Gästkrönika: InterLaziale
Jag passar på att skriva ned det nu för sedan kanske det inte blir av överhuvudtaget. Det här är en vilsen laziales syn detta unika och oförglömliga spektakel.
De senaste dagarna har varit minst sagt turbulenta. Lazios vår har sannerligen varit en bergochdalbana varav vi nu befinner oss vid den sista och värsta svängen. InterLaziale tror man vid första anblicken enbart anspelar på alla de personer som ryktas bort från Lazio till Inter, likaså trodde jag. Med den absolut senaste tidens rapporter har den dock fått ännu ett ansikte. Lazio håller på att spädas ut och bli allt svagare, spelare flyr kors och tvärs över Serie A medan Mancini och hans tränarstab förbereder sig för en resa till Pinetina. Till sist har vi ledningen som försöker att smyga bakvägen ur Formello med syftet att ingen skall märka det. Lazio infinner sig inte längre bara i klubben och bland dess supportrar utan över allt, det tynar bort - InterLaziale.
Det står sedan tidigare klart att Stankovic, Veron och Favalli drar på sig det blåsvarta stället i höst. Oraklet påstår också att Mancini, Mihajlovic och stora delar utav tränarstaben gör detsamma. Lägg därtill på att stora delar av de resterande kolosserna i det ljusblå bygget ryktas vara på väg även de - Cesar, Fiore Giannichedda osv. Hur mycket jag än vill smutskasta Inter så går det inte den här gången, tyvärr. För en gångs skull är det inte Moratti som är boven i dramat utan vår dumdristiga, inkompetenta och falska ledning. Mancini vill en sak och ledningen en annan - intressena går isär - samtidigt som Masoni och Longo febrilt försöker göra uttalanden i alla riktningar för att Roberto skall stanna. Addera därtill den utomordentligt prekära ekonomiska situationen vi befinner oss i och summan "error" är inte alltför svår att räkna ut. För några dagar sedan hade vi i stort sett bara Masoni och tidningarnas ord att tillgå som alla talade om en positiv nyemission - samtliga laziali hade råd att kosta på sig ett leende. När det nu igår visade sig att endast 9.2%(!) av aktierna emitterades innebar det att Masonis 75% bara var en illusion eller desillusion om man föredrar att vända på resonemanget.
För att återigen påvisa att Mancini inte är skurken i dramat kan vi ponera oss ett scenario där alla aktierna är uppköpta och S.S. Lazio har 188 fräscha miljoner euro i fickan. Detta scenario kräver även det i slutändan att stjärnspelarna säljs och att en ersättare till vår mister inskaffas. För att överleva måste Lazio iscensätta projektet och det innefattar kolossala lönesänkningar som bara kan realiseras ifall de högavlönade säljs och att en tränare tillkommer för att börja arbeta med produkten till en låg avlöning i ersättning.
Nyemissionen är inte anpassad för lyxlirare likaså tränare vars lönekuvert inte är något att skämmas över. Mancio kom innan projektet fastställdes, han anslöt då Lazio skulle börja en ny era utan alltför stora uppoffringar. Som vi alla vet existerar inte det scenariot och därför är Roberto inte aktuell, tyvärr. Vi behöver en tränare som kan arbeta under vår potential, inte den illusion som vi alla försöker att hålla fast kring.
Man måste göra uppoffringar förr eller senare och varför dra ut på det då man kan börja om från börjar nu för att sedan vara i form i framtiden. Att vägra inse detta och fortsätta i detta vakuum leder ingenvart - verkligheten måste beskådas någon gång, den går inte att undkomma.
Sluta andas med respiratorn och återgå till verkligheten - för att kunna ta tag i problemen kan man inte fortsätta att sväva bland molnen.
Nu känner sig klackmästaren sviken, ledningen har fått sina chanser att återupprätta vägen där löftena kan infrias men har misslyckats, eller snarare vägrat infria dem, gång på gång. I stunden som denna med ett sjunkande skepp också på notan, vilken tränare skulle inte lockas över till en klubb fullt med stjärnspelare belägen i Europas finrum? Det kallas det naturliga valet och har format evolutionen genom hela jordens historia.
Olyckligtvis har den förre nummer tio dock begått ett misstag. Sanningen har han hållit inne med, varför inte spela med öppna kort - det är ändå inte hans fel.
Jag skakar bara på huvudet, sluter ögonen och skakar lite till. Ack.
Läs fortsättningen här
