longo - i en tröja av storlek stor som trots den häpnadsväckande storleken satt tight! Longos alltid lika hoppfulla leende är inte det enda som man kan beskriva som stort då ex-advokaten kommer på tal..
***
Avslutningsvis tänkte jag bjuda på ett par kategorier associerade till det romerska derbyt. Säsongens derbyns...
...tyngsta/tuffaste duell - Corradi/Samuel
Serie A:s kanske starkaste anfallare - om man bortser från den dopade Igli Tare i storlek - i luftrummet mot samma series mest hårdföre back. Kan kampen bli mer brutal? Nej, det kan den inte. Jag kunde nästan höra i min egen tv-soffa hur det smällde. Pannor i bakhuvuden och armbågar på näsor. Nedtryckningar och tröjdragningar, fula knep och filmningar. Behöver jag fortsätta?
...mest oseriösa - Lima, då diskussionerna om fortsatt spel var som intensivast
Totti, Cassano och Miha pratade alla i mun med domaren samtidigt som landsmännen Dabo och Dacourt passade på att byta ett par ord med varandra lite längre bort. Stämningen var inte på topp någonstans då en vind av ledsamhet och oro hade fäst sig i samtliga förutom Lima som dykte upp mitt framför de pratandes fransmännen och bröt mönstret med ett oerhört monstruöst flin samtidigt som han skakade hand med Dabo. Därefter fortsatte han sin vandring med densamma motsägelsefulla - jämfört med situationen i fråga - utstrålningen som innan. Helrätt och helfel samtidigt, kan det bero på hans alkoholvanor månne...
...mest chockade - Manc[s]ini
Personer av olika slag invaderade planen då Rosetti ännu inte hade bestämt sig för att blåsa igång matchen. Hektiska diskussioner ägde rum precis överallt med varenda kotte inblandad. Mitt i allt kaos kunde man finna Romas nyaste tillskott i brasiliansk väg sittandes på bänken med händerna över ansiktet och med det utpräglade kroppsspråket som sade; "Vart har jag hamnat någonstans? Sådant här kan bara hända i Italien!". I Brasilien borde ju sådant här vara vardagsmat kan tyckas men tydligen inte, för vissa åtminstone.
...mest hatade - Olivier Dacourt i höstderbyt
Mittfältaren med Leeds som klubb i bagaget fällde Corradi fult under den första halvleken, något som skulle visa sig vara ödesdigert. Kapningen utlöste en rad av fysiska reaktioner. Först ut var Giannichedda som av ren solidaritet inte var sent ute med att vårdslöst kapa Dacourt. Därefter utförde Corradi en än mer brutal kapning för att få sin personliga hämnd. Grädden på moset stod Negro för som gjorde de sista modifikationerna innan fransosen var fullständigt däckad. Giulianos och Paolos kapningar renderade i gult kort samtidigt som Bernardos saftiga satsning undgick all form av rektangulära former. Noterbart.
...dubbelmoral - Sinisa Mihajlovic i vårderbyt
Totti vs. Miha var en duell som skedde på ett annorlunda vis. Sinisa tycker inte om många motståndare och Francesco är sannerligen inte en av dem. En lavett i bakhuvudet senare var det påståendet verifierat i allra högsta grad. Från bilderna då spelare och domare diskuterade ifall man skulle fortsätta matchen eller ej kunde man se Sinisa hålla armen runt axeln på Totti i sann fredspipa-anda. Det vi fick beskåda var indirekt dubbelmoral och spontanitet på högsta nivå. Sinisa Mihajlovic - dåtidens frisparkskung, nutidens doktorand i oberäknelighet!
