När allt kommer omkring
Säsongen 2003/2004 är för Lazios del svårtolkad, glädje blandades med sorg samtidigt som en oerhörd skepsis hela tiden har genomsyrat klubben när det gäller framtiden. Krönikan du är på väg att läsa skall guida dig genom de stora milstolparna under den gångna säsongen tills vi anländer till nuet och alla de frågetecken som inom en snar framtid, på något sätt, kommer att rätas ut till utropstecken.
Mycket av det som nämnas skall har redan tagits upp men det finner sig aktuellt att ta upp det igen för att forma allt till en enhet så att tolkningen kan göra sig mer förståelig, sammanhängande och relevant.
***
Allt började med dunder och brak då tre raka vinster infann sig under säsongsinledningen. Alla förväntningar skulle bli uppnådda och denna säsong skulle bli en bättre variant av fjolårssäsongen. Matcherna rullade på och snart var det ett faktum att förväntningarna i längden inte skulle gå att uppfyllas. Under höstens gång stillades scudettoförhoppningarna med tidens gång samtidigt som det en kall och molnig decemberdag stod klart att Champions League är en turnering för de riktigt bra lagen.
Vid den här tiden hade vi kommit till insikt att vi inte var mycket bättre. Inkompetensen framför mål hade man inte lyckats skaka av sig från den förra säsongen samtidigt som Cesars frånvaro och vår forne blivande fixstjärna Stankovic kontinuerligt underpresterade, då en allt för velig inställning till nästa klubbadress infann sig, gjorde sitt definitiva gehör.
När år tvåtusentre hade kommit till sitt slut och tvåtusenfyras dagar hade börjat röra på sig kom vår sambalirande brasses återkomst allt närmare. Det började med ett inhopp mot Modena, resten är historia. Den bolltrollande konstnären från São Caetano målades upp som vår frälsare, i allt mörker under hösten ansågs han vara vår enda räddning. Ett tag blev man nästan lite rädd över att de förhoppningar, som hade tillskrivits honom, var för höga och att han därmed inte skulle kunna axla manteln. Med facit i hand vet vi att han lyckades - med bravur.
Under i slutet av januari månad lämnade Dejan den sjunkande skutan för att bege sig till Inters miljonkontraktsnäste och Fiore fick äntligen flyttas in centralt. Il Mister tillämpade en offensiv 4-3-3 uppställning med Fiore i en mer central position samt Cesar i den där rollen som utpräglade vänsteryttrar med det där speciella tillslaget trivs bäst i. Flytet i spelet förbättrades avsevärt vilket bäst återspeglas i bortamatchen mot Parma och den stora triumfen hemma mot Milan i Coppa Italia. Tyvärr fanns det fortfarande en svag länk i kedjan och som ni alla vet är det inte särskilt svårt att räkna ut att hela kedjan då drabbas negativt. Målskyttet var den stora boven i dramat vars grus i maskineriet kostade oss flertalet vinster under våren och är den stora - och enda - orsaken till att vi tappade fjärdeplatsen till Milanos blåsvarta ställ. Lyckligtvis kunde man runda av det hela med en cupvinst där Juventus besegrades över två matcher och säsongen kunde - efter många om och men - avslutas hedervärt.
När allt kommer omkring har de alla spelat efter sin förmåga. Kampen om fjärdeplasten förlorades mot ett lag som köpte loss sina två konkurrenters nyckelspelare samtidigt som man runt årsskiftet - om man skulle ha visat upp lite bättre skärpa - hade återupplivat kampen om scudetton. Mancio har inte varit sen - eller snål heller för den delen - med att berömma sina spelare för deras uppoffringar under säsongen. Två säsonger i rad med en oerhört prekär ekonomisk situation skulle definitivt ha tagit knäcken på många andra lags spelare men de ljusblåa kämparna trotsade den giriga fotbollsvärlden och fortsatte fokusera på själva fotbollen utan att bedriva hot mot klubben. Cesar skrev på ett kontrakt i vintras där han sänkte sin lön och uppträdde med hjärtat före agentens viskningar i örat. Peruzzi har även han signerat ett nytt kontrakt samtidigt som allas vår Roberto Mancini i dagarna har accepterat en lönesänkning och givit sitt ord på att han skall bidraga med pengar ur egen ficka då det gäller det stundande(?) kapitalökandet.
Vad det beträffar vår tränare har det figurerat många rykten kring honom under säsongen och hans chanser till att stanna är desamma.
"För en ordentlig framtid behöver man en ordentlig plan."
"Efter söndagen kommer sju till nio spelare att stå utan kontrakt, och med två till tre som kommer att bli sålda riskerar truppen att inte ens uppnå antalet av elva stycken. Just nu säger jag att jag stannar men om något ändras."
"Jag känner mig som en laziale och min intention är att stanna.2
Hjärtat säger Lazio men om inte det han lovades, då han signerade kontraktet för drygt ett år sedan, realiseras måste han tänka om - fullt förståeligt - för ingen vill väl arbeta under tomma löften?
Med andra ord kan man säga att allt hänger på kapitalökandet eller ifall en rik investerare träder fram (mer om det
längre fram).
***
Läs fortsättningen >>
