Claudio Lotito - del 941
Lazios nyvunna kärlek fortsätter att arbete på tok för mycket.
Ända sedan den förtrollande dagen i juli har Lazios president Claudio Lotito agerat en av Italiens mest stressade män. Frågan är om Claudio överhuvudtaget vet hur man stavar till dagsljus. För när "normala" romare, såna som inte gått och köpt sin favoritklubb, avnjuter pastamåltider och italienskt vin sitter Claudio Lotito vid skrivbordet i San Sebastiano och arbetar. Och arbetar. Och arbetar...
Under tisdagen blev det allmänt känt att Lotito - genom ett verklighetsfrämmande hårt arbete - förmått halvera spelarnas löner. Lotitos krigare har på löpande band signerat nya kontrakt och nyförvärven har helt enkelt fått rätta in sig i ledet bland underbetalda fotbollsstjärnor. Arbetet från presidentens sida innebär att löneutbetalningarna minskats till 38 miljoner Euro per år, en utgift som ifjol kalkylerades till 78. På tränar- och läkarfronten ser det dessutom oerhört lovande ut; förra årets utgifter har minskat med drygt 8,5 miljoner euro och omvandlats till enbart 450 000.
Det finns emellertid forna Laziospelare och ledare som inte är riktigt tillfreds med Lotitos sätt att arbeta. Roberto Mancini-historian känner de flesta till vid det här laget. Vår före detta tränare kräver att få sina uteblivna lönecheckar underskrivna i takt med att han själv sätter sin kråka på försvarsbrev riktade till oss Laziosupportrar. Situationen är väldigt invecklad. Det ryktas bland annat om att Oreste Cinquini (före detta sportdirektör som under en femdagarsperiod ryckte in för Luca Baraldi) haft ett alldeles för stort inflytande på Mancinis kontraktsskrivning, ett rykte som ställer till en hel del bekymmer för Lotito.
Och som om inte detta vore nog så har även "målsumparkungen" Bernardo Corradi hört av sig till den redan överansträngda presidenten. Anfallaren kräver fullständiga löner för månaderna maj och juni samt utbetalningar relaterade till Baraldi-planen. Corradi säger sig ha väntat tillräckligt länge utan att ha blivit kontaktad och förklarar nu fallet mot Lazio öppnat. Lotito i sin tur ber om tålamod.
"Det råder ingen fientlighet mellan mig och Corradi och jag är glad att det finns människor som är bundna till den här klubben. Med tanke på alla problem jag tvingats handskas med har jag inte haft tid att ringa honom, precis som med Favalli och Mihajlovic (även dem har innestående löner). Det var kris och att ta hand om allt var inte mänskligt. Jag hade inte förmånen att känna Corradi. Om jag hade tagit över den här klubben tidigare så kanske varken han eller Fiore varit sålda, precis som jag behöll Cesár och Oddo, även om jag måste erkänna att försäljningen hjälpte oss att täcka ett antal kostnader"
Presidenten förklarar att arbetet just nu inte är ett arbete, utan något betydligt hårdare. Lotitos uppmärksamhet riktas för närvarande åt annat håll; varken Lequi eller Gonzalez är spelklara vilket medför att Lotito återigen tvingas sätta sig vid förhandlingsbordet. Utöver detta har han även januari månad att tänka på - månaden då det omtalade transferfönstret öppnas och kalabaliken blir ett faktum. Presidenten räds inte hoten utan poängterar enbart att dessa för närvarande kommer i andra hand.
"Dokumenten når inte mig direkt, och dessutom var jag tvungen att möta pressande problem som att skapa ett lag, sätta ihop en ledarstab och förlänga kontrakt. Jag kunde med andra ord inte ta tag i dessa problem som självklart blir de lidande. Ibland har jag inte ens tid att ringa ett simpelt telefonsamtal"
Framtiden får helt enkelt utvisa huruvida huvudpersonerna får sina krav igenom eller ej, men Lotito strävar - åtminstone enligt honom själv - efter en lösning i varje specifikt ärende. Det är inte tal om att ignorera kraven; presidenten begär tålamod och inget annat. Situationerna är svårhanterliga och kräver tid. En tid som bara den mest optimistiske arbetaren kan kräva av honom i dessa tider.
Källor: Il Messaggero, Corriere della Sera, laziofever.com
