Fortsättningen
MEN vad är en tränares bortgång värd då Lazio kanske inte existerar mycket längre till, vad är det vi egentligen bör oroa oss för? På Longo må det låta som att man kan klara det och att de 188 miljoner euron fortfarande är vad man siktar mot. Tyvärr, jag bryr mig inte längre om era uttalanden, de är inte längre någonting värt, de är bara fyllda med tomma ord utan något som helst hjärta i. Jag kapitulerar, för mig är den stora förlusten mitt framför ögonen.
Hopp? Vad är det värt, det som sägs vara det sista som överger människan? Vad är det värt då allt i praktiken redan är över? Jag har svårt att förstå, jag kan inte greppa.
Ifall Lazio vore ett musikalbum skulle vi befinna oss på sista spåret, ett spår som skulle vara ett utro vid namn "Borgogna Day - Part II".
Än är det inte över och Lazio kan (tyvärr?) undvika likvidation ifall man uppnår ett visst antal miljoner, skutan förblir flytande en säsong till.
Ifall man uppnår de 188 miljonerna är det frid och fröjd men tyvärr är det inte särskilt realistiskt. Ett mer troligt scenario är att man klarar sig precis, licensen betalas och några små förändringar i truppen genomförs men lösningen blir i och med det bara temporär och sagan upprepar sig igen.
Jag vill inte ha en säsong där löner inte betalas ut och spelare blir tjuriga, en säsong där resultaten går i sänder och ekonomin är det enda som förmedlas via nyhetsportalerna kantat av försäljningar i ryktesväg.
Nej, jag föredrar något ordentligt, jag vill ha en grund som man kan stå på i vått och torrt, någonting som saknas nu. Denna grund kan infinna sig på tre sätt. (1) En rik investerare träder fram och räddar upp allt eller att (2) man mot alla odds lyckas uppnå dryga miljarden i den aktiehandel som släpps för den publika marknaden nu och slutligen det sorgliga men ack så realistiska scenariot (3) likvidation!
Jag förbereder mig på det värsta, jag tänker vara beredd. Att stå fullständigt kall och tom är det värsta jag vet och det är något som jag vill undvika till varje pris. Trots att en oviss framtid i Serie A inte är särskilt hälsosamt måste jag medge att jag föredrar det före en framtid i "amatördivisionerna" - jag är för rädd.
Spelare försvinner men det gör ingenting då Lazio består och det finns hela tiden hopp om att man kan reda ut situationen på vägen men en framtid nere i "helvetet" är inte detsamma, inte för mig i alla fall.
Planer på bakgårdar med tuvor titt som tätt. Mål med fågelbon i nättaket och betongläktare med stora sprickor i. Jord i målgården och snett kritade linjer. Domare med visselpipor köpta i mataffären och motståndare vars anfallare jobbar nere i Lottomatica vid hörnet. Kanske lite för överdrivet men ni förstår vinken, inga fler beskrivningar behövs.
Lazio har format många människors liv, människor vars identiteter är detsamma, i laziali är ett släkte av unik karaktär. En konkurs är inte bara en förlust för oss, ty hela fotbollsvärlden går miste om något så rent och äkta, alltid genomsyrat av stolthet.
Lazio lever kvar i våra tankar och i förnimmelsen av Inter. Ironiskt nog får nord återigen som de vill - ännu ett lag slukas upp av deras stora käftar, den här gången på vår bekostnad. Lika ironiskt är det att en ljusblå likvidation medför att ett konkurslag försvinner och ett annat ansluter...
