Parma 3 - 1 Lazio
Välkomna till den bisarra verkligheten!
Precis när det fastställdes att Liverani inte kunde medverka fastställdes det också att innermittfältet i dagens drabbning skulle bestå utav Giannichedda och Dabo. Därmed stod det likaså klart att tränaren skulle mönstra ett lag - hör och häpna - utan en spelfördelare på plan(!). Att det slutade på det sättet som kommer det att redogöras för var ingen tillfällighet.
Efter förlusten mot Chievo och veckans plattmatch mot Villareal har det talats mycket och intensivt om herren vid bänken, Mimmo Caso. Man har talat om Caso: Caso - fallet Caso.
Det ryktas om att många spelare är missnöjda över hur tränaren har givit dem förtroende med platser i startelvan under träningarna för att sedan - fullständigt oförklarligt - få stå där och beskåda sina lagkamrater från läktare respektive avbytarbänk. Spelaromsättningen är också något som har kritiserats, främst i media, med för många spelare på för många positioner den senaste tiden.
Det sägs också att laget vill föra en öppen diskussion om att kanske applicera en 4-4-2-modell - som de anser passar dem bättre - istället för att fortsätta med dagens taktik. Domenico skall, tyvärr, ha förkastat idén och försvarat sin mediokra tillämpning av 4-2-3-1.
Till matchstart var därför överraskningarna få, bara en spanjor istället för Oddo kunde få oss utomstående att häpna.
Ett Parma i en likartad nedåtgående spiral kunde därför efter femton minuter ta ledningen genom en hörna, slagen av Morfeo, som nådde Marchionni vars cykelspark var mer än vacker.
Lazio svarade genom Oscar Lopez som skruvade en frispark precis utanför. Parma andades ut och såg därefter till att, i den tjugosjunde(27) minuten, utöka sin ledning genom Bresciano. Än en gång var det Morfeo som stod för assisten. Den här gången en intelligent genomskärare.
Tio minuter efter det dråpliga underläget som Lazio befann sig i kunde Rocchi ge de ljusblå en efterlängtad reducering efter att Zauri, genom en kross, kunde servera en boll för pannan. I samma veva ådrog sig målgöraren en skada men kunde lyckligtvis beträda planen igen efter behandling.
Några moment senare kunde Lazio kvittera genom en snarlik manöver men Muzzis nick placerade sig tyvärr utanför efter ett förarbete signerat Manfredini.
Halvleken blåstes lite senare av och Lazio kunde gå in i omklädningsrummet med en dyster halvlek bakom sig.
Halvlek nummer två blåstes igång och fortsatte i Parmas favör. Förra säsongens skyttekung Gilardino utökade, omarkerat, i den sextiofjärde(64) minuten ledningen efter - återigen - en assist av den spelfördelare Lazios tränare innan matchen hade varnat för.
Därefter åstadkom Rocchi en snudd i virket men domaren bestämde sig senare, närmare bestämt i den sjuttiosjätte(76) matchminuten, istället för att blåsa straff då Oscar Lopez, som gick bort sig vid första målet, drog ned Bresciano i straffområdet. Turligt nog kunde Sereni se till att lite heder återinfördes genom att rädda straffen som matchhjälten Morfeo slog.
Matchen var nu i praktiken slut. Lazio avslutade den fasansfulla insatsen med tio man på planen eftersom en av de bättre bland de ljusblå för dagen, Zauri, var tvungen att gå av på grund av skada samtidigt som alla bytena redan var utförda.
Noterbart är att en av argentinarna, Gonzalez, fick göra sin debut efter sextioåtta(68) spelade minuter.
Det är stora skillnader på pojkfotboll och det taktiskt svårmanövrerade Serie A. I och med förlusten kommer nya, förutom de tidigare, röster att göra sig hörda beträffande Caso som Lazios tränare. Det har varit många amatörmässiga misstag som Domenico har visat upp - att man spelar med en balansspelare, Dabo, som regista säger för tillfället allt.
Lotito kommer att få många frågor om Caso. Framförallt om det var ett misstag att anställa honom. Kommer presidenten att våga erkänna det eller ge honom fortsatt förtroende för att gömma sitt misstag?
Det är vitalt att få ordning på de skandalösa scenerna som utspelar sig på planen i dessa tider. Och det lär komma förändringar till nästa match, framförallt taktiska. Nu måste Mimmo ge efter och lyssna och ta till sig av kollegor och spelares åsikter. 4-2-3-1 bör skrotas då det nu är uppenbart - t o m för honom själv - att man inte har material nog, vilket undertecknad påpekade redan innan säsongens början, för det hittills tillämpade spelsystemet.
Messinamatchen, den nästkommande, blir intressant ur många aspekter. Det blir matchen där Caso kan bygga upp sitt förtroende bland spelare och fans, eller sumpa det hela totalt. All fokus på Lotitos kommande manövrar, var beredda på vad som helst.
